Det beror lite på, men i stora drag kan man nog dela in det i två grupper, storbabblarna och resten. Storbabblarna har väldigt lätt för sig att när dom väl börjat snacka, så snöar dom in sig i det och kör sitt race. Då funkar det hyfsat bra att bara flika in med småsaker emellanåt, så länge de är relevanta iaf.
Sen så har vi resten. Det kan funka rätt bra en bit att ställa frågor och vara nyfiken över den andra, men ju längre man kör så, desto mer urvattnad blir konversationen. Jag har under större delen varit en sådan att jag inte känt att jag inte har något vettigt att säga eller att mitt liv är ointressant. Så jag var mest nyfiken och frågade saker om personen jag snackade med. Men jag har gjort en ändring på det beteendet. Visserligen är det inte riktigt naturligt än för mig, utan jag måste göra lite extra ansträngning för det hela. Men resultat är så himla mycket bättre. Konversationer som annars skulle känna helt tomma och nästan likgiltiga, blev väldigt mycket mer levande.
Så mitt tips är väl att du kan komma undan med att låta tjejen bara snacka om sig själv, men det är ingen hållbar situation i flesta fallen. Så håll inte tillbaka med att berätta om dig själv och dina tankar också.
