Skvaller om artisten Stefan Sundström?

För några år sedan var jag på en konsert med Lars Demian och Stefan Sundström. Stefan fungerade fram till pausen, därefter var han för full och fick sitta i bakgrunden, lugn och fin.

Varhelst det finns ett gäng sköna kvarvintrade proggare i 40-50-årsåldern har Stefan en given plats på Soffan - varhelst i landet han befinner sig. Den uppfattningen har jag fått. Ställer gärna upp mer eller mindre ideellt i små sammanhang.

Jag uppfattar Sundström som en rätt oproblematisk individ. Möjligtvis kan jag tänka mig att han röker på en del, men det jar jag inga belägg för.

Han har en sjukt sexig dotter vid namn Vanja Renberg. Hon sjunger i de inte så kända banden The Vanjas och Sin Galore. Här är ett klipp från hultsfred när hon är sexig och gravid och dessutom sjunger hon jävligt bra. Stefan ska vara stolt över henne.

Här kommer ett klipp med efterföljande intervju.

http://www.youtube.com/watch?v=VLYZv...eature=related

Vilket ös. Håller med att hon är bra, Sveriges bästa rocksångerska och det är glest av bra rocksångerskor i det här landet

Hon är lätt Sveriges bästa rocksångerska. Hoppas hon får till det och hamnar i ett riktigt bra band nån gång hon förtjänar att slå inom musiken.

Är ganska säker på att han inte röker på, han dricker inte ens särskilt mycket längre.

Vet du eller gissar du? Det är svårt att se på en person om han röker på ibland eller inte.

Känner folk som känner honom, typ.

Tillbaka till Farsta

Stefan Sundström ser ljusningen i tillvaron - i Stockholms södra förorter (DN, 11 april)

Farstas Mick Jagger säger bland annat:

Att fyllskallarna försvunnit och numera helst sitter beror på att vi blivit äldre... Så enkelt tror jag det är, att det sedan finns en del yngre "nya" lyssnare som hellre röjer är en annan femma men de är väl i minoritet.

Sundström känns väldigt enkelspårig, han har malt sitt vpkspår i snart 30 år, tröttsamt och inskränkt.

Extremt. Mitt vurmande för Sundström var en ungdomssynd, sen växte hjärnan klart och han blir föga imponerande. Några fina opolitiska låtar är dock kvar att nynna på. Ungefär lika spännande politisk analytiker som Göran Greider som fortfarande tror på en återgång till folkhemmet. Those days are gone boys.