Var går eran gräns för förolämpningar från partner?

Kort och gott anser jag en persons handlingar tala mer än ord, vad du än säger om dig själv behöver inte nödvändigtvis vara sanningen även om du själv tror det, så sant så att jag strövat iväg från TS-topic en del men en förolämpning kan t.ex säga mycket mer om en människa än vad denna i en situation utan stress delger, falsk reklam är något folk verbalt sprider baserat på uppfattningen av sig själv, handling är konsekvensen av personens automatiska respons till en situation, alltså korrekt reklam, interaktion vare sig god eller ond är alltså vad som gör att folk lär känna varandra, "respekten" du talar om gav mig intrycket att man på något sätt borde stävja sitt naturliga beteende för att undvika konfrontation.

+1.
Jag är likadan. Bortsett från att det inte känns som ett val. Jag tappar bara intresset för att ödsla min energi på någon som ballat ur och börjar skrika osammanhängande om irrelevanta skitsaker.
När någon jag tycker om blir en bajsfontän mot mig och jag hör svaren komma i huvudet på mig själv: men din dumma, dryga jävla CLOWN då vill jag ju inte vara där längre, låta honom sabba mitt humör med en massa vettlös dynga, vaffan då för?
Jag marscherar bara därifrån. Skriker han på telefonen slänger jag på luren och drar ur jacket.
Så.
Lugn och ro.


Jag förolämpar inte den jag älskar i syfte att såra, och om den jag var ihop med skulle visa sådan illvilja, speciellt sagt lugnt och iskallt, skulle jag tycka det var lite väl creepy för att vilja fortsätta relationen. Det är illviljan som är mest oacceptabel för mig, inte orden i sig.

Förflugna utfall i stundens hetta påverkar mig inte lika mycket, killen är arg och frustrerad, (vanligtvis *host* för att han inte har bättre argument att komma med i sakfrågan, förstås... )
Men ja, alla är inte som jag, många behöver avreagera sig, så är det. Bara att inse.
Men jag föredrar helt klart killar som ger sig på sandsäcken eller i värsta fall möblemanget istället för att gå till verbalt personangrepp mot mig. Ett nytt bord kan man köpa, men alldeles för lågpannad verbal pajkastning kan jag inte respektera.

?
Hon menade ju inte att man ska sitta och hålla med varandra som två små nickedockor bara för att inte bli osams?

Men det finns ju olika sätt att gräla på. Vissa gör spikfler hål i dörren än andra.
Tex: urballat svartsjukegräl:
1. Fan, om du så mycket som TITTAR åt det där fula, feta jävla mongot igen så är det jävligt SLUT mellan oss fattaru det????
2. Fan din feta jävla slyna, jag SER ju att du vill knulla den där jäveln. Jamen ta honom då, så fula som ni är så förtjänar ni varandra! Du äcklar mig ditt luder!!!! Stinker discofitta gör du också!!!!


Jaaaa, mina vänner, vilket alternativ ger bäst makeupsex tror ni...?

Nja det jag tänkte på där var väll inte direkt hanteringen av konfrontationen utan snarare undvikandet av konfrontationen i sig.

I övrigt är jag nog inte så avancerad när jag svär så jag kan ju vara lite på villovägar beroende på hur mycket det skiljer sig, att bli kallad något ont gör väll inte så mycket, ser t.ex brutna löften, ljug och liknande nedvärderingar mot ens person som värre förolämpningar än att bli kallad ful/fet etc.

Den som säger något i stundens hetta och sedan försöker ta tillbaka det med "men jag menade det inte.." kan dra åt helvete. jag har aldrig behållt kontakten med nån som sagt så, inte ens min egna far.