Farsan lägger beslag på mina vänner?

Lustigt problem som dykt upp (igen) då det har hänt förr, men pappi har en tendens att lägga beslag på mina vänner

Jag vet inte om jag blir irreterad eller tycker det är roligt? då jag gillar gubbstrutten och umgås mycket med honom själv men när han börjar ringa mina bekanta och bestämma saker med dem så känns det konstigt?

Alla kommer fråga om ålder och sådant så deklarerar den nu direkt: Jag är 30 och farsan är 64.

Jag vet att han har bekanta i sin egna ålder men de har fruar och lever mer ordnat, farsan är ensamstående och lider nog av det? mina bekanta är sjörövare och busar så han saknar kanske detta då han va det i sin ungdom? eller fd knutte är nog rätt benämning på honom

Så:
Ska man säga något? (att man upplever det lite störande) fast vet inte om jag kan det?
Är det någon annan som upplever samma situation?

-Ordet är fritt!

Haha! Vad lustigt.

Jag tror min farsa kan namnet på max två av mina vänner, så jag kan verkligen inte relatera till detta.

Varför hänger ni inte ihop du, farsan o dina polare?
Annars kan du väl börja ringa runt bland hans vänner alt. fd. vänner så han får smaka på egen medicin?

hmmm påminner lite om min farsa dock ringer han inte mina polare men han gillar mian polare rikigtigt mycket verkar det som. Ringer mig och ska bjuda på middag och bärs då ber han mig att jag ska ta med några polare.

Ifs gillar jag min farsa som fan och mina polare gillar honom också så det blir ju kul varenda gång och jag ser absolut inget jobbigt i det men jag är 21 min farsa är 45 så jag vet inte vi kommer riktigt bra överens.

jag har en polare som är mkt med hans far som är ensamstående och dom har en bra relation, men hans farsa ringer aldrig mig eller något och det är sällan man följer med när hans farsa och han ska göra något.
kan vara som du säger att han söker lite spänning i tillvaron?

Din farsa kanske är inne i en kris? och vill vara en i gänget som the old days?

Nästan tragiskt ju

(säger killen vars farsa inte kan namnet på en enda vän jag har)

Det gör vi faktiskt emellanåt då det är så han lärt känna dem så (skytte, maskin-intresse och annat praktiskt), men hans vänner jag är 30 utan barn de har barnbarn du förstår skillnaden?


Känns som stabben här nästan "lockar" mina vänner med "spännande" projekt?


Ja fast han är.... ja jag vet inte? hans generation av 40talist arbetarblod, de krisar inte. Inte så iaf?

Missförstå mig rätt alla, det är inte så att jag lider av det men börjar finna det lite irreterande på något vis? skumt är det iaf.
Men jag kanske borde var uppskattsam över att ha en bra relation till den gamle?

Jodå dom krisar men dom vägrar bara inse det Tycker det låter skoj samtidigt som jag förstår att det måste vara rätt skum/jobbig känsla för dig. svårt att ge dig några råd ang att prata med han då han lätt kan känna sig väldigt kränkt ovälkommen då. pröva snacka lite med dina polare istället

Jo det stämmer!
Hans kommentar på psykolog: jävla hjärnskrynklare Inte generationen man pratar känslor med (inte med det nedärvda arbetarblodet från den tiden iaf).

Inledde faktiskt en öppning till samtal om farsan för två av de som jag umgås mest med, men de skrattade bara åt det.

-Flashback är bra för här kan man fråga utomstående om allt möjligt!

edit:
Är ju egentligen ett icke-problem men som sagt, skönt att höra andras åsikter om "fenomenet" och om det finns andra som har det likadant?

Fast kom att tänka på att jag skulle svara att han gjort såhär under hela mitt liv så krisen är en riktigt längvarig sådan isåfall!

Äh, låt gubben vara. Tycker han verkar helskön. Och om dina vänner inte har nåt emot det så... Och grabbar som ni är hela högen kan ni väl göra nåt kul av det.

Värre om du var tjej och han började ringa dina väninnor...