"Hur e läget?" - 20gånger om dagen!

På jobbet. Vänner. Ytligt bekanta. Försäljare.

Alla verkar nuförtiden starta en konversation, eller när man ses första gången på dagen, med denna fråga.

Visst, det är väl trevligt, men nån jävla måtta får det vara.
Värst är när man träffar 3-4st som står i en "grupp" och morsar eller skakar hand med dom. Då ska ALLA fråga "hur e läget".

En annan jobbig situation är när man bara "går förbi" någon och ska hinna svara standard frasen "jo det är lugnt, själv då?" eller "jo det är lugnt, lite trött bara, själv då" och sedan slöa ner på tempot för att höra deras svar som man inte bryr sig om.
För det är ju de svaren man ger, och de svaren man får. Vem fan orkar höra på någon annas problem.
"Nä, livet suger, frugan lämna mig, sonen har börjat punda och farsan dog förra veckan"


Tröttnade på detta så jävla mycket på detta jävla "hur e läget"-snacket att jag numera bara säger "Bra." sen är jag tyst. En kollega på jobbet svarade idag med "jo tack, själv mår jag bra".
Vart lite irriterad och sa till honom "Hur fan tror du att man ska orka med den frågan 20gånger om dagen. Vet att du bara är trevlig, men det har gått till överdrift".

Sen sa jag något om att svenskars "hur e läget"-beténde kommer från engelskans "whats up" som dom säger istället för "hej". Alltså hade det bara räckt med att säga "läget?" istället för att faktiskt svara på frågan. Dock så har jag ingen aning om detta stämmer, men det lät bra i mina öron



Är det någon mer än jag som nu säger NEJ till detta?


EDIT: Kan tillägga att jag är social och gillar att prata men människor. Det är inte så att jag vill vara ifred och att jag är folkskygg eller så..

Jag håller, till viss del, med.. Dock stör jag mig inte riktigt lika mycket på det som du gör.

När en arbetskamrat frågade mig det för någon dag sedan svarade jag bara "Förjävligt" och gick vidare. Han blev ganska paff, även om han sedan förstod att jag inte var helt allvarlig.

Kan inte annat än att hålla med. När jag stöter på detta, ifall man inte vill stanna och prata med denna människa man möter så brukar jag dra något i stil med "Hej, hur är läget?".
Det svåra med detta är att om man säger det med för intresserad röst så låter det ju som att man vill ha ett svar.
Så jag brukar försöka peaka rösten för intresse på själva hejandet och sedan tona ner det och avsluta med ett monotomt "läget".

När man kommer till situationer där du är den som ska svara på artighets-frasen så brukar jag strunta i att svara och mer eller mindre upprepa vad personen i fråga sade. Låter ungefär "tjena, läget?" "hallå, hur e läget."

Lägg märke till punkten i min fråga som symboliserar hur lite jag bryr mig om svaret :P

Ja, jag känner igen själva grejen. Tycker ofta det i telefonsammanhang blir så jävla klyschigt, när båda säger "Läget då?" i mun på varandra... Tänker alltid.. det va ju en trevligt start på samtalet...

Det här var ett av de större problemen jag råkade utför när jag flyttade ner från Norrbotten till Uppsala för några år sedan. Folk frågade precis som hemma hur det var med en när man råkades, "hur är läget?". Dock lite oftare än hemma men det tänkte ju inte jag på, utan svarade precis som det var, beroende på dagsformen, men då hade den som frågat redan vänt ryggen och gått iväg.

Det tog ett tag innan man insåg att sörlänningars "hur är läget?" inte motsvarade norrlänningars "hur är läget?", utan inte var något annat än sörländska för "hej".

ja jävlar vad jobbigt det är! Jag brukar bara säga "bra" sen knallar jag glatt vidare.

MEN ännu mer irriterande är ju att ALLA verkligen ALLA som ringer inleder med frågan "vad gör du då?"

Hatar fan detta, om man t.ex sätter sig bredvid nån på bussen så kan man ju fråga "Hur är läget?" Eller om man ska befinna sig på samma ställe mer än 2 sekunder.

Ett skräckexempel är då man går förbi någon man halvkänner på stan, och hejar vanligt, och sedan får frågan "Läget då?". Vafan, ska man stanna och säga "Bra, själv då?" för att sedan bara gå vidare?

Vad bråttom alla verkar ha.

Just det jag menade med "En annan jobbig situation är när man bara "går förbi" någon och ska hinna svara standard frasen "jo det är lugnt, själv då?" eller "jo det är lugnt, lite trött bara, själv då" och sedan slöa ner på tempot för att höra deras svar som man inte bryr sig om.".


Verkar som alla hittils håller med mig.
Kan det verkligen finnas någon som uppskattar detta "hur e läget"-tjatet?

Jag svarar bara "bra", "trött" "själv då" osv. Folk brukar också säga "hur är det med dig då", men ingen är ju egentligen intresserad. Men det är väl för att få igång ett samtal.

Har ni sett reklamen där nån svenne ska göra affärer i USA och får frågan "How are you?" och svarar "Well, to bo honest I had some problems with my wife..." Man kanske skulle göra nån sån lång utläggning nån gång.

"Hur e läget?" är en hälsningsfras, ungefär som hej, det betyder inte att man ska berätta hur läget är.

Jämför med engelskans "What's up!"

Läste du ens huvudinlägget?
Jag skrev ju det.

Men det bryr ju sig inte folk om.
Folk har försvenskat detta.