Jag känner mig ensam och instabil. Varför?

Kan bara hålla med. Om du inte vill vända dig till psykiatrin gå till en diakon och snacka. Känner med dig TS !

Hej, jag vet att du skrev detta inlägg för cirka 4 år sedan. Jag tänkte på att jag har fått precis sådana ångestattacker som du berättar om. Så fort mina största problem i livet löser sig och det borde kännas ganska okej, börja jag tänka. Jag ser allt dåligt och får gråtattacker. Jag vet inte om det är för att jag inte tror att jag förtjänar det bästa, eller vad som händer. Men jag mår aldrig 100% bra i längre perioder.

Min fråga lyder, mår du fortfarande dåligt? Annars, hur gjorde du för att komma ur detta? Hoppas du ser detta....

PoP -> Psykiska problem
/Mod

är ny på flahback och jag känner nästan detsamma men undrar hur man gör ett inlägg?? om nån kan vara snäll å hjälpa till med det

Du har ju redan skrivit ett inlägg.

Om du vill skapa ett nytt ämne så klickar du dig in på det delforum som passar ämnet. Klicka sen på Ctrl-F och skriv "nytt ämne", då kommer knappen att markeras och du kommer hitta den.

Hej,

Jag vet att den här tråden är ganska gammal men jag tänkte ändå dela med mig här för att inte starta en ny.

jag befinner mig i exakt samma situation. Jag är 23 år och sedan 3 år tillbaka har jag känd mig ganska nere..Ibland känner jag mig nere för att jag har misslyckats med något och då är det som värst. Kan sitta o böla i timmar o tro att det kommer kännas bättre men nej..
Ibland kan jag börja böla bara för att jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv. Ibland bölar jag för att jag har ingen jag kan prata med (eller tror att jag har ingen o prata med). Jag har också normala vänner, normal liv, ingen dålig uppväxt...mina föräldrar har alltid stöttat mig o trott på mig. Jag har alltid varit duktig och shit i skolan osv.. Jag fattar bokstavligen inte vad som är felet.

I början trodde jag att det skulle vara nånting tillfälligt..men nu inser jag att det har faktiskt gått 3 år och jag känner mig fortfarande ensam, deppad, instabil, ovärdig och osynlig...

Jag har faktiskt försökt prata om det här med min mamma och nån vän och min partner men alla säger samma sak "det går över, ta det lugnt, det är tillfälligt, njut av livet du har bara ett bla bla bla bla" massa skitsnack som aldrig hjälper. Jag känner mig aldrig som jag gjorde förr innan allt det här började. Förr sket jag i allt, var ledsen i 1 dag sen resten av året mådde jag prima. Nu är det exakt tvärtom, 355 dagar om året är jag negativ och 1 dag positiv...

Finns det nån psykolog (eller psykologintresserad) därute som kan åtminstone säga vad fan felet kan vara?

Finns det fler därute som känner likadant?