Hur många svenskar är egentligen realister?

Jag är inte intresserad av att veta hur många svenskar som är realister. Jag vill veta hur många svenskar som är genuina blatte-kramare och som aktivt pushar på mångkulturen och som adopterar fula, mörka barn samt trivs med att umgås med icke-vita vänner. Jag vill röka ut dom ur deras hålor.

Adoption är ju knappast problemet här. Våra adopterade invånare löser på högskolorna, de jobbar, de pratar svenska flytande, de drar sitt strå till stacken.
Jag har 2 adopterade kusiner och de jobbar hårdare än många svenskar jag känner.

Du är en sjuk rasist. Du måste söka hjälp innan du hamnar i allvarliga problem.

Idag är det bara ett sundhetstecken att man är rasist. Självbevarelsedrift är aldrig fel, det är inte heller fel att måna om sina nära och kära. Vill man må bra idag bör man hålla sig till sin egen ras. Inget fel med det. Lika barn leka bäst.

Adopterade har mer problerm än icke adopterade, visste du inte det?

Idag finns det färre som tycker om invandringen och invandrare än det finns folk som tycker om dem.

I och med att de olika folkgrupperna som bor här nu förtiden har uppfört sig illa i olika avseenden så har även de 'bra och goda' invandrarna blivit drabbade. Det är riktigt patetiskt hur Blattarna försöker försvara varandra oavsett vilken folkgrupp de kommer ifrån.

Resultatet av medias, politikernas och framför allt Blattarnas uppförande är det vi ser idag. Det är ingen som vågar anställa en arab eftersom denne lätt kan bli kränkt och gå till DO. Vita människor flyttar dit andra vita människor bor (även undertecknad) just för att slippa de andra. Vi klär oss annorlunda för att visa att vi inte tillhör Blattarna. Vi lyssnar inte på samma musik som dem och vi äter inte pizza eller kebab i samma utsträckning som förut.

Sakta men säkert har vi medvetet eller undermedvetet tagit ett steg ifrån att gilla och uppskatta Blattar. Varför? Det går helt enkelt inte. De är inte som vi och vi är inte som dem. Lika barn leker fortfarande bäst.

MAR är ingen realist helt klart.
Och han sticker inte under stolen med att han är rasist heller.
Tror att Rasism är vanligare bland de som är okunniga om kulturberikningen,än sådana som MAR,men realister behehöve rinte vara rasister.Jag avskyr kulturen,men har adopterade vänner,och dom anser jag vara svenskar eftersom att deras föräldrar är svenskar.
Föräldrarna ger sina barn kultur och bildning.

Och problemen är framför allt att folk tror att dom är blattar.
När dom börjar prata löser det sig oftast.

men blir du behandlad som skit,så blir du en skit förr eller senare.

Han menar nog på att det är vanligare med depressioner och psykisk ohälsa hos adopterade. Det finns studier som visar på att adopterade även är mer benägna att begå brott.

Själv är jag selektiv rasist. Av ren självbevarelsedrift har jag slutat att tro gott om mörkhyade eftersom jag gång på gång bara blir besviken på deras agerande och uppförande.

Problemet är att förespråkarna för Det Mångkulturella Samhället( te x politikerna som skapar asylpolitiken) inte skulle hålla med dig om vad som är multi/mångkultur. Enligt 00-talets officiella retorik hänvisas till de senaste 25-30 årens asylinvandring som det som "skapat" DMS. Det duger inte med cognac och calvados; det krävs "importerade delikatesser" i form av 100 000-tals människor från i huvudsak områden som skiljer sig kraftigt från Sverige i kulturella, religiösa, historiska avseenden och som i praktiken bildat etniska enklaver i samhället eftersom deras intresse att behålla den egna särarten tycks överväga intresset att assimileras. Exempel på detta finns i hela västeuropa.

Det må vara fyndigt det du skrev men det funkar tyvärr bara vid parmiddagar och SSU-seminarium.
Det du beskriver är fullt möjligt även med Svensk invandringpolitik a la 50-60-tal eller vaför inte Finländsk asylpolitik anno 2008.

Men det är samma problem med adopterade av skandinavisk ras också...

Jaha, det hade jag ingen aning om faktiskt. Då sitter ju adoptionsproblematiken inte i hudfärgen i första hand.