Jag såg gud - Psilocybinsvamp

Kön: Man
Ålder: 24
Vikt: 145 kg

Dosering: 5.5 gram Copelandia Cyanescens
Setting: Lägenheten, Fredag kväll och natt. Ingen sittare.

20:30 T-0M - Avfärd.

Jag hade tagit svamp två gånger tidigare, båda tripparna ganska svaga då jag inte åt svampen på tom mage och jag åt väldigt lite (ingen sittare så jag testade mig själv). Men jag hade mått bra så det var läge.

Nu ville jag dock se universum och förlora mitt ego. Jag ville se gud. Notera att jag är en stenkall ateist men jag ville verkligen veta vad mitt hjärna gömde för sinnesintryck, vad som fanns bakom alla dessa filter som vår hjärna sätter upp för vår överlevnad. Hur världen egentligen ser ut. Låta min hjärna löpa fritt, på gott och ont.

Jag rullade en joint. Mest för att undvika illamående då svampen tidigare fått mig att må lite illa, nu skulle jag dessutom verkligen "köra i mig hela påsen" så jag behövde även kunna försöka att lugna mig ifall det skulle slå alltför hårt. Jag räknade med att jag inte skulle kunna rulla senare.

Sagt och gjort. Jag lade fram all svampen på tallriken framför mig. Tände några stearinljus, massor med vita täcken, kuddar och soffan var klädd med vita filtar (jag piggas upp av färgen). Jag började tugga i mig svampen samtidigt som jag slog på en klocka på datorn: Jag ville ha koll på hur snabbt det slog.

Svampen smakade bittert, mycket bittrare än den som jag ätit de tidigare gångerna, jag anade att det var den höga halten av psilocybin som smakade så starkt, men jag tuggade på och sköljde ner med lite kallt vatten mellan varven.

20:40 T-10M - Sista minuten.

Jag packade snabbt ner alla förpackningar och gräset i en tygpåse samt slängde in den på sitt vanliga ställe. Jag ville ha total frihet i lägenheten.
Skar upp några skivor melon och ställde i kylen, flera flaskor kallvatten, en med c-vitamin för att ha något friskt att dricka senare.

Magen började suga och jag kände mig lite lätt i huvudet, ett illamående steg sakta upp och jag förstod att det var dags.

Jag slog på "Trance Around the World - 190", fullskärm på visualizern i winamp och lade mig på sängen med mitt favvo-gosedjur.

20:50 T-20M - Första effekten.

Effekten började slå på ganska hårt redan. Jag tänkte lite glatt att det var väldigt starkt men jag hade haft känslorna förut så jag visste att det var ok, att det bara var ett gift som skulle processeras. Kemikaliebindningar som bröts ner, formerades, transporterades och utlöste reaktioner, sprakande nervsignaler som började öppna mina sinnen sakta men säkert.

21:00 T-30M - Textur.

Ett draperi som var ihoptryckt på en gardinstång började sakta förändras, verkade plastigt istället för mjukt, klämmorna som hängde på ställningen verkade röra sig så sakta. Ljusen i fönstret och på bänken fladdrade lite. Det mjuka ljuset verkade bli mer mättat, fylligare, gulare och sedan lite blåare (förmodligen ljuset från datorskärmen som blandade sig).

Taklampan började ändra färg, från frostat vit till svagt gröntoniga nyanser. Gosedjuret's päls växlade lite från sträv tillmjuk, jag kunde svagt urskilja varje hårstrå som fanns i pälsen.

21:15 T-45M - Barn på nytt.

Enligt diverse källor (erowid bland annat) så visste jag att svampen innehöll en mindre mängd serotonin. Jag vet inte om det var det eller om det var psilocybin'et som orsakade det följande.

Jag bytte musik till en liten playlist med "The Mavericks", "Journey" samt en del andra bra pop-låtar. Det är inte min vanliga musiksmak men just de här låtarna har glada budskap.

Tillbaka på sängen kände jag hur tankarna började flyga, jag kramade en stor kudde som var det mjukaste jag har känt i hela mitt liv. Jag förvandlades på bara några minuter till något slags skrattande, leende, kärleksfull varelse som bara älskade allt. Ingenting var dåligt, stress och jobbrelaterade tankar viftade jag bara bort genom att tänka på något annat.

Jag lyftes från sängen, transporterades till en annan plats. Min säng var nu en mjuk bädd på en svart stenhäll, någonstans men samtidigt spelade det inte roll var. The Mavericks - I want to know spelade ganska högt i högtalarna men volymen kändes så rätt. Jag hade ställt maxvolymen på högtalarna innan trippen. Därmed kunde jag sänka i Winamp ifall jag ville men jag visste med mig att ifall jag ställde volymen på hundra procent så skulle grannarna inte höra.

Jag var inne i musiken, jag sjöng i min hjärna. Förmodligen spelade inte låten någon större roll, alla låtar lät bara så bra och jag kunde verkligen tänka mig känslorna.

Jag började tänka på vem jag var, hur jag hade all makt som krävdes för att förändra mitt liv om jag så änskade, att jag kunde ta mig vart jag än ville i livet om jag bara vågade älska upplevelser.

21:35 T-65M - Aktivitetsbyte och början på något dåligt.

Jag svettades, väldigt krafitgt. Under fötterna, i pannan, hela hårbottnen och rygg samt bröst. Jag brydde mig egentligen inte men jag gick ut på toaletten för att pinka. Några nya OEV's hade dykt upp: Det var som ett mysket finmaskingt mönster i rött, grönt och blått lades över allting. Det var ytterst högupplöst och var med format som vattendroppar, med cirklar/prickar av färg i varandra i oändliga antal.

Jag satt framåtlutad på toastolen och tittade på kakelväggen i duschen, linjerna var raka men vibrerade nästan, de värkade suddiga men nästa sekund skarpa. Duschmunstycket och vattenblandaren reflekterade starkare än tidigare, av någon anledning tänkte jag på en stor veteäng precis innan skörd.

Mina tunna shorts som är gjorda av bomull var som sand när jag rörde runt i tyget mina fingertoppar, händerna verkade ljusare än vanligt och lämnade små släpspår i luften.

Jag ställde mig och kollade i spegeln, mina pupille var stora som brunnslock och mitt perspektiv i spegeln förändrades. Ungeför som om jag fotats från flera vinklar som var nästan likadana men något förskjutna. Perspektivet övergick i varndra som i någon slags konstig morphning.

Jag hade börjat tänka på om att jag borde ta itu med mina problem att jag ofta skjuter upp allting, Jag kanske borde gå i terapi. Tanken skrämde mig inte där jag satte mig vid datorn men den fanns kvar så jag började kämpa mot den. Detta var ett misstag.

21:45 T-75M - Är jag galen?

Jag hade stängt av musiken när jag gick på toaletten och när jag började kämpa mot tankarna visste jag med mig att detta var precis detta som man inte skulle göra.

Bill Hicks brukar få mig att garva så jag började leta runt i datorn efter hans "Sane Man" framförande - Jag rekommenderar alla att se den, han är riktigt bra - men hittade inte filmen. Detta skrämde mig eftersom tankarna gick ungefär som "om jag inte hittar filmen kan jag inte garva och då kommer jag må ännu sämre".

Sökfunktionen i Windows åkte fram, "Bill" som sökterm. Nu var det bara denna jävla väntan. Jag stirrade ut i rummet medans tankarna började komma igång: Var jag galen? Kanske jag skulle behöva söka terapi för en massa andra saker? Jag började bli rädd.

Mitt psyke röt åt mig att jag skulle betänka min livsfilosofi (mindfulness): Känslor betyder bara det du vill att de ska betyda och du bestämmer själv. Jag rycktes ur mitt terapitänk och stirrade på datorskärmen. Skulle jag bryta mitt tankemönster eller skulle jag flöja med bara för att få ett slut på det hela?

Jag stirrade på den lilla sökhundens svarta ögon, den verkade fråga mig "Så vad ska du göra? va?". Jag märkte att jag började halka ner igen. Sökfönstret försvann snabbt och jag slängde upp en Comedy Central standup. Första applåderna verkade spelas upp om och om igen. "Vänta, det blir bättre, det blir bättre." intalade mitt psyke mig.

Mycket sant: Så snart Aries Speras hade dragit några suparskämt så mådde jag bättre, garvade en del och jag stängde filmspelaren. Slog igång winamp igen och startade Savage Garden - Affirmation.

21:50 T-80M - Full fart.

Under de första sekunderna av den låten började jag dra långa djupa andetag och spänna musklerna. Bara 20 sekunder in var jag på toppen av världen. Jag sprang på en stor scen och publiken jublade. Jag reste mig som ett enormt berg reste sig ur en svart ocean. Jag bestämde allt, jag kontrollerade mig och mina känslor, INGET kunde stoppa mig. Jag började sjunga med för full hals, ståendes mitt i rummet med glädjetårar forsande ner för kinderna.

Det fanns ingenting i världen som kunde stoppa mig, vartenda hårstrå på kroppen reste sig i symfoni, gåshud och energi, värme och en kärlek till mig själv och min egen förmåga vällde över mig.

Jag slutade sjunga högt men mimade och stirrade upp i taket med armarna sträckta till skyarna. Jag älskade mig själv, alla mina skavanker och alla mina personlighetsegenskaper var det bästa som fanns.

Mina fingrar sträcktes i luften, jag flög högt, förbi stratosfären, förbi solen, jag kunde känna kosmos inom mig. Jag hade aldrig mått så bra i hela mitt liv. Den enda känsla som ens kom i närheten var när jag var en finnig 14-åring som kärade ner mig i den sötaste tjejen på lägret.

22:00 T-100M - Musikant och min fina soffa.

I det här läget hade svampen slagit på max, jag kommer inte ens ihåg låtarna som spelades men playlisten avslöjade en del rock när jag startade spelaren i morse.

Jag satt på min soff-fotpall, stor, mjuk och vit. Alla tyger och gardiner, soffan, sängen var fluffigare och mjukare än något annat. Allt gungade i takt med musiken jag hörde och när jag spelade något instrument i luften följde allt med, buktade och veksig under mina fingrar.

Nu gick spellistan på fullt ös, detta pågick i åtminstone 3 timmar, jag låg i sängen, på soffan och stod på golvet. Jag följde varenda känsla som fanns i varje låt; upp, ner och runt. Jag kunde verkligen KÄNNA tonerna i kroppen.

Nu hade jag börjat få CEV's. Inga mönster, men blixtar av välbehag, varje andetag som togs var som en ström av frisk bergsluft. Mycket av vattnet som fanns i kylen gick under dessa timmar. Jag var nästan sexuellt upphetsad, jag tände på mig själv men det var också allt.

01:00 T-280M - Cigg och vänliga hus.

Vid 01:00 gick jag ut på terassen för en cigg. Husen stod stilla, vilandes i den molniga himmelen, de verkade slumrande. Framkörda för att titta ut över sin omgivning. De verkade som stora "Enter" från Sagan om Ringen. Lugna och ståndfasta där de satt parkerade i ett hav av träd och gräsmattor. Cyklarna i stället ändrade form på hjulen, ekrarna delades upp och sattes ihop.

Ciggen gav långa spår i den mörka natten. En cyklist gick förbi på gångvägen. Jag tittade ner lite för att inte visa ögonen men det fanns ingen risk för noja: Man följer med sina känslor och låter hjärnan löpa fritt, men man kan också välja hur man vill känna. Jag lärde mig mer än någonsion om vad det innebär om att acceptera en tanke och bara släppa den eller hålla fast vid den för att må bättre.

01:30 T-310M - Gud och hemligheten med livet.

Sittandes vid datorn lyssnandes på Phil Collins - Another day in Paradise märkte jag att jag inte var lika inne i musiken som tidigare tankarna flöt med mer bestämda mönster och jag fattade att trippen började bedarra.

Jag mindes jointen som satt i ciggpaktetet. Det hade stått på nätet att om man rökte när ruset började bedarra skulle man kunna höja effekten något. Om jag bara visste att jag inte hade sett något mot vad som skulle hända.

Det ska nämnas att det jag rökte var högklassigt skunk som jag fått tag på. Det var så starkt att det var svagt vitfärgat på grund av alla trichromer. Jag satte mig och började puffa, tänkte att jag skulle dra i mig så mycket så snabbt som möjligt för att få ett bra rus.

Sagt och gjort, jag hann få i mig ungefär 60 procent av jollen som innehöll ungefär ett gram skunk innan den började brinna dåligt och kände mig lite trött. Jag lade ifrån mig jointen och lutade mig tillbaka i stolen med huvudet mot betongväggen som sakta andades i takt med mig själv.

Ronski Speed - The Space we Are gick i gång i listan. Jag började komma in i rytmen och började fokusera på ljuset på bänken. Sakta slöt jag ögonlocken i tron att jag skulle somna. Jag började darra, jag kunde helt plötsligt känna min kropps alla punkter samtidigt och jag började se kraftiga CEV's.

Jag öppnade ögonen igen och kunde inte tro vad jag såg: Hela rummet projicerades in i mina ögon, jag kunde zooma in på vad jag ville och rummet matades in i mig som en kulspruta som sköt diabilder. En enda lång ström av sinnesintryck. Ingen sammansättning, alla rörelser jag gjorde med handen såg ut som om jag stod på ett diskotek med ett stroboskop mitt i ögonen.

Ljud började vibrera och världen skakade, inklusive jag själv. Ljud separerades från varandra, alla med sin egen ljudkanal och samma darrande intryck. Jag stängde ögonen. Våldsamma mönster flimrade starkt på ögonlocken. kelidoskop, pilar for åt alla håll, slog ihop, bildade bilder. Delades upp, roterades, morphades och sköts åt sidan för nästa mönster, alla symmtriska, alla exakt precision, matematisk skönhet medan techolåten dunkade i mina öron.

Jag stapplade ut i badrummet: Min iris var borta, kvar fanns bara mina enorma pupiller omringade av helt rosa ögonvitor. Jag lutade ansiktet in i spegeln. Mitt ansikte delades upp i fyra delar, alla zoomades in i taget, detaljer ritades upp och konturer formades, bilden sattes ihop och slängdes i mitt ansikte. Allt medan jag bara kunde stå där och le brett.

Mitt balanssinne var helt åt helvete och jag fick hålla mig i dörkarmarna. Jag hade druckit mycket vatten så magen var full, men denna jävla munntorrhet från gräst höll på att driva mig till vansinne (på ett kul sätt). Jag hämtade en stor skiva vattenmelon och lade mig på sängen, tug en tugga och höll den i munnen flera minuter medan jag andades tungt, mina ögon stängda.

Mönstern kom allt våldsammare och helt plötsligt stannade allt. Jag fick en enorm insikt. Om allt är gjort av atomer, och atomer är energi. Så innebär det att vår hjärna bombas med alla dessa intryck samtidigt. Det är bara våra hjärnor som målar upp en verkligeht som egentligen inte finns, den är helt subjektiv. Och om vi alla är energi så kanske vi alla är ett stort vetande som upplever sig självt.

Tiden är egentligen bara ett oändligt stort antal "nu" som spelas upp framför oss. Sådant som har hänt kan ge oss otroliga minnen men om något dåligt har hänt så räcker det med att vi släpper det och låter det fara vidare bakåt bland diabilderna.

Döden finns inte: Våra atomer övergår i annat, livet är bara en lång resa med upplevelser som vi ska njuta av. Vi är ett stort universum som bara sakta vibrerar vidare genom tid och rum. Om en atom endast finns på ett visst sälle om man mäter den/uppskattar den. Så är vi ansvariga för allt som finns.

Jag var överväldigad, jag krökte ryggen upp ur sängen med toppen av huvudet kvar på kudden. Långa, djupa andetag fyllde mig med energi.

Jag föll ihop, utmattad. Jag kunde höra mig själv snarka innan jag somnade. Mina sista reflektioner över mig själv och mins situation var att om gud är allvetande och ansvarig för allt som finns, och våra hjärnors abstrakta tänkande och analyser orsakar atomernas placering. Så är vi, jag, du, han, hon, det, allt: Gud.

Ber om ursäkt för alla stavfel

om jag någonsin vågar mig på hallucinogener efter min syra-snetripp är det något i den här stilen jag hoppas uppnå... dessa matematiskt perfekta bilder och upplevelse, det fascinerar mig något så otroligt! får obeskrivlig ångest när jag tänker på hur mycket jag kommer missa när jag dör, tänk hur människan är om ett par hundra miljoner år. fan...

haha najs rapport men jag tvivlar på att du är en man!

Hehe, du menar pga. beskrivningarna? Jag har inte problem med att beskriva mina känslor

Idealisk tripp vad det verkar. Allt var med, euforin, rädslan, mystiken, nojan hallucinationerna. Underbart!

Helvetes att jag inte hittat nån svamp än. Jag var sugen innan men nu minns jag lit emer hur det var. Jag ska dit igen.

Tack för en bra rapport.

5/5!

Gillade din Tripp rapport, den var skön att läsa. 5/5

skönt att du lyckades överkomma sne trippen och gå vidare, en sådan trip blir ofta en väldigt fin tripp

En annan sak jag kan rekomendera till nästa gång du äter svamp är en citron/vatten lösning som du lägger ner svampen i och sveper i 1 klunk, det smakar inte lika dåligt och jag får aldrig ont i magen av det.
Sen så har du något sött / gott för att få bort citron smaken, så är det bara att gå ut i kosmos.

Så ska citronen göra trippen mer intensiv och lite kortare vad jag hört.
För mig så har tripparna jag gjort på detta sett inte blivit kortare men det slår fortare har börjat få CEVs efter bara 15min

Fin rapport 5/5

5/5

Bra tripprapport! Jag gillade speciellt den delen med atomerna och energin. Jag rekomenderar att du ska kolla på alla delar av http://www.youtube.com/watch?v=0wnGL4_SwDI

Då har du nått att tänka vidare på. Mycket intresant.

Den var jävlar i det bra!

Du får en femma av Farlig!