Den fysiska världen. Vi upplever den 'psykologiskt'. Vi upplever världen med våra hjärnor. Våra hjärnor består endast av (vi börjar därifrån) atomer/fysik.
Man kan säga att det är dessa atomer, ihopsatta på ett visst vis = våra hjärnor, som upplever den fysiska världen. Det är alltså atomer som upplever/skapar allt det psykologiska. Upplevelsen av den fysiska världen är i sin tur antingen en sammansättning av flera olika mer primitiva upplevelser eller en helt och hållet singulär komplex upplevelse.
Atomernas beståndsdelar: toppen av ett isberg. Delar av någonting större som virtuellt sticker in i vår dimention. En atom är en del av någonting större. När en atom påverkas, påverkas någonting större, isberget. Våra känslor som inte yttrar sig i atomer, fysiskt, är en del av detta isberg. Det är en direkt "fysisk" relation mellan det psykiska och det fysiska.
Det fysiska, den upplevelsen, är virtuellt, en yttring/ett ÄR av de hela isbergen. Det fysiska är inte mer än en psykisk upplevelse, och de psykiska upplevelserna ÄR isbergen.
När jag antar att strängteorin är sann kommer jag fram till det. Isbergen ska föreställa strängar. Strängarna i sig är ett fenomen av någonting mer.. dimentioner som kolliderar med varandra.
Det psykiska/mentala och det fysiska består av samma substans: strängar.
Återvinn ett vanligt köksbord till tonfisk, mata en gravid katthona med det, och de atomer som en gång utgjorde bordet kommer att utgöra kattungens hjärna, som är medvetet/mental/psykisk. Dessa atomer kommer känna.. eller rättare sagt manipuleras av sin omgivning och i sin tur manipulera det hela isberget och då de förändrats till någonting "relevant" ÄR isbergen känslor.
Isbergstopparna är i direkt relation till isbergen, och egentligen manipulerar ingen av dem varandra, utan båda är ett och samma. Varför vi bara upplever topparna kan man fundera över.
Är isbergen, strängarna, fysiska eller psykiska? Något fysiskt är bara virtuellt, en psykisk upplevelse(?) för att känna tryck måste det väl strängarna veta hur tryck känns blabla osv (?)). Eller består (just nu kan vi nog inte tänka lägre bort än så utan bara anta att det är så) dessa "isberg" av två olika delar, en psykisk och en fysisk, där det fysiska bara är en del som av okänd anledning följer lagar och det psykiska något vi upplever, utan funktion på de fysiska lagarna, bara för att det omotiverat blivit så? Det psykiska verkar fylla funktion.. men det kanske bara är något vi upplever.. men tydligen är det vara två saker som har stark relation med varandra.. och jag kan nog inte riktigt beskriva varför jag tror att de är samma saker, tanken måste 'tänkas'.
Jag tänker mig ett universum, i okänt antal dimensioner, eller kanske inte ens dimensioner, utan någonting en människa inte kan förstå, av substans... vettefan.. att resonera med ett sinne utöver logik och de sinnen vi har är jävligt svårt, om det inte räcker med att kombinera dem.. en riktig psykos är kanske lösningen för att kunna tänka i andra sinnen.
Vad är min fråga? Nej, diskussionen är fri.
Man kan säga att det är dessa atomer, ihopsatta på ett visst vis = våra hjärnor, som upplever den fysiska världen. Det är alltså atomer som upplever/skapar allt det psykologiska. Upplevelsen av den fysiska världen är i sin tur antingen en sammansättning av flera olika mer primitiva upplevelser eller en helt och hållet singulär komplex upplevelse.
Atomernas beståndsdelar: toppen av ett isberg. Delar av någonting större som virtuellt sticker in i vår dimention. En atom är en del av någonting större. När en atom påverkas, påverkas någonting större, isberget. Våra känslor som inte yttrar sig i atomer, fysiskt, är en del av detta isberg. Det är en direkt "fysisk" relation mellan det psykiska och det fysiska.
Det fysiska, den upplevelsen, är virtuellt, en yttring/ett ÄR av de hela isbergen. Det fysiska är inte mer än en psykisk upplevelse, och de psykiska upplevelserna ÄR isbergen.
När jag antar att strängteorin är sann kommer jag fram till det. Isbergen ska föreställa strängar. Strängarna i sig är ett fenomen av någonting mer.. dimentioner som kolliderar med varandra.
Det psykiska/mentala och det fysiska består av samma substans: strängar.
Återvinn ett vanligt köksbord till tonfisk, mata en gravid katthona med det, och de atomer som en gång utgjorde bordet kommer att utgöra kattungens hjärna, som är medvetet/mental/psykisk. Dessa atomer kommer känna.. eller rättare sagt manipuleras av sin omgivning och i sin tur manipulera det hela isberget och då de förändrats till någonting "relevant" ÄR isbergen känslor.
Isbergstopparna är i direkt relation till isbergen, och egentligen manipulerar ingen av dem varandra, utan båda är ett och samma. Varför vi bara upplever topparna kan man fundera över.
Är isbergen, strängarna, fysiska eller psykiska? Något fysiskt är bara virtuellt, en psykisk upplevelse(?) för att känna tryck måste det väl strängarna veta hur tryck känns blabla osv (?)). Eller består (just nu kan vi nog inte tänka lägre bort än så utan bara anta att det är så) dessa "isberg" av två olika delar, en psykisk och en fysisk, där det fysiska bara är en del som av okänd anledning följer lagar och det psykiska något vi upplever, utan funktion på de fysiska lagarna, bara för att det omotiverat blivit så? Det psykiska verkar fylla funktion.. men det kanske bara är något vi upplever.. men tydligen är det vara två saker som har stark relation med varandra.. och jag kan nog inte riktigt beskriva varför jag tror att de är samma saker, tanken måste 'tänkas'.
Jag tänker mig ett universum, i okänt antal dimensioner, eller kanske inte ens dimensioner, utan någonting en människa inte kan förstå, av substans... vettefan.. att resonera med ett sinne utöver logik och de sinnen vi har är jävligt svårt, om det inte räcker med att kombinera dem.. en riktig psykos är kanske lösningen för att kunna tänka i andra sinnen.
Vad är min fråga? Nej, diskussionen är fri.
__________________
Senast redigerad av w1ze 2008-09-22 kl. 16:11.
Senast redigerad av w1ze 2008-09-22 kl. 16:11.
