På tal om brott och straff

faller man lätt in i antingen rollen som hämndlysten som vill utsätta förbrytaren för maximalt obehag eller i rollen som medkännande som vill milt återföra honom till den rätta vägen.

Om man nu varken är elak eller dum utan oändligt välvillig, medkännande och insiktsfull, vad kan man då ha att säga i saken?

Utan att vara vare sig det ena, andra eller tredje har jag använt min fantasi för att försöka utröna svaret:

1: Obligatorisk brottsförsäkring mot att begå brott som gör det extremt ofördelaktigt att välja en asocial, hotfull eller brutal och destruktiv hållning. Alla måste nöja sig med den plats i samhället som motsvarar deras produktiva kompetens, när man stänger den alternativa karriärväg som kriminalitet hittills erbjudit.

2: Efter brott som har formen av grovt övergrepp, får förbrytaren själv utmäta påföljden: Han åläggs att hitta den påföljd som av offret eller mordoffrets anhöriga bedöms som ett sonande av brottet. Till dess han hittat svaret på frågan, förvaras han, där inget avleder hans uppmärksamhet från uppgiften.

3: Billigare kriminalvård. De dömda som man inte är angelägen om att hålla avskilda från samhället så länge som möjligt får välja mellan ett kortare straff "på vatten och bröd" och ett längre under uthärdligare villkor. Skillnaden i strafftid avstäms så, att flertalet väljer det för samhället billigare alternativet.

4: Efter extremt grymma övergrepp sätts förbrytarens psykiska hälsa ifråga. Innebörden är egentligen: "Du har passerat en gräns, där vi inte längre betraktar dig som en medmänniska. Vi vill aldrig mer ha med dig att göra." Innebörden har dock vinklats till att bli: "Du var inte ansvarig för dina gärningar." - Men det var inte det vi menade.

Om man är ansvarig för sina gärningar är en djupfilosofisk fråga som rör oss alla. Juridiskt är man ansvarig för sina gärningar, så länge man inte står under förmyndarskap. Då är förmyndaren juridiskt ansvarig för ens gärningar.

En annan sak är, att sinnestillståndet vid gärningens utförande avgör innebörden av densamma och därmed påföljden.

Lek efter mina regler! Fall inte in i elak eller dum -rollerna. Inse, att ni själva kan hamna i rollen som brottsling och att välvilja mot förbrytarna oftast får formen av ovilja mot deras offer genom ignorans av deras behov av upprättelse.

Obligatorisk försäkring mot att begå brott gäller då den som vill omfattas av medborgerliga rättigheter och nyttja det offentliga rummet under lagens skydd:

Brottslighetens totala kostnader fördelas då på de dömda förbrytarnas försäkringsbolag. Dessa täcker sina kostnader via försäkringspremierna, vars nivå alltså beror på riskbilden för individen.

Det blir under sådana förhållanden ogörligt att odla en asocial, destruktiv, hotfull och hänsynslös attityd, varför rekryteringsgrupperna till kriminalitet försvinner.

De som ändå framhärdar i en sådan livsstil, kommer inte att ha råd med sina försäkringar och måste söka sig till bevakade enklaver för att stå under lagens skydd eller söka sig till ett land med likasinnade.


Marknadsekonomins fördelaktiga styreffekter är avhängiga att varje verksamhet betalar sina kostnader och det finns alltså en formel för att även brottsligheten betalar sina.

Välkommna med invändningar, jag tror att jag har bra svar på alla.

1. Vem skall bestämma vad man är lämpad som? Innebär detta att folk inte ska få studera vad de vill, byta arbete hur som helst? Vad för kompetens krävs det för att kunna avgöra vad en människa skall få arbeta med?

2. Vem och efter vilka kriterier bedöms det utifall förbrytaren har valt rätt? Ponera att jag blir dömd för dråp och jag anser att tre månaders arbete på en kibbutz i Israel är lämplig påföljd, vem avgör om det är ett för milt straff eller ej?

3. Jag håller med även om jag anser att "vatten och bröd" är lite extremt. Men som det är idag får dömda brottslingar tillgång till kabel-tv, gym, fri kost och logi mm mm. Alla dessa är jag som hederlig medborgare tvungen att betala för själv, det borde även de intagna få göra. Om den intagna vägrar att arbeta får denne enbart den föda som krävs för att hålla denna vid liv. Den intagne skall heller inte släppas ut ur cellen förrens denne accepterar att arbeta.

4. Här förstår jag inte riktigt vart du vill komma. Insinuerar du att vi skall införa dödsstraff? Om så fallet så håller jag inte med. Dödsstraff är oåterkalleligt och så brutalt att vi som ett civiliserat samhälle inte skall befatta oss med det.


För att lägga till lite så tycker jag det är synd att debatten idag är väldigt svart och vit. Personligen tror jag på förebyggande åtgärder i form av att fånga upp dem som riskerar att falla till tyngre kriminalitet innan detta sker. Det anser jag att man gör genom att satsa på ungdomar i form av olika aktiviteter så som sport, teater eller dylikt. De som ändå hamnar i fängelse måste man se till att få den uppfostran de saknar och här anser jag att då det har gått så långt måste detta göras hårt men rättvist.

Punkt 1 innebär att göra en kriminell karriär omöjlig. Den sortens karriär som då återstår är den man vinner genom sin flit och sitt kunnande.

Punkt 2 innebär att grova förbrytare får sluten cell tillsammans med ett rep och en krok i taket där han får sitta och begrunda, vad offret för brottet eller dess efterlevande anhöriga kan tänkas acceptera som botgöring. - Kommunikationen är enkelriktad tills han hittat det rätta svaret och en rättsinstans rensar saklöst bort orealistiska förslag för att omöjliggöra övergrepp i rättssak.

Punkt 3 innebär valfrihet och vatten och bröd -alternativet är alltså alltid att föredra för den som väljer det.

Punkt 4 handlar om t ex sadistiska mördare av barn och unga kvinnor och här kommer ju repet och kroken i taket väl till pass eftersom gärningsmannen aldrig kommer att hitta någon annan bot som godkänns. - Detta är ändå hans eget val och kan inte kallas dödsstraff.

- obligatorisk försäkring för att säkra kompensation för vad man kan komma att förorsaka genom slarv, obetänksamhet m m finns ju redan för arbetsgivare och vägtrafikanter och det är på tiden att även kriminaliteten får betala sina kostnader.

Försäkringen har vi ju för att täcka höga oförutsedda kostnader och skulle inte behövas, om det alltid gick att hitta en vållande som var solvent.

Vad har du för försäkring emot försäkringsbedrägeri?

betalar fuskarna också sina kostnader: de ertappade betalar för dem som kommer undan. - Med mitt förslag: deras försäkringsbolag betalar och fuskaren får lägre trovärdighet och dyrare försäkring i fortsättningen.

"Det kan han inte hjälpa, för han är född sådan" eller "för han haft en taskig barndom" verkar vara tanken bakom låga eller inga straff utan istället vård för dem som begått de allra vidrigaste illgärningarna. - D v s välvilligt gullande för att ge dem det de saknar för att kunna fungera bättre i samhället. - Belöning i stället för straff.

I konsekvens är då alla alltid oskyldiga eftersom det som inte beror på arvet, beror på miljön.

För att rädda begreppet skuld och skyldig och därmed en fungerande rättsordning, föreslår jag en precisering med innebörden att man är juridiskt ansvarig för sina gärningar om man inte står under förmyndare - som i så fall har det juridiska ansvaret.

Allmänt och reellt är man skyldig till det man integrerat i sin identitet. Har man defekter och otäcka tendenser som man erkänt som en del av sin identitet, är det logiskt att man drabbas av omvärldens avståndstagande.

I den mån man distanserar sig från dessa defekter, kan man accepteras med reservation:

"Jag tycker om dig men inte din våldsbenägenhet/pedofili/löjliga näsa/skelögdhet".

Motviljan mot att ta i anspråk de effektivaste metoderna för brottsbekämpning, grundas i att vi inte litar på lagstiftarna och rättsväsendet.

Kan det vara så att vi inte riktigt kan bestämma oss för att välja bort våld som metod för att hävda oss, - som medel för att skaffa sig rang och erkännande?

- Annars finns här ju formeln för att bli kvitt det. Metoden att vinna rang och respekt blir sedan genom att framstå som duktig och trevlig medan att bruka hot och våld blir metoden för att bli utstött och marginaliserad.

Vill vi ha det så eller bör vi lämna kvar ett utrymme för handgripliga uppgörelser?

Tror personligen att du har mer rätt i ditt tidigare förslag.

Vems moral skall du bygga lagarna på?
Vad händer med religion?
Vissa religiösa handlingar anses som straffbara av andra religioner.
Om offren då skall bestämma om straffet är godtagbart så kommer förövaren att sitta i det lilla rummet resten av sitt liv eller tills han konverterat.

Saker som är lagligt idag har varit olagliga och belagda med höga straff tidigare... Hur gör man med offerlösa brott?

Dessa invändningar mot en effektiv rättsordning gäller ju i samma mån mot en ineffektiv.