Depression?

Jag är en kille mellan 18 och 20 år som har hyfsat bra självförtroende, mycket vänner, en flickvän på gång, går i skolan och har ett ganska normalt liv.
Men jag tror att jag har nåt fel, som måste vara deprission?
Jag känner mig ensam fast jag inte är ensam, tycker nästan allt är tråkigt
och jag har knappt några intressen. Tjejen jag träffar nu försöker stödja mig med detta. Jag gillar henne otroligt mycket och är relativt glad när jag umgås med henne.
Men blah! Det är alltid nånting som känns fel, vad jag än gör, vart jag än är och vem jag än umgås med. Försöker hitta ett intresse som inte har med sport att göra. Då jag aldrig fastnar för någon sport. Vilket är väldigt svårt tycker jag.
Ett av mina största intressen är nog helgen eller lördagar "saturday, don't matter day" då super jag oftast som en dåre.
Kan det vara problemet? Brukar gå och längta efter helgen på en tisdag t.o.m.
Har även svårt att delta i diskussioner med nära vänner, svårt att försöka passa in eller nåt..

Ska jag besöka en psykolog eller nått? Eller är jag bara osäker som person?
Snackade med min morsa om detta och hon ville att jag skulle besöka en psykolog. Men jag vet inte, känns inte som att det skulle hjälpa?

Kom gärna med tips om vad jag kan göra, är grymt o-kreativ för den delen också.. Usch

(Detta har pågått under ungefär ett år)

Tack på förhand

EDIT: Fel forum?

Du nämner alkohol, forska närmare på saken.

Kan säkert vara alkoholen men jag tvivlar på det.
Känner de här "problemen" även påverkad av alkohol...

Kan möjligen ha något att göra med dina stavningskunskaper .. speciellt fokuserat på rubriksstavning ...

deprimIrande ..

Läs på om kognitiv beteendeterapi, du kanske tänker lite negativt om dig själv.

Jag skulle kolla upp något kreativt om jag var du. Du säger att du är o-kreativ. Men har du synat din omvärld ordentligt?

Finns det musik du uppskattar? Bilder du skulle vilja föreviga? texter som är bra skrivna?

I så fall, så anser jag, att man har preferenser för att skapa själv. Så länge man har förmåga att uppskatta det man ser, hör, läser och så vidare.

Köp ett par vassa lurar, gör elektronisk musik.. Fixa en digitalkamera, ta kort på trädet på hemvägen i olika årstider..
m.m!

Mvh

Förhoppningsvis går det över av sig själv, sådant kommer och går. Läs gärna om depression, det brukar hjälpa något när man har kunskap om saken.

Låter bara som du är inne i den fasen då du försöker hitta din plats i livet och reda ut vem du är.

Alla har en sådan fas och den tar sig uttryck på olika sätt.

Försök njuta av livet tills du kommer över fund med saken.

Jag har funderat ett tag på din situation och hoppas att jag kan komma med ett par, för dig, värdefulla inflikningar. Jag får intrycket av att du behöver reflektera över vad som egentligen är "meningen" med din tillvaro. Du verkar utifrån sett ha ett bra liv och det verkar som du innerst inne vet om det. Jag känner igen känslan du beskriver, att man känner sig felplacerad i sin egen vardag. Vad jag brukar göra i fall jag mår på detta vis är att sätta mig ner för mig själv och tänka. Jag föreställer mig i varje situation som jag inte tycker känns rätt. Man kan då i lugn och ro bena ut vad som är det som orsakar obehaget. Tänk länge och väl på vad som vore det optimala alternativet. Detta är oftast lättare att sätta fingret på än vad man till en början tror. Efter att man gjort detta handlar det om att agera, i ditt fall verkar det vara ett nytt intresse som behövs. Ta sedan ett aktivt steg för att nå det du är i behov av. Upplevelsen av att ta kontroll över sitt liv och strävan efter att förbättra sin tillvaro kan i sig vara tillräckligt för att mota ett vikande humör.

Om du känner att du är i behov av psykolog och har möjlighet att få hjälp av en sådan tycker jag det låter som en bra idé. Inte för att du kommer falla i misär utan en men för att det aldrig kan skada. Att gå hos en psykolog tror jag de allra flesta skulle må bra av.

Vänlig hälsning

Jag känner igen mig som tusan i Ts och blir förundrad över varför jag inte provat att bara tänka igenom saken, riktigt bra tips DonaldD.

Ska genast lägga mig i sängen och fundera på mitt liv/tillvaro och försöka att klura ut varför man känner så som man gör.

Tackar tackar

Jag hade det så i gymnasiet. Jag gick ändå runt och var orolig för saker och ting. Det började precis när jag träffade mitt ex i andra ring..Sen har jag varit mer eller mindre så här "Misstänksam" och nervös - även om det inte alltid syns utåt i 6 år. Framför allt är jag nervös i vad folk tycker om mig.
Tror det var när jag blev dissad av två nära kompisar som jag blev så där..

Är du kreativ så är ju musik något för dig.
Köp en gitarr och börja öva in låtar du gillar.
Sen efter ett tag äre bara o börja försöka göra egen, skaffa band och sen har du ett asfett intresse

Är lika dan som du, finns inte mycket som jag tycker är kul, känner mig väldigt rastlös, fast har ändå ingen ork att göra något, ser inget direkt ljus i framtiden. Super redlöst på helgerna. Men fan sånt är livet eller?