Skvaller om Berny Pålsson?

Det har jag också reagerat på. Att diagnoser kan gå in i varandra är allmänt känt men att man kan få så motstridiga uppgifter, det är förbluffande faktiskt.

Blir det någon filmatisering av Vingklippt ängel?

Att flagga med sin diagnos kan vara ett sätt att ta kontroll över den, att äga den. När man måste kämpa i hela sitt liv kan man känna ett behov av att ta kontroll och på så sätt inte behöva skämmas. Man gör det bästa av det helt enkelt.

Jag går inte själv runt med diagnoshalsband, men jag har en förståelse för de som gör det.

Berny: du skrev tidigare att du inte har velat att Opus dei-historien kom ut. Är det för att du är hotad eller finns det en annan anledning?

Men har inte Berny sagt flera gånger att Borderline diagnosen inte varit helt spikad?
Jag är också förundrad över hur det ryms så många olika diagnoser i samma person men jag antar att det dels har att göra med traumatisering och dels medfödda tillstånd, men Berny får gärna förklara detta vidare själv?

Halsbandet är av värde för mig. Det har sin egen personliga historia för mig som jag inte ska behöva berätta eller försvara. Jag bara berättar att det har ett personligt värde och inte bara är ett halsband som det står ADHD på, sedan så är det också så att jag har känt både stor sorg och förtvivlan inför mina funktionshinder ADHD + autismspektrat. Jag har verkligen kämpat och gör så fortfarande för att förstå och ta till mig detta. Att bära mitt halsband är inget som jag gör för att flagga med en diagnos eller för att jag tror att jag är "unik", tvärtom.
Du missförstår det hela fullständigt. Det finns styrkor i ADHD som går att lyfta fram och man har ju inget val- för detta får man leva med och träna sig i att leva i för det är en neuropsykiatrisk funktionshinder. Att se ADHD som ett hinder och som en styrka på samma gång är det som gangnar mig bäst. Jag måste vara medveten om vad ADHD ÄR men också försöka se vad detta hinder kan bära med sig som också kan vara positivt mitt i allt. Med det menar jag helt enkelt att jag försöker se mitt funktionshinder som just den verklighet det är men träna upp det.

Men historien med mitt halsband ska jag inte behöva sitta här och berätta och därför tänker jag inte göra det.

Om du läser mina inlägg sedan tidigare får du veta att jag fått bedömningar på att göra ADHD- utredningar tidigare.


Jag ska idag skriva i ett inlägg angående mina djur och hur jag känner inför dom.

Hmm nu blev jag nyfiken ... Vad är det som säger att Asperger och Borderline är varandras motsatser ?
Har själv fått båda diagnoserna, därav min fråga.

Många (tjejer) feldiagnostiseras med borderline när de i själva verket har asperger, enligt min psykiater.

Tacksam för svar. Men tycker ändå att det är märkligt att det bara var ett tillfälle i barndomen. Appropå att få en adhd diagnos i vuxen ålder, kan du gå tillbaka och fundera över om några utav de missbrukare du hängde med kunde ha samma problematik? Ett missbruk för att fungera, så att säga. Kommer de någonsin få vård eller kommer de skickas in och ut på metadonprogram med subitex livet ut för att vården inte räcker till...

Jag har följt tråden till och från under åren. Och jag antar att jag är en av dom där som Aftonbladet så fint titulerar "näthatare". Inte en speciellt aktiv sådan men i dagens samhälle räknas nog det man tänker att man ska skriva också in i "näthatet".

Jag läste naturligtvis din bok när den kom ut, förmodligen av samma anledning som många andra, jag var en självskadetjej. Problemet i mitt fall var att jag inte hade något bekräftelsebehov vilket ledde till att det tog väldigt lång tid innan jag blev upptäckt, långt efter det att din bok kommit ut. Det tråkiga är att när det upptäcktes var det försent för att någon skulle ta min ångest på allvar. Du startade genoms din bok en våg av öppet självskadebeteende, ett beteende som var något att stoltsera med och som var häftigt. Nu ligger naturligtvis inte hela skulden på dig, men du startade något som från början var tänkt att vara av godo. Det jag vill komma fram till är att det finns de som inte är i behov av att stoltsera med sina problem, det finns de som i ensamhet sitter och skär sig för att sedan dölja det, genom att skapa den offentliga karvaiarmarnavisasårskorporochärr trenden så kastades de som vill ha riktig hjälp ut över ett stup. Det första jag möttes av när jag äntligen sökte hjälp efter åratals av ångest och patetiskt karvande i min kropp var en kylig attityd. Alla trodde att jag var en av alla dessa bekräftelsehungrande emobrudar som bara ville ha uppmärksamhet. Fick jag bra vård? Nej.

Trots att jag överhuvudtaget inte gillar dig är jag fascinerad av ditt liv. Jag reagerade en del på det du skrev lite bakåt i tråden in hur du påverkar människor vart du än går. Det som slog mig med det inlägget är hur grandios du verkar. Är det avsiktligt? Eller försöker du intala dig själv att du är mer värd än vad andra är?

Det är kul att du är i tråden och kommenterar, men om sanningen ska fram så var det bra mycket roligare att läsa i tråden innan folk här inne upptäckte att de hade ett samvete.

Från att ha varit en skvallertråd har den gått till en älskabernytråd där alla skriver hur stark och mogen Berny har blivit.

Jag misstänker starkt att Berny valt att kommenta i tråden av egoistiska skäl. Trots att Berny hävdar at hon inte är sina diagnoser är det just det hon är i denna tråden och det vill hon inte släppa.

Hoppas trots mitt förakt för trådens huvudperson att det går bra i framtiden och att hon finner frid och lycka. Det är alla individer värda.

Hatten av till dig. Jag tillhör en av dem som alltid har varit väldigt skeptisk till dig och följt den här tråden, gottat mig i snaskigheter och irriterat mig på dina böcker. Jag har läst dem och sen följt skvallret om dig här (utan att själv delta dock) och dragit egna, oftast helt orättvisa slutsatser om dig.

Otroligt starkt, modigt och bra av dig att gå in här och bemöta kritik samt svara på frågor om dig. Jag har på några dagar fått en helt omvänd (och positiv) bild av dig och vem du är, och en mycket större förståelse. Du verkar vara mycket insiktsfull, jag önskar dig all lycka i livet.

Jag måste hålla med. Jag älskar hur det hela vänt till att det handlar om att det är mest synd om Berny för hon är mest sjuk och har haft den svåraste uppväxten och därför är allt förlåtet.

Även om man nu supposedly gör en 180 i sitt liv får man ändå stå för vad man gjort. Jag har svårt att förlika mig med hur Berny behandlat framför allt sina djur. Bilderna från Gbg talar sitt egna klarspråk; piss och skit i hela huset. Katterna och hundarna har, förutom sin egen avföring, levt i smuts, snusk och brända skedar. En katt dog "mystiskt" och de andra är vad jag förstått kastade på soptippen mer eller mindre ("sålda"). Jag är glad att kvinnan som "stal" Milo behöll honom och sålde honom vidare. Det är skrattretande att du med sån förvåning säger att hon ansåg dig vara en dålig hundägare när du var hemlös narkoman. Självfallet var du en dålig hundägare. Jag hoppas vem som helst hade haft ballar nog att göra samma sak som kvinnan som faktiskt räddade din hund.