Vuxna barn till föräldrar med Borderline

Min kära mor (död genom "självmord") hade ingen tydlig diagnos. Jag läste vad jag kunde, osv. Journalerna var som hieroglyfer...

Ingen diagnos!

Tror senare på just BPD!

Varför bryr du dig? Vill du få folk att tänka tillbaka på sin hemska uppväxt som de försöker trycka bort, njuter du av att höra om hur hemska liv folk har haft, vill du kunna intala dig själv att din barndom var inte så hemsk att "andra har haft det värre", eller vad är ditt problem?

Inget av ovanstående.
Det ligger till så att min bonus har en mamma med BPD och det är ett rent helvete. Barnet kommer hit och är fullmatad med en massa skitsnack från modern om att jag inte är bra människa, barnets pappa är ingen riktig pappa osv. Vi får inte ringa till barnet när det är hos mamman, vi får ingen semester med barnet och det hela är en väldig soppa som jag inte blir klok på.
BArnet kan säga saker som att "Jag ska rymma, jag ska försvinna" och jag har ibland fått lyfta in barnet från balkongen och från trapphuset när barnet ska iväg under ett utbrott. BArnet mår otroligt dåligt och får ingen hjälp eftersom modern vägrar kontakt med BUP.
MIn fundering rör sig om hur de som växt upp med en förälder med detta upplevde det, för att bättre kunna utröna hur jag på bästa sätt kan hjälpa min bonus.

VÄlkommen och grattis till första inlägget!
Har du brutit kontakten med din pappa?

Det där verkar snarare tyda på psykopati än på borderline..

Om han är psykopat eller har psykopatiska drag, så torde de incidenter du delgav oss bara vara ett fåtal i mängden..

misstänker att min far har borderline, eller haft. innan han skiljde sig för 1 år sen har han alltid haft koll på allt som händer runtomkring och raseriutbrott var vanliga, ärvde själv och gick tillbaka under tonårsupproret vilket har skadat vår relation som far och son idag. Dock ångrar jag ingenting då han i princip uppträdde psykotiskt, har slagit mig blodig för att jag höll på att glömma matteboken innan plugget i sjuan och en dag när jag var 12 år och inte kunde förklara vägen till en ny kompis som far skulle skjutsa mig till så började det sakta med förolämplingar som idiot o.s.v. sen till slut när vi åkte vid sjön så drog han i ratten allt för att störta bilen i backen ner mot sjön men drog snabbt tillbaka, allt för att skrämma skiten ur mig (sadistiska as).

Jag har läst om mycket mer aggressiva föräldrar som gjort mycket värre grejjer än min far, men i mitt fall så drack farsan knappt, drack han vart jag t.o.m. lättad då hans beteende var mycket bättre under alkoholrus.

Jag har bra relation med mor och storebror. Brorsan har en bra relation med farsan och på något sätt klarade han även av studierna och blivit något medan jag efter ett års arbetslöshet börjar om gymnasiet via folkhögskola.

Tillräckligt eller vill du veta mer?

(första post =D)

osv osv...hur kontakten är idag?? Vi har setts då och då men han dabbade sig nyligen en sista gång och jag har nu brytit kontakten. Känns i nuläget som om jag skulle vilja steppa på hans grav....

Finns det några sådana här? Jag har lite frågor som jag skulle vilja ha svar på.

Finns det några sådana här? Jag har lite frågor som jag skulle vilja ha svar på.
Om du har växt upp med en förälder med Borderline, hur ser din relation ut med föräldern i dagsläget? Hur har relationen varit? Vad minns du tydligast från din barndom?
Hur är din relation till den andre föräldern, syskon och annan släkt?
Jag hoppas att det finns någon här som vet lite om det.

Jag jobbar som timvikarie inom psykiatrin och har en del erf. av personer med borderline-diagnos. Det är vanligt med att dessa personer försöker att spela ut personer mot varandra, genom skitsnack "han sade det..hon sade det", de är skickliga på att manipulera/dupera folk.

Detta är varvat med stark ångest, själv-skadebeteende, eller känslomässig utpressning "om du inte gör detta för mig så tar jag livet av mig", destruktiva tvångs-beteenden, missbruk av sex/droger, snabba pendlingar i humöret fram och tillbaka, skratt ena stunden gråt nästa.
Borderline-personer har oförmåga att hantera relationer, de idealiserar sin partner ena stunden och nedvärderar denne nästa stund, samtidigt som de känner ett starkt självhat. Ofta bränner de ljusen i båda ändarna och de flesta av deras relationer testas till bristningsgränsen.

En person som har en borderline-anhörig behöver ha starka stabila vuxna som denne kan förlita sig på som vet hur sjukdomen yttrar sig och som inte går in i de spel som Borderline-personen drar igång för uppmärksamhet/bekräftelse.