Lite halvtråkigt kanske... På en förfest, han är bästa vän med en tjejkompis sambo och vi träffades hos dom. Första jag hör när jag kommer in är hur han är superbitter och sitter och säger att det inte finns någon tjej man kan ha riktiga diskussioner med, hur alla tjejer som ser bra ut är blåsta/tråkiga/nåt annat fel etc och jag börjar argumentera mot honom, inte på ett sandlåde "ja men killar då!" utan "ja, visst är det så, men det gäller människor överlag, kombinationen utseende/intelligens/humor är extremt ovanlig blablabla"
Jag vill påpeka att han inte är bitter på ett drygt sätt utan mer på ett kul sätt (imo), lite betnér sådär.
Blev inget då, träffades på en annan fest hos dom igen och pratade lite mer, en vecka senare ute på krogen och hånglade mot bardisken, vi såg varandra djupt i ögonen och... PANG! tokförälskad sen dess
För övrigt var båda väldigt anti förhållande innan vi träffades.
Han är den biten som alltid har saknats i mitt liv, har aldrig varit så lycklig som nu. ALLT funkar hur bra som helst. Vi har givande diskussioner, vi har kul tillsammans, han är hur fin som helst och sexet.. Bästa sexet jag har haft i mitt liv, och då har jag haft riktigt grymt sex tidigare. Älskar honom!
Det här utvecklades visst till ett kärleksbrev men men..