Vad säger era föräldrar?

Tjena!
Efter att ha läst runt lite har jag blivit väldigt sugen på en resa till Thailand. Har jobbat ihop ganska bra med pengar under sommaren och planerar att spara dem tills efter lumpen, då jag förhoppningsvis kommer iväg.

Men mitt problem är, mina föräldrar. Har väl inte tagit upp disskussionen och pratat om det desto mer, bara lite om att jag är sugen på att resa någonstans. Senast vi pratade tyckte mor min att jag var "för ung för att resa", och orkade inte ens börja konfrontera det. Mina föräldrar är helt enkelt överbeskyddande, icke-världsvana och ålderdomliga i tankesättet.

Är 18 år nu och bor hemma ännu, och planerar att bo hemma ett tag till så kan inte komma och gå som jag vill direkt, och vill hålla min relation med min föräldrar intakt(inte enbart pga bostad). Det är fortfarande länge tills resan blir av, minst 1 år(kmr vara 19-20 då), men tänkte börja mjuka upp mina föräldrar lite redan nu, så att de får vänja sig vid tanken.

Har ni haft samma problem? Har ni några tips på hur man kan argumentera emot folk som anser att "världen är farlig"?

mvh lintu

Mina föräldrar var ganska glada att bli av med mig (tror jag), även om mamma protesterade lite i början. Reste dock bara inom Europa.

Tycker att du ska undersöka resmålen osv noggrant och göra upp en plan, som du sedan lägger fram för dina föräldrar. Visa att du noga har tänkt igenom allt, vet vad som gäller och är väl förberedd!

Tror inte att det kommer att förstöra relationen till dina föräldrar i slutändan. Låt dem bara vänja sig vid tanken, som du skrev, tryck dessutom på hur bra resan kommer att vara för dina språkkunskaper, din utveckling och din mognad! Visa ev exempel på andra ungdomars resor (resdagboken etc).

När du sen väl reser, se till att höra av dig regelbundet!

De där lät bra Även om jag inte vill planera onödigt mkt inför resan så kan man ju iaf visa att man har bra koll vilka orter som är värda och besöka, och vilka man ska ge fan i, etc..

Man får väl helt enkelt förklara att det är det här jag vill göra, sen får dem väl gå det till mötes. Ska ju trots allt vara borta rätt länge när jag ligger i lumpen, så dem vänjer sig väl lite va det också.

Är egentligen sugen på en trip på 2-3 månader, men man får kanske ta en på 4veckor, kan bli svårt att övertala att man ska vara borta så pass länge.

Kul med svar

Eftersom du är över 18 så bestämmer du väl helt och hållet själv om du vill resa eller inte? Föräldrarna lär väl inte slänga ut dig för att du vill ut och resa några månader.

Du har i princip helt rätt. Men samtidigt så blir ju resan också mycket trevligare när man allt känns ok, vilket det kanske inte gör om man bara pyser iväg. Jag är säker på att de kommer lösa sig, ville bara höra lite hur andra FB;are har bemästrat liknande situationer.

Tvärtom här skulle jag vilja säga. Min mamma tycker det är självklart att jag ska resa jorden runt etc och uppleva saker innan jag börjar studera.
Beror säkert på vad de har för erfarenheter själva också.

Jag tycker att du ska lägga upp en preliminär resplan för dina föräldrar, kanske inte med en gång men ett par månader innan det är dags att dra iväg. Du kommer att ha gott om tid att planera din resa, resplanen kommer säkerligen ändras både en, två och tre gånger...

Själv stack jag iväg på min första långresa ett par månader efter lumpen. Ens självförtroende och tro på sig själv stärks ju under lumpentiden och dina föräldrar kommer att upptäcka att du är en klok och mogen ung man, hehehe...

Du är absolut inte för ung för att sticka iväg ett par månader! Det är betydligt lättare (och vanligare) att kunna backpacka nu för tiden än det var för bara ett tiotal år sedan. Med hjälp av Internet kan du ju hålla kontakten med dina föräldrar i stort sätt dagligen (risk att du kommer att få öknamnet "Stig-Helmer" efteråt), du kan snabbt och smidigt kontakta dem om resplanen ändras osv.
Kika in på följande länk för lite restips och idéer inför din resa;
www.danielsresor.se

Jag önskar dig ett fantastiskt äventyr!

Tack för länken, riktigt bra sida

Det är svårt för någon som varken känner dig eller dina föräldrar att svara på det här. Det skulle lika gärna kunna vara så att de har helt rätt och att du inte på långa vägar är kapabel till att ta hand om dig själv på en långresa, men å andra sidan skulle det ju kunna vara så att du skulle klara det galant och att de bara är överbeskyddande.

Vad jag skulle vilja påstå är att du inte är redo, i och med att du överhuvudtaget startade den här tråden. Köp din biljett och säg "jag drar nu, herrå!" när du har tillräckligt med pengar. Men om du känner att du behöver dina föräldrars godkännande så är du, enligt mig, inte redo.

Stå på dina egna ben innan du testar vingarna.

Kan vara att du har rätt, egentligen svårt att avgöra för mig själv. Men jag tycker iaf att om man gör som du föreslår, "jag drar nu, herrå!" tyder det på att man är rätt ansvarslös, om man inte ens kan ta en diskussion och argumentera för sin sak så är man kanske inte "redo" för världen. Men det är min åsikt.

EDIT: stavfel

Det jag inte kan förstå är att någon som är "redo" att överhuvudtaget ens behöver tänka tanken på att det skulle argumenteras för en sådan resa. Förstår du hur jag menar?

Att testa vingarna är ett sätt att lära sig stå på egna ben

Jag tycker du kan skippa detaljerade resplaner, berätta i grova drag vad du tänker besöka och vad som är intressant där (utan att nämna fitt-ping-pong i Bangkok eller vad man gör på månskensfesterna ute på öarna då).

Jag tror de uppskattar mest om du håller regelbunden kontakt med dem.

Samtidigt ligger det lite i vad jumpcut säger - du måste kunna dra iväg utan att vänta på att de ska ge sitt medgivande och stöd. Det är ett steg i din uppväxt som du måste ta, inte de.