Citat:
Ursprungligen postat av fishermanbob
Går hedonister att jämföra med människor som har så kallad HSSP (High Sensation Seeking Personality). Har hört om detta uttryck och det känns nästan som en synonym till Hedonist.
En skillnad jag kommer på såhär spontant är att HSSP är mera egocentriska
än den typiske hedonisten. När det gäller de hormonsvängningar som upplevs
som positiva, så handlar det nog rätt mycket om olika hormoner, för HSSP
respektive måttlig till extrem hedonism.
Men vi har ju varit kemiska varelser i minst 500 000 000 år, så den soppa av
hormoner som får oss att gå igång – resp spara energi och sova – är en
komplex mix.
"High Sensation" utan externa droger gäller nog i första hand adrenalin och
därav följande dopaminduschar och förhöjd vakenhet. Det är ingen tvekan om
att män är mera sensationssökande än kvinnor, statistiskt sett. En bakgrund
till detta är att en kvinna inte kan få mer än 8–10 barn och dessa behöver en
trygg miljö i sammanlagt över 20 år. Det finns ingen teoretisk gräns för hur
många barn en man kan få. För att hålla ett harem måste hanen vara beredd
att ständigt slåss mot ungkarlskedjorna, och gilla det. Han måste drivas hårt
av sin egen kemi. På så sätt odlas HSSP-anlag. De pojkar som föds i krigets
fotspår får också förhöjda HSSP-anlag, dels för att de bästa försvararna får
höjd status, dels därför att våldgästande soldater lämnat gener efter sig.
Man kan också föra diskussionen från kanten "Minimum Sensation". Kroppen,
eller till sist generna, belönar oss för att vi bedriver ett självbedrägeri och
intalar oss att det är meningsfullt att stiga upp ur sängen på morgonen.
Hjärnan belönar oss för att vi skaffar mat och därmed ökar chanserna för
generna att de skall fortleva via kommande generationer. Hjärnan belönar
oss för att vi tränar den, exempelvis genom att läsa eller lyssna på musik.
På så sätt ökar vi vår konkurrenskraft, socialt och materiellt.
Hjärnan belönar oss för att vi odlar ett socialt nätverk. Det ökar chanserna
till överlevnad när omgivningen blir tuff. Hjärnan belönar oss för att vi höjer
vår status. Då ökar chanserna att få tillgång till en partner med goda gener.
I boken "The Blank Slate" talar Steven Pinker om omedelbara och ultimata
belöningar. Orgasmen är en omedelbar belöning (oxytocindusch) medan
den långsiktiga belöningen för parningsinsatsen är barn och barnbarn.
Jämför boken "The Selfish Gene" av Richard Dawkins.
Kroppen belönar oss däremot inte för att vi andas, det gör vi reflexmässigt.
Där är ingen resursbrist, så varför skulle hjärnan fortlöpande belöna oss för
att vi söker en livsmiljö med 21 procent syrgas? Det är bara efter dykning
efter skaldjur som hjärnan belönar oss för att vi hållit andan. Det kan ingen
annan apa göra, såvitt vi vet. Följaktligen är fridykning en HSSP-sport.
---
När det gäller belöningsprocesser som kan gå över styr så är spelberoende
en så sen företeelse att vi knappast ärvt någon försvarsmekanism, utöver
pannlobernas generella förmåga att väga fördelar mot nackdelar.
Rökare har ibland bagatelliserat sin svåra last med att det är frågan om
medveten och självvald hedonism. Nu vet vi att det är självdestruktion.
Annars är väl rökare exempel på hedonister som inte är HSSP. Det går
mera på sparlåga mot kollaps 40 år senare.
---
Utvandlingen från Europa till USA var en selektion av HSSP. Idag betalar vi
priset för detta. De äventyrssökande hanarna sitter nu på politiska poster där
deras psykopatiska tendenser driver världen mot kollaps. Den skenande
marknadsekonomin drivs av HSSP-hanar som totalt struntar i kommande
generationers livsrum. När det gäller slavhandeln så fanns det snarare en
tendens att det var eftergivliga populationer som lät sig fångas. Detta har
ökat den materiella ojämlikheten mellan kaukasier och afrikaner i USA.
