fria

Det behöver ju faktiskt inte vara så att han "mognar" till - någonsin. Vad ska du göra då? Vänta i 30 år tills livet passerat revy? Och ha spenderat dina bästa år i stand-by läge...? Bittert tänkande: jag kunde ha gjort mycket bättre val... Nej, vore jag dig skulle jag göra följande:

1) Snacka med honom. Ställ ultimatum.

2) Visar han ingen varaktig bättring - separera. För alltid. Fall inte till föga sen och gå tillbaka till honom. Det blir inte bättre. Det finns många fiskar i sjön även om det inte känns så just nu för dig. Tänk på det och handla därefter!

Återkom och berätta gärna hur det går sen.

Lycka till!

mmm... får nog førsøka prata med honom igen sen, om d fortsætter som d gjort. Vill inte va en liten toffel før alltid... tack før tipsen!

Jag kopierade detta svar från tråden "Svartsjuka föder otrohet?", https://www.flashback.org/showthrea...7#post12537707 , där du berättar lite om din pojkvän.


Och du vill att ni ska gifta er och hela köret. Om jag personligen får säga mitt så tycker inte jag att detta är något bra pojkvänsmaterial. Absolut ingen som jag skulle slösa min tid på. Tycker inte att han verkar vara mer värd än en spark mellan benen. Han är ju både en idiot och respektlös när han vet att du har dålig självkänsla och ändå håller på och flörtar och säger en massa jävligt opassande saker - och du vill ändå gifta dig med honom?

Mot bakgrund av nedan som du själv skrivit ser jag INGEN ANLEDNING för dig att vara med den killen. Det här låter kanske hårt men han är inte genuint intresserad av dig. Han behandlar dig respektlöst och utnyttjar dig. Ju fortare du kommer ifrån honom desto bättre. Din självkänsla kommer vara på bottennivå och du letar fel på dig själv och ditt beteende när det i själva verket är han som är problemet, om detta får fortgå Han är en skitstövel av rang och du gör klokt i att låta honom gå åt sitt håll. Ok det svider i början när man är kär att behöva dumpa. Men gör det hellre nu. Att slösa bort värdefull tid och energi på något som är kört från början avråder jag dig bestämt från att göra. Gör så här:

1) Dumpa

2) Gråt en skvätt

3) Gå vidare mot ett bättre liv som du förtjänar. Nu har du chansen att träffa någon du verkligen kan att ha ett normalt förhållande med. Normalt förhållande har du nämligen inte med killen du nu är tillsammans med.

4) Ta inte tillbaka honom

Berätta gärna hur det går.



Ursprungligen postat av rosseland citat:
"Jag håller med helt och hållet, kænner igen mej rætt bra i den beskrivningen. Kan sæga att ja har dålig sjælvkænsla och det vet min pojkvæn, så han e extremt flørtig, messa andra tjejer (ibland sexmess), tar på dom ute, kan stå framfør en tjej och sæga att han skulle vilja ****** dem m.m. Så då blir ja sjælvklart arg, men då får ja skæll och han skyller allt på min svartsjuka. Visst, ja e svartsjuk, d kanske ja inte ljuga om. Men ja tycker det e respektløst att bete sej så nær man har en partner... Svårt, nær ja alltid får skulden nær ja bara kænner mej sårad. Och ænnu mera nær han inte bryr sej.

Han sæger alltid "skulle ja vilja ****** nån annan, så hade ja dumpat dej først och sen gjort det" så....hmmm, ibland har ja rætt i å va svartsjuk, æven om ja ønskar mer æn allt annat att ja INTE va d, å bara kunde strunta i allt och va sæker på vart ja har honom. Vet inte hur ja ska komma runt problemet riktigt... men som sagt, håller me ditt inlægg!!"

Ja vet, ja hør också att d låter helt befængt ibland... men innerst inne går ja ændå runt å hoppas på den dagen har kommer va sitt riktiga jag, inte den dæra matcho-mannen har låtsas vara... får ont i magen nær ja tænker på allt som faktiskt e sant som ni sæger, å d gør så ont... vill ju att allt ska bli bra, e en liten flicka inuti ænnu, som hoppas på sagoslutet...

Ja, det är ju ganska tragiskt egentligen hela historien. Förutom att din pojkvän inte är ngn att bygga vidare med så måste du jobba oerhört mycket med dig själv. Ditt dåliga självförtroende blir ju knappast bättre av att ha en pojkvän som medvetet ger dig sämre självförtroende genom att flörta med andra tjejer framför näsan på dig.

Dina planer på att fria är ju också symtom på exakt samma sak. Du vill på något sätt vara "säker" och "trygg". Någon slags garanti för att inte bli lämnad. Det kommer inte att hända tyvärr. Ett bröllop är egentligen bara en bit papper och två små metallbitar. Du kommer inte att må bättre och din pojkvän kommer inte att ändra sig.

Jag inser också att du antagligen är så pass svag och har ett så pass dåligt självförtroende att du inte kommer kunna lämna honom. Han kommer att göra slut med dig en vacker dag när han har tröttnat och då blir det förmodligen en ny trådstart. Jag sätter på kaffe så länge.

App, app, app.

Inte lura dig själv nu. Han ÄR sitt riktiga jag. Du har bara en massa uppmålade förhoppningar och önskningar om hur du vill att han ska vara.

Han är den han är. Men sålänge du stannar kvar hos honom, finns det väl inget som gör att han plötsligt skulle ändra på sig, han tror ju att det är lugnt eftersom du är kvar...eller så länge du är kvar.

Han kanske mognar med åren...eller fortsätter vara som han är livet ut. Det vet du inte. Du kommer inte kunna ändra på honom. Det måste han göra själv, men så länge du är kvar så är risken väääldigt liten att han gör det. Knappt existerbart skulle jag vilja säga.

Men du kan ge honom chansen att bättra sig med ett allvarligt snack men fattar han inte finns bara ett val:

Gör slut!

Kasta inte bort ditt liv på någon som beteer sig illa, dumt och omoget.

Mitt tips.

Sagor är sagor just för att dom är fiktiva och oftast har lyckliga slut. Du lever i ett destruktivt förhållande med en första klassens skitstövel. Det slut du så gärna vill ha kommer aldrig att hända, inse det.

Lämna det där skitlandet och flytta hem. På kort sikt kommer du må dåligt och vara ledsen, men på lång sikt kommer du må såååå mycket bättre och träffa en kille som behandlar dej som en människa.

Du låter precis som mitt ex. Och eran relation låter som den vi hade.
Och ingen av oss mådde speciellt bra av den.
Vi förstog oss inte alls på varandra ibland, och hade väldigt olika mål och syn på livet.
Visst, man har sina fina stunden och fina känslor precis som du säger. Men i längden funkar det inte när man har det sådär, man får inse det.
Det tog oss ungefär 6 månader att bryta upp och göra slut på riktigt, under den tiden va det massa velande hit o dit o kompromisser överallt.
Så kan man inte bygga en relation, men som du säger, man är ju kär också.
Men det låter tyvärr som att du är mer kär i kärleken än i killen, en partner som skiter i en går ju inte att ha.
Hade han brytt sig, eller värdesatt eran relation fullt ut hade han fanimej lyssnat på vad du hade o säga och tagit det till sig.
Och om det absolut inte går för sig, då tycker jag fan du ska dumpa honom. Tyvärr.
Tänk va mycket onödigt lidande ni kommer gå igenom om ni ska leva livet ut med varandra.

helvete, att jag skulle fria till en kille! (är tjej)
det är killarnas 'grej' att göra det... alltid varit, och kommer alltid att vara så.

vill inte killen fria så tolkar jag det som att han inte vill gifta sig med dig
sorry, sad but true

Vem fan vill fria efter 2 år? Blir man friad till då så är det läge att lägga benen på ryggen.

Jag tolkar det som att du vill gifta dig för att försöka "tvinga" ihop er och få honom att bli annorlunda. Det kommer kanske fungera en kortare tid eftersom ni då lägger ner lite mer energi i det för att det är jobbigt att skilja sig. Efter något år kommer ni nog vara tillbaka i precis samma läge som idag. Då är frågan vad du ska hitta på i det läget... och antagligen kommer du fram till att det är en bra ide att bli gravid, för då kommer barnet att bli den som håller ihop er, och då kommer givetvis allt bli annorlunda, och han bli den kramiga nallebjörn han egentligen är... eller..?