Om ingeting fanns

Har länge funderat på hur det skulle vara om ingeting fanns alls, inget liv, inget universum eller något. Föreställ er det.

Hur tror ni det skulle vara? Om något skulle finnas men inget liv skulle existera skulle då något finnas eftersom att inget kan uppleva det?

Nu vet vi ju att något existerar och att något finns eftersom att du läser denna mening just nu.

Mitt första filosofikit, 299:-?

Du statuerar dock ett lysande exempel på människans allra största problem. Att ständigt försöka få grepp om saker vi aldrig någonsin, under några omständigheter, kan föreställa oss eller förstå, efter som sättet vi är skapade på utesluter detta. Någonstans går gränsen mellan nyfikenhet och övermod. Så, sätt hjärncellerna i arbete vid någon annan station.

jag vet inte... jag skulle ju i fråga inte finnas för den delen heller.. det kan vara som innan jag var född... fast det vet jag ju inte.. det är bara lösa spekulationer..

"Intet" är ett epistemologiskt koncept, ej ett metafysiskt. Det denoterar frånvaron av något. Men "frånvaron av något" är en tankekonstruktion - inte en entitet som faktiskt existerar "där ute".

Ett mystiskt faktum inom kvantfysiken säger att observatörens vara eller ickevara kan avgöra hurvida fenomen uppträder.. eller inte.
Så greken som sa "cogito ergo sum" var inte helt ute å paddla kanske.

För mig är det inte lätt att tänka i så abstrakta banor , Jag får börja från början med dualistiska koncept och begrepp för att "förstå" vibrationerna som utgör kosmos, bara frekvensen avgör om det är ljus,materia eller något annat.
Om man dessutom försöker få ett annat perspektiv på (vad vi är "fast" i) tiden.
Alla händelseförlopp som vi kan/har observera från början till slut går tillslut att "förutspå". Alla processer eller händelseförlopp följer de fundamentala regler som utgör gränsen för våra 3 dimensioner, reglerna är konstater ss ljusets hastighet, den absoluta nollpunkten, etc som utgör ramarna för existensen. Det kommer bli uppenbart när man kan se på våra 3 dimensioner från ett perspektiv då tiden kan ses med en början och ett slut att:

Universum eller kosmos sett ur vårt nuvarande perspektiv (en punkt i tiden) utvecklas/förändras precis som det skall, på det enda sett som det kan och samtidigt på alla sätt som det inom ramarna kan utvecklas. (oavsett hur många gånger jag blandar koppar och ten så blir det alltid brons , även om jag gör det miljontals gånger så skulle det aldrig bli något annat)

Om det observerats "utifrån" skulle tiden vara lika statisk som en riktning är för oss. Början och slutet på "processen" skulle vara samma sak, det som har hänt,händer och kommer att hända skulle vara samma sak.
Du kan inte dö, eftersom du aldrig blivit född.

VI HAR EN HJÄRNA!!! speciellt vi stalinister

nonstarns måste man ju börja...

Frågan måste väl i det närmaste jämföras med valfri paradox (hur ser en fyrkantig cirkel ut), då svaret lär utebli på grund av omöjligheten att besvara frågan. Sedan kan man ytterligare konstla till din frågeställning om man särskiljer hurvida det enda objektet som finns kvar är abstrakt eller reelt/materiellt.

"nonstarns måste man ju börja..." - http://www.quill.se/svenska-akedemiens-ordlista_11617.html ... torde vara en bra första steg på vägen.

Jag har alltid varit väldigt förtjust i Heideggers beskrivning av "intet".

Eftersom tanken alltid är tanken om någonting, och detta "något" alltid är en form av "vara", så kan tanken inte greppa intet, annat än som just en vara-form. Vilket blir en paradox.

Så Heidegger vänder på steken istället, och beskriver att det metafysiska "Intet" (stort I) föregår tanken själv och grundlägger dess möjlighet att tänka. För tänkandet är ofta inte tänkandet om varat som det är, utan om varat utifrån ett möjlighetsperspektiv. Att tänka om saker endast så som de är, och inte på något annat sätt, är ju egentligen inte att tänka alls... inga omdömen fälls, ingen positionering gentemot det tänkta äger rum.

För att kunna tänka oss någonting utifrån våra möjligheter, så måste vi kunna se tinget också som vad det inte är, och låta det framträda för oss i denna vara-form. Intet befriar tanken och föregår den, men kan inte självt tänkas av tanken själv.

Han var fransos. Dessutom är nog "irländaren som sade 'esse est percipi' " mer applicerbar i sammanhanget

Du har rätt, men filosofens nationalitet är eller borde vara irrelevant.

Shiet, djupt.

Men uppmuntra honom, i den här takten har han lämnat kommunismen om några år.

Tankekonstruktioner är metafysiska?

Mitt svar är ungefär samma som ditt i vilket fall,
men med en reservation för att ingenting faktiskt finns.