Skvaller om Berny Pålsson?

Ja, men hon har ju blandmissbrukat över 6 månader också för att sedan tjata till sig en avgiftning och en behandling för att skriva en bok om det. Vem som helst kan få diagnosen schizofreni om man blandar Stilnoct, Imovane, Abilify och tjack på kvällarna och ringer psykakuten varje dag för att bli "tröstad" och uppmärksammad. Ta upp svindyra, få platser som andra långt mer nedgångna missbrukare och psykist sjuka behöver och drömmer om. Stackars pojkvännen, vara hemma som en hund för att "ta hand" om henne. Fan, hon kunde väl gå på frivilliga NA-möten som kostar 1 krona medan hon väntade. Få en inblick i vad 12-stegsprogrammet handlar om i alla fall. Om hon nu hade varit motiverad på riktig kunde hon faktist släpa sig dit. Snacka om instutionskadad. Allt ska kretsa kring henne och alla andra ska göra jobbet.
Flina och undra om den rosa badrocken passar på avgiftningen som om det vore ett jävla hotell. För att sen föreläsa för 14-åriga svartrockare att man varit i helvetet och vänt. Bah! Undrar vad den tredje boken ska handla om? Nr 1 var ju hur man skär sig i armarna och Nr 2 hur man missbrukar för att sen sluta (men äta piller som popcorn och supa ändå). Förebild?? Ska bli spännande och läsa bok Nr 3..Nooootttt!

Ja man kan ju tycka vad man vill om henne (jag är inte heller rakt igenom imponerad måste jag säga...), men som dokumentär tycker jag den var helt okej. Hon finns ju faktiskt, och uppenbarligen är det många (framförallt) unga tjejer som identifierar sig med henne. Uppenbart är det ett samhällsproblem med många unga som mår dåligt.

Så klart hänger det mycket på individen, att ta sig i kragen men jag tycker ändå man ser tydligt i detta inslag att vård m.m. inte fungerar som det ska. Det måste gå att snabba upp processen och sätta in hjälpen långt tidigare.

Segdragna processer, skickande av papper hit av dit, snorkigt bemötande från myndighetspersoner, huvudet i sanden mellanåt för att det är enklare, man skjuter över ansvaret på andra, osv är sånt som jag tycker är värre beteende än att som ung vilsen tjej vara en attentionwhore.

Menade du när han klappade katterna (senare delen av programet).
För jag reagerade också på det (utan att ha någon som helst koll på sånt).

Känns lite konstigt ändå om det är så, han arbetade väl som vårdare på behandlingshem när de träffades. Han verkade också väldigt besviken när hon erkände att hon tagit saker hon inte borde (både när han varit med och annars).

Och hon sa väl också efter avgiftningen att hon inte hade några andra drogfria vänner än honom att umgås med (när han ville att hon skulle ta sig ut och inte bara sitta hemma och vänta på att få komma in på behandlingshemmet).

när hon blev utskriven från avgiftningen för att hon uppenbarligen inte var i särskilt stort behov av den typen av hjälp, och sedan började råwhina om det, då pallade jag fan inte se mer

Men det är väl rätt vanligt att folk som jobbar med missbrukare själv varit det. Snarare ett plus ju, de förstår patienterna bättre. Och då menar jag naturligtvis att han var ren när han jobbade där, men ärren finns väl kvar.

Tror inte han han hade erfarenehet av ett "eget" missbruk alls. Dock verkade han vara en snäll, omtänksam kille som blev fett utnyttjad av henne. Godtogen men shysst...antagligen jobbade han på nåt hem eller vård och inledde ett förhållande med henne och losade jobbet också. Jag kanske tar i, hon är en vilsen ung tjej som uppenbart inte mår bra. Men man får ju ta eget ansvar och det finns NA, Länkarna, KRIS och en massa andra ställen att besöka också. Inta bara KRÄVA vård och behandling. Hon höll sig ju nykter en månad innan hon kom dit också. Uppenbarligen så festar hon ännu, i alla fall med alkohol så hon är nog tillbaka i myndighetsapparaten inom en snar framtid. Antagligen har hon sjukpension också och kommer ha svårt att komma in i samhället igen. Eller ja, hon har nog aldrig haft ett riktigt arbete med fast lön.

Bara jag som känner ett enormt behov av att göra sig av med hennes böcker man köpt efter att ha sett programet?

Om man nu vill kalla henne författare (angående din sista mening) så har hon ju faktiskt ett yrke, om än inte med fast lön. Skulle tippa att hon har dragit in rätt mycket pengar på den första boken eftersom den även kom ut i Månpocket. Och om hon håller mycket föredrag cashar hon in en del på dem också. Förlaget har ju sett till att marknadsföra henne ordentligt, vilket jag anser är rätt sjukt eftersom de utnyttjar det faktum att en människa mår dåligt. Vad man sen tycker om hennes böcker är en annan sak. Jag har bara läst den första och har glömt i princip allt som stod i den (läste den när den precis hade kommit ut), så jag kan inte ha blivit särskilt imponerad. Hon har ett okej språk för att vara så ung men många som skriver på FB skulle kunna skriva bättre böcker än hon rent språkmässigt.

Jag håller med om att hon verkar institutionaliserad. Många missbrukare verkar bli det. Själv förstår jag inte sånt alls, vill man sluta är det ju upp till en själv i slutänden, inte till alla andra. Men är man van vid att bli omhändertagen i vården så är det väl lätt att tycka att man har rätt att få fortsätta bli det. Här är en liten historia som visserligen är lite OffT men som handlar om just institutionalisering:

Hur som helst, jag såg också dokumentären och jag tänkte samma sak som du, nämligen att hon verkade helt hjälplös och ansåg att hon inte hade något som helst ansvar för sitt eget mående, utan det var vårdens ansvar. Helt klart är det en tjej det är synd om och som har varit med om svåra saker i sitt liv - huruvida hon verkligen är schizofren eller ej har jag ingen aning om men hon mår ju uppenbart psykiskt dåligt. Dock tror jag att hon har gjort det lite till "sin grej", att vara kändisen som är känd just för att hon är självdestruktiv och psykiskt sjuk (och nu även missbrukare). Så frågan är vad hon är om hon tar sig ur allt detta? Vad ska hon då skapa sig för identitet? En dokumentär som den som visades befäster ju bara den identitet hon (och förlaget, och 500 000 fjortisar med pandasminkning och ärr på armarna) skapat åt sig själv, liksom.

Well, det återstår att se om det blir någon tredje bok. Hon sa ju att hon skulle skriva en roman - frågan är om förlaget är intresserade av en fiktiv roman som inte är en självbiografi om en tjej som skär sig och hör röster från vattenkranen... time will tell.

Mvh
/marilyn

Jag har inte läst någon av hennes böcker - de verkar alldeles för pretto, fyllda med metaforiska klyschor...

marilyn: Jag tror helt klart Berny trivs bäst på psyket/institution just för att hon slipper ta ansvar för sitt eget liv. Skön känsla, men den leder ingen vart.

Sen funderar jag också lite på vad som kommer hända när hon är ren och frisk - kommer hon kunna skriva då? Kommer hon trivas med livet utan all uppmärksamhet/omhändertagande/empati som hon får utifrån?

Tror risken är stor att förlaget dumpar henne om hon börjar skriva fiktion istället. Möjligen att de ger ut en bok och kollar om den säljer (vilket den troligen inte kommer att göra, inte i samma utsträckning som biografierna iaf) men sen är det nog kört. Berny lever ju på att må dåligt, hur sjukt det än kan låta. Och frågan är om inte de här böckerna gör henne mer skada än nytta egentligen, om man ska se det långsiktigt. Hon måste ju som sagt skapa en ny identitet åt sig själv...

Det är förmodligen bättre isf att göra som Mia Törnblom (som jag visserligen tycker är äckligt klämkäck, men skit samma) och bli frisk FÖRST och DÄREFTER skriva böcker om olika saker. Hon har ju inte skrivit om sitt missbruk förrän nu, många år efter att hon blev fri från det. Hon blev istället känd som nån sorts "självkänsle-coach" först, och flera år senare gav hon ut en bok om sitt missbruk.

Men Berny måste ju då - om hon blir frisk - hitta en ny nisch. Eller så fortsätter hon föreläsa för självskadewannabes tills folk glömmer bort vem hon är, och då fortsätter hon missbruka sig in i evigheten. Nej, jag vet inte, jag bara spekulerar. Det kanske kommer att gå skitbra för henne. Hon kanske blir hälso- och sjukvårdsminister, vad vet jag? Jag känner henne inte så jag ska väl egentligen inte uttala mig. Men jag tvivlar på att hon har en författarkarriär framför sig inom fiktionen, tyvärr.

Mvh
/marilyn

Jag har aldrig läst någon av hennes böcker men hon var precis så som jag trodde. Får vibbar av att schizofreni-diagnosen är bullshit och att hon någon gång fattade att psyket tar en på betydligt större allvar om man säger sig höra röster och ha vanförestälningar
Pojkvännen är ju fett jävla medberoende iaf, förlag och dokumentärmakarna också (fast de två sista har ju profit-intresse). Hennes böcker är säkert lika bra för att hindra unga tjejer att bete sig självdestruktivt som Stockholmsnatt var för att hindra unga snubbar att sparka folk i huvudet.
Hatar att skriva det men tjejen borde genomgå någon behandling alà Hassela-ideologi, bye-bye vampyrsmink och lack-kjolar.

Inte nu längre, hon har nämligen dumpat honom och är på jakt efter en flickvän istället. "Trött på killar" heter det. Har en känsla av att hon är på väg utför igen. Fick tydligen ett återfall för inte så längesen och dessutom skriver hon inte i bloggen längre, där hon annars skriver om hur bra hon återhämtar sig... Hmm.

För övrigt tycker jag dokumentären var skit. Jag hade lite respekt för henne tidigare men inte efter den. Vet inte varför, fick en känsla av falskhet och att hon utnyttjar folk i sin närhet. Klart att det är tråkigt att hon inte fått den hjälp hon behövt men sen har ju ansvaret legat hos henne också - något hon självklart är medveten om men inte gör något åt. Nej, ibland känns det faktiskt inte som hon vill bli frisk och sluta med allt som har med droger att göra.