Det är nonsens att hoppas eller inte hoppas på något som redan inträffat.
Såhär skall en förhoppning formuleras så att den syftar framåt i tiden:
– Jag hoppas att du strax kommer att bekräfta att bollen inte gick sönder.
Nåja, ellipser finns. Vi tänker väl in »att du strax kommer att bekräfta« när
det är utelämnat. Fullständiga tankekedjor blir olidligt långa.
Här är en annan tråd som diskuterar ordföljd i svenskan:
www.flashback.org/showthread.php?t=416057
Ett fall som har nämnts är följande logiska vurpa med negation. Antag att
någon föreslår nästa föreningsmöte på en plats där det saknas kommunala
transportmedel. Då kommenterar vän av ordning med ett surt overstatement:
— Alla har inte bil.
Eftersom det finns någon miljon bilägare i Sverige så är påståendet felaktigt.
Ändå förekommer den sortens överdrifter ganska ofta, utan att ens upplevas
som en logiskt orimlig konstruktion. Men, på 1950-talet hade alla inte mobil!
Apropå tråden där att:ets vara eller inte vara diskuteras, så kan samtliga tre
satser i TS inlägg #1 befrias från »att«. Då sammanfaller de två första. Som
sagts någon gång tidigare, det blir ingen ordning på skriftspråket förrän vi
anger bestämningarnas räckvidd med blockparenteser.
– {Jag {hoppas inte}} [att] {bollen {gick sönder}}. / (inte som partikel)
– {Jag hoppas} [att] {bollen {inte {gick sönder}}}. / (inte som operator)
Det skulle se något ut om undertexterna på en film hade ordentlig blockning.
Att eller inte att:
www.flashback.org/showthread.php?t=748940