Citat:
Ursprungligen postat av Anna Freud
När pojke möter flicka - måste det vara så att han är den som först tar kontakt med tjejen? Att han måste få henne så pass intresserad att han kan föreslå att ses igen? Motsatsen är att tjejen går fram först, ser till att fixa en andra dejt, sms:ar först etc etc.
Eller är det så att männen faktiskt gillar jakten?
Vem som 'Måste' vad beror väl i hög grad på dem som det berör? Själv tycker jag det är extremt attraktivt med en tjej som vet vad hon vill. Tycker denna egenskap (att sträva efter det man önskar) är en positiv egenskap, oavsett vilket kön den som innehar egenskapen har.
Citat:
Ursprungligen postat av Anna Freud
Är lite insnöad på en bok som jag fick av en god (välmenande manlig vän

) som heter "He´s just not that into you (sv. "Dumpa honom! Han vill faktiskt inte ha dig".)
Boken går ut på att om en tjej måste vara den som "attackerar", får saker och ting att hända - är killen faktiskt inte intresserad (mer än möjligen ett ONS, blir lite smickrad, eller är en allmänt lat person). Lösningen är att bara gå ut och se attraktiv ut - om en kille verkligen vill ha tjejen sköter han "grovjobbet".
Amerikanskt bullshit eller kära FB-gossar, känner ni igen er?
Pja, för mig är det där totalt bullshit.
För det första så bygger ju resonemanget på det underförstådda antagandet att utseendet är något separerat från personligheten. Kanske detta gäller för tonåringar och mentalt stagnerade vuxna.
Själv kan jag tycka att bland det mest fascinerande är att betrakta hur en annan individ kan omformas framför ens ögon i takt med att man lär känna denne. En process på gott och ont. Har sett "fula" tjejer bli närmast oemotståndligt attraktiva, och "snygga" tjejer visat sig vara tomma skal med lite glättigt omslagspapper på.
Att medvetandegöra detta kräver ju lite retrospektiv reflektion, vilket kan vara en trevlig syssla ibland...
För det andra så tycks ju den bok du fått bygga på väldigt definitiva slutsatser om vilka roller man spelar i parningsleken - Inget fel i det. Roller är till för att hjälpa oss orientera oss och göra framtiden lite mer förutsägbar.
Men den roll du beskriver utifrån boken, är ju inte en roll som ger dig frihet att agera, utan snarare en roll som anvisar åt dig att reagera. Den ställer ju upp antagandet att om du tvingas ta initiativ, ja då är du inte intressant. Alltså, finns det något substantiellt intresse från killen så ska du sitta vackert och vänta. Alltså, enligt min mening en roll som begränsar mer än den frigör.
Rollen i parningsleken finns ju till för dig, för att göra skeenden lite lättare att tolka och förstå och därigenom underlätta att du drar korrekta slutsatser. Det är dock inte samma sak som att du finns till för rollen.
Du kan välja att vara marionetten (vilket de flesta enligt min erfarenhet väljer. Är väl tryggast så) eller handen som styr marionetten.