Hej ärade FB.are!
Nu är det dessvärre som så att jag har ställts inför ett jävligt svårt dilemma. Som innefattar ett val, eller kanske två stycken rättare sagt.
Hur som haver har jag främst de två alternativen: (som alla individer oftast alltid har -) att agera eller inte göra någonting.
BAKGRUND::
Har nyligen avslutat ett nästan tvåårigt förhållande med en tjej vi kan kalla Sara. Sara var jävligt psyksjuk. Vilket innebar: att hon var mytoman, ( - ljög om hela sin uppväxt i tonåren - samt om händelser hon råkade och har råkat ut för) psykotisk, deprimerad och allmänt jävla o stabil. Allt detta med som resultat av psykofarmaka liksom "egen medicin" - dvs droger (av alla dess slag,) väldigt ofta och mer eller mindre okontrollerbart förtärande i verklighetsflyktigt syfte.
Jag själv är inte helt oskyldig, utan har också förtärt både ett och annat preparat, och vi gjorde det tillsammans. Hur som haver misstänker jag, eller är nästan rätt säker på det, att jag var hennes inkörsport till droger - cannabis. För att sedan också var med och vidareutveckla hennes drogupplevelser, liksom mina egna.
Detta har jag lite ångest för, eftersom nu vet jag inte riktigt vart hon står, men hon påstår att hon är drogfri tillsammans med hennes nya kille (pundare) som fått något slags jobb av socialen eller dyl. för att att han lyckats hållit sig ren ett längre tag. Så det är väl ingen större deal, dessutom ljög hon ju om sitt, eller snarare ickebruk av droger, så hon får väl faktiskt skylla sig själv?
Jaja, hur som haver...
PROBLEMET: en månad efter jag och mitt mytoman till ex gjort slut, träffade jag en ny flicka, Linn kan vi kalla henne. Linn bor inte i närheten av mig, utan i en helt annan stad X antal mil härifrån. Vi talades vid väldigt intensivt innan första mötet, och hade daglig kommunikation som var alltifrån telefonburen till internetbaserad. Egentligen matchade ingenting på det personliga planet, eftersom Linn ( - hur elakt det än låter,) är mindre smart än mig, så har vi inte så mycket till samtalsämne när vi konverserar. Eller det jag säger, förstår hon inte, eftersom jag tycker om att behandla djupa ämnen såsom psykologi och filosofi, vilket är totalt verklighetsfrämmande för henne.
Hur som haver så är jag en ärlig man, eller åtminstone var, en gång i tiden. Så jag talade om mitt tidigare och aktuella drobruk, samt min psykiska status. Jag har förmodligen inte alla hästar i stallet, såsom jag älskar att uttrycka det. Men det verkar inte varit något problem för henne, eftersom hon verkligen ville ha någon att älska, och vill det fortfarande. Vilket i sig inte är något fel, problemet är bara att Linn är mer kär i mig, än vad jag är i henne, om jag.. ens... är kär? Vilket jag betvivlar.
Hur som haver så träffade jag Linn tillslut. Och Linn såg inte alls ut som på bilderna, men jag hade dessvärre lovat henne en helg ( - av intensivt sexande och drogande), vilket hon också fick. Dock råkade jag under ett härligt opiatrus förklara min kärlek till henne, som nu såhär i slutändan inte alls är så jävla korrekt. Men som jag senare tog tillbaks, under följande veckans gång.
Vilket gjorde henne ledsen, och inte direkt förbättrade hennes vardag: Linn är utslängd, (vad hon påstår) för att hon pundar. Hennes föräldrar är alkisar, hon har blivit misshandlad av sin styvfar, och våldtagen av en arab. Liksom förmodligen bara blivit allmänt utnyttjad. Vilket gör att jag känner att jag inte bara kan överge den här flickan, för så gör man faktiskt inte, eller?
För någon vecka sedan berättade hon dock att hon "råkat" blivit så pass bäng, och flöddrad, liksom alkoholiserad. Att något äckel till kille som varit intresserad av henne (och fortfarande är), smög sig på henne när hon däckat i någon randomsäng, för att sedan klätt av henne naken och sig själv, med den förmodade tanken att inleda ett samlag. Dock blev han avbruten av hennes tjejkompis. Linn påstår att han är ful och att hon inte är intresserad av honom, och att "inget" hände.
Men i och med mitt mytomanex som också i början av vår relation hamnade i en liknande situation ställer man sig själv ju frågan: var hon med på det, men ångrade sig sen? Hände något mer? Vad hände egentligen?
Men det är förmodligen inget jag kommer att få svar på, och inte heller kan veta säkert. Dessutom skedde det på den dagen då jag berättade att min kärlek till henne "sviktade". Så om hon såg det som något frikort...?
I vilket fall är vi väl "tillsammans" just i detta nu. (Ja, vad säger man?)
Nåväl... om ni/du fortfarande läser så blir det krångligare.
För att: sedan i veckan träffade jag en till flicka ( - fråga mig inte varför). Och denna flicka kan vi kalla Emelie. Emelie och jag klickar på alla plan. Emelie är både smartare och snyggare än Linn, dock har hon det heller inte enkelt i livet, i och med att hennes föräldrar är allvarligt sjuka, och hon själv har det jävligt knapert ekonomiskt. Jag känner att jag och Emelie matchar varandra mycket bättre, och hon är något av en drömflicka för mig. Även om Linn är så jävla rar och underbar man nästan kan bli.
Hur som haver har jag träffat Linn två gånger, och Emelie en gång. Så jag kanske ändå inte vet hur pass bra det i slutändan klickar med Emelie, men hon vill faktiskt träffas igen - IDAG. En mysig "filmkväll", och Emelie bor närmare, i samma stad.
FRÅGORNA: är det alltid "fel" att vara otrogen? Dvs. ha spontant sexande och intimitet hit och dit, men med syftet att göra två (eller flera) flickor lyckliga? Kan det någonsin vara moraliskt försvarbart? Hur skulle ni FB:are gjort? Har ni varit i liknande situationer? Hur skall jag göra?
Jag vill maximera lyckan i livet för båda flickorna så gott det går samtidigt som jag själv är lycklig... Men hur skall jag göra? Vem skall jag välja? Ingen har ju direkt ett drömliv... och jag vet att jag kan skänka glädje till båda.. men bara inte hur?
Om jag inte är med Linn, kommer hon att knarka ner sig med första bästa pundaren, vilket hon själv sagt. Och hon har ett brett urval.
Men i och med att jag också är något av en pundare har jag fått henne att kontrollera sitt drogintag, och dessutom lyckats "belöna" henne, med diverse preparat, när hon gjort någonting bra. Såsom tagit tag i sitt liv, gått på socmöten och helt enkelt hållit sig ren på vardagarna. Och skulle jag inte finnas där, som hennes pojkvän... vet jag inte vart hon hamnar. Vilket får mig att känna mig som det största svinet som finns. Eftersom jag tänker på vad som gör MIG lyckligast?
Men samtidigt känner jag att jag skulle kunna hjälpa Emelie på många sätt, och framför allt stötta henne när hennes föräldrar går bort, vilket verkar vara väldigt snart, åtminstone en av dom. Dessutom vill jag nog ha något mer med Emelie, och hon verkar vilja detsamma, so far.
Så ärade FB:are, om ni nu orkat tagit er igenom hela den långa texten... Hur skall jag göra?
Svar inom det närmsta tiden uppskattas.
Mvh/ Nebbmusen
Nu är det dessvärre som så att jag har ställts inför ett jävligt svårt dilemma. Som innefattar ett val, eller kanske två stycken rättare sagt.
Hur som haver har jag främst de två alternativen: (som alla individer oftast alltid har -) att agera eller inte göra någonting.
BAKGRUND::
Har nyligen avslutat ett nästan tvåårigt förhållande med en tjej vi kan kalla Sara. Sara var jävligt psyksjuk. Vilket innebar: att hon var mytoman, ( - ljög om hela sin uppväxt i tonåren - samt om händelser hon råkade och har råkat ut för) psykotisk, deprimerad och allmänt jävla o stabil. Allt detta med som resultat av psykofarmaka liksom "egen medicin" - dvs droger (av alla dess slag,) väldigt ofta och mer eller mindre okontrollerbart förtärande i verklighetsflyktigt syfte.
Jag själv är inte helt oskyldig, utan har också förtärt både ett och annat preparat, och vi gjorde det tillsammans. Hur som haver misstänker jag, eller är nästan rätt säker på det, att jag var hennes inkörsport till droger - cannabis. För att sedan också var med och vidareutveckla hennes drogupplevelser, liksom mina egna.
Detta har jag lite ångest för, eftersom nu vet jag inte riktigt vart hon står, men hon påstår att hon är drogfri tillsammans med hennes nya kille (pundare) som fått något slags jobb av socialen eller dyl. för att att han lyckats hållit sig ren ett längre tag. Så det är väl ingen större deal, dessutom ljög hon ju om sitt, eller snarare ickebruk av droger, så hon får väl faktiskt skylla sig själv?
Jaja, hur som haver...
PROBLEMET: en månad efter jag och mitt mytoman till ex gjort slut, träffade jag en ny flicka, Linn kan vi kalla henne. Linn bor inte i närheten av mig, utan i en helt annan stad X antal mil härifrån. Vi talades vid väldigt intensivt innan första mötet, och hade daglig kommunikation som var alltifrån telefonburen till internetbaserad. Egentligen matchade ingenting på det personliga planet, eftersom Linn ( - hur elakt det än låter,) är mindre smart än mig, så har vi inte så mycket till samtalsämne när vi konverserar. Eller det jag säger, förstår hon inte, eftersom jag tycker om att behandla djupa ämnen såsom psykologi och filosofi, vilket är totalt verklighetsfrämmande för henne.
Hur som haver så är jag en ärlig man, eller åtminstone var, en gång i tiden. Så jag talade om mitt tidigare och aktuella drobruk, samt min psykiska status. Jag har förmodligen inte alla hästar i stallet, såsom jag älskar att uttrycka det. Men det verkar inte varit något problem för henne, eftersom hon verkligen ville ha någon att älska, och vill det fortfarande. Vilket i sig inte är något fel, problemet är bara att Linn är mer kär i mig, än vad jag är i henne, om jag.. ens... är kär? Vilket jag betvivlar.
Hur som haver så träffade jag Linn tillslut. Och Linn såg inte alls ut som på bilderna, men jag hade dessvärre lovat henne en helg ( - av intensivt sexande och drogande), vilket hon också fick. Dock råkade jag under ett härligt opiatrus förklara min kärlek till henne, som nu såhär i slutändan inte alls är så jävla korrekt. Men som jag senare tog tillbaks, under följande veckans gång.
Vilket gjorde henne ledsen, och inte direkt förbättrade hennes vardag: Linn är utslängd, (vad hon påstår) för att hon pundar. Hennes föräldrar är alkisar, hon har blivit misshandlad av sin styvfar, och våldtagen av en arab. Liksom förmodligen bara blivit allmänt utnyttjad. Vilket gör att jag känner att jag inte bara kan överge den här flickan, för så gör man faktiskt inte, eller?
För någon vecka sedan berättade hon dock att hon "råkat" blivit så pass bäng, och flöddrad, liksom alkoholiserad. Att något äckel till kille som varit intresserad av henne (och fortfarande är), smög sig på henne när hon däckat i någon randomsäng, för att sedan klätt av henne naken och sig själv, med den förmodade tanken att inleda ett samlag. Dock blev han avbruten av hennes tjejkompis. Linn påstår att han är ful och att hon inte är intresserad av honom, och att "inget" hände.
Men i och med mitt mytomanex som också i början av vår relation hamnade i en liknande situation ställer man sig själv ju frågan: var hon med på det, men ångrade sig sen? Hände något mer? Vad hände egentligen?
Men det är förmodligen inget jag kommer att få svar på, och inte heller kan veta säkert. Dessutom skedde det på den dagen då jag berättade att min kärlek till henne "sviktade". Så om hon såg det som något frikort...?
I vilket fall är vi väl "tillsammans" just i detta nu. (Ja, vad säger man?)
Nåväl... om ni/du fortfarande läser så blir det krångligare.
För att: sedan i veckan träffade jag en till flicka ( - fråga mig inte varför). Och denna flicka kan vi kalla Emelie. Emelie och jag klickar på alla plan. Emelie är både smartare och snyggare än Linn, dock har hon det heller inte enkelt i livet, i och med att hennes föräldrar är allvarligt sjuka, och hon själv har det jävligt knapert ekonomiskt. Jag känner att jag och Emelie matchar varandra mycket bättre, och hon är något av en drömflicka för mig. Även om Linn är så jävla rar och underbar man nästan kan bli.
Hur som haver har jag träffat Linn två gånger, och Emelie en gång. Så jag kanske ändå inte vet hur pass bra det i slutändan klickar med Emelie, men hon vill faktiskt träffas igen - IDAG. En mysig "filmkväll", och Emelie bor närmare, i samma stad.
FRÅGORNA: är det alltid "fel" att vara otrogen? Dvs. ha spontant sexande och intimitet hit och dit, men med syftet att göra två (eller flera) flickor lyckliga? Kan det någonsin vara moraliskt försvarbart? Hur skulle ni FB:are gjort? Har ni varit i liknande situationer? Hur skall jag göra?
Jag vill maximera lyckan i livet för båda flickorna så gott det går samtidigt som jag själv är lycklig... Men hur skall jag göra? Vem skall jag välja? Ingen har ju direkt ett drömliv... och jag vet att jag kan skänka glädje till båda.. men bara inte hur?
Om jag inte är med Linn, kommer hon att knarka ner sig med första bästa pundaren, vilket hon själv sagt. Och hon har ett brett urval.
Men i och med att jag också är något av en pundare har jag fått henne att kontrollera sitt drogintag, och dessutom lyckats "belöna" henne, med diverse preparat, när hon gjort någonting bra. Såsom tagit tag i sitt liv, gått på socmöten och helt enkelt hållit sig ren på vardagarna. Och skulle jag inte finnas där, som hennes pojkvän... vet jag inte vart hon hamnar. Vilket får mig att känna mig som det största svinet som finns. Eftersom jag tänker på vad som gör MIG lyckligast?
Men samtidigt känner jag att jag skulle kunna hjälpa Emelie på många sätt, och framför allt stötta henne när hennes föräldrar går bort, vilket verkar vara väldigt snart, åtminstone en av dom. Dessutom vill jag nog ha något mer med Emelie, och hon verkar vilja detsamma, so far.
Så ärade FB:are, om ni nu orkat tagit er igenom hela den långa texten... Hur skall jag göra?
Svar inom det närmsta tiden uppskattas.
Mvh/ Nebbmusen
