Att lära sig tala (retorik)

Jag är mycket intresserad av retorik coh talarkonst och har inte het oväntat kommit till slutsatsen att röst och artikulering spelar oerhört stor roll.
Jag skulle gärna vilja lära mig bemästra denna konst för att helt enkelt bli behagligare att lyssna till. Någon som vet var man ska söka sig? Röstcoach, talpedagog eller liknande?

Jo, det var oväntat. Hur har du kommit fram till det? Jag tror att du överskattar den betydelsen. Har du en normal röst som inte folk inte uppfattar som ovanligt obehaglig i dagligt tal, kommer den funka alldeles utmärkt även vid tal inför folk.

Jag har (tror jag) en behaglig röst och inga talfel vad jag vet. Däremot kan jag i vissa situationer då jag känner mig osäker få en mer nasal röst och veligare tonfall. I dessa situationer skulle det kunna vara skönt att ha något att falla tillbaka på, att "veta" hur man ska prata. Dessutom är ju röst och sättet att tala en del i ens karisma och den vill man ju alltid utveckla.

Då är det osäkerheten du har problem med. Inte rösten. Ta tag i problemet istället för symptomet. Ska du bli en bra retoriker måste du ändå bli av med osäkerheten på något sätt.

Det är klart att jag bör ta tag i problemet också men faktum kvarstår: vissa personer talar bättre än andra och det måste ju gå att träna upp. Om du lyssnar på en skådespelare som pratar i, låt oss säga sommar i p1, så kan jag garantera dig att han/hon är mycket behagligare att lyssna till än en författare. Givetvis kan författaren ha vettigare saker att säga och göra ett intressantare program, men rösten är viktig.

En bra sak att falla tillbaka på är att tala som personen du talar till.


Tonhöjd
"Är det en djup eller ljus röst? Intressant fakta 1: Många män använder ofta en djupare röst än vad deras struphuvud är skapat för, medan många kvinnor använder en ljusare röst än vad de borde. Det beror på att vi är kulturellt skadade. Vi tror att vi på så vis förstärker vår maskulinitet alternativt kvinnlighet. Det medför mest att många män går omkring med en guttutal röst där det är svårt att höra vad de säger och till slut har de slitit ut sina stämband, medan många kvinnor går omkring med en tunn, pipig röst och kan omöjligt höja sin röst tillräckligt mycket för att ropa på någon. Trams."

Fyllighet
"Är det en röst som använder många klanger eller är den tunn och ljus? Intressant fakta 2: Vi anser, återigen på grund av kulturell betinging, att en fyllig röst är potent, seriös och trovärdig, medan en ljus röst anses feminin och förförisk. En sådan kan också anses barnslig."

Melodi
"Är det en monoton röst som ligger på samma ton hela tiden? Monotona röster går ofta inte ner i slutet av meningar som är menade som påståenden, inte heller upp vid slutet av frågesatser. Det gör att det blir svårt att veta vad en person med monoton röst egentligen menar - frågade hon något eller påstod hon att det var så? Eller var det ett skämt? Motsatsen är en melodisk röst som spänner över många toner när personen talar. Skandinavier och framför allt norrmän är ofta kända för sina melodiska, "sjungande" röster."

Tempo
"Pratar personen fort eller långsamt? Vi pratar i den hastighet som vi tänker och förstår, så om du pratar långsamt tråkar du ut den du talar med och de börjar tänka på något annat än vad du har att säga. I värsta fall blir de rastlösa och väntar bara på att du ska bli klar så att de kan avbryta samtalet som redan tagit för lång tid. Pratar du istället för fort finns det risk att de inte hänger med och därmed missar viktiga poänger i det du har att säga."

Styrka, volym
"Att anpassa sig efter någons volym är en bra taktik. Någon som pratar tyst och mjukt kommer att uppskatta om du gör samma sak. Någon som tar i från tårna när de talar kommer ha mer respekt för dig och känna igen en likasinnad om du höjer volymen. Faktum är att om du pratar ännu högre än någon som redan pratar högt kan det vara en bra teknik för denne att sänka rösten eftersom det ofta gör folk medvetna om det egna röstläget."

"Intressant fakta 3: En studie gjordes i USA med ett telefonförsäljningsföretag som ville öka sin omsättning. De sålde tidningsprenumerationer och hade därför kundkontakt en eller max två gånger innan de antingen hade lyckats eller misslyckats med en försäljning. I exprimentet delades säljlaget upp i två grupper. Den ena gruppen fick fortsätta arbeta som de gjort tidigare. Den andra gruppen fick en extra instruktion: försök att prata i samma hastighet som den du ringer till. Med den enda skillnaden i arbetsmetod kunde den senare gruppen notera en ökning i försäljningen med trettio procent, jämfört med den första gruppen vars resultat inte skiljde sig från de tidigare försäljningssiffrorna. Återigen - det enda de gjorde var att anpassa sitt rösttempo efter den de talade med. Även om du inte jobbar med försäljning så är en positiv ökning på trettio procent väldigt mycket, oavsett vad du gör och dina relationer handlar om. Speciellt om det enda du gör är att tänka på hur fort - eller långsamt - du pratar."

Slang
"Slang är rätt svårt att anpassa sig efter då det är så känsligt för trender, geografisk belägenhet och åldersgrupper. Det förändras ständigt och ett uttryck som är "fett" idag kan vara "keff" i morgon. Känner du att du har tillräckligt med koll för att matcha en viss typ av slang hos den du vill skapa relation med, så gör det. Men vet du inte hur du ska bemöta ett "Shoo bre!" så är det bäst att låta bli. Annars blir du lätt pinsam. Slang är också ett sätt att markera en grupptillhörighet, till exempel en viss åldersgrupp, så du måste också fundera på om det är trovärdigt att du tillhör den aktuella gruppen. Är slanguttrycket som du möter en åldersmarkering och du inte tillhör åldersgruppen kan du visa att du är tillräckligt grym för att veta vad uttrycket betyder och bemöta det, men undvik att uttrycka dig på samma sätt själv om du inte har "tillåtelse" att göra det. Det vill säga, om du inte på ett trovärdigt sätt kan ingå i den grupp som delar det aktuella slangspråkbruket."

Fackuttryck
"I många samtal ingår uttryck som är nödvändiga för det speciella samtalet. Pratar man om båtar använder man gärna båtuttryck. Genom att använda samma nivå på dina fackuttryck som den du pratar med visar du att ni har samma förståelse och/eller kunskap om området. Det här gäller åt båda hållen. Om någon använder mer fackuttryck än vad du normalt gör men du har kunskaperna för att kunna följa den andres språkbruk, så gör det. Om någon använder färre fackuttryck än vad du brukar göra så minska din egen användning. När någon pekar på sin skärm och säger; "datan fungerar inte" så ska du inte fråga hur många partitioner de har på c:disken. Fråga istället om de har tryckt på den gröna knappen."

Personliga egenheter
"Trots att vi tillbringar en stor del av våra liv i skolan är det väldigt få av oss som pratar som grammatikboken lär. Vi har en förkärlek för att stoppa in överflödiga, onödiga ord överallt, liksom, speciellt i slutet av meningar typ. Eller vi sätter bisatser först. Eller vi använder väldigt mycket anglicismer, det vill säga försvenskningar av engelska ord. Som att skejta, sejva, träna gåing eller fribejsa. Eller varför inte omvänd ordföljd, en skada av att ha exponerats för allt för mycket engelskspråkig populärkultur. Hör du sådana egenheter så använd dem du med!"

Transord
"Alla har vi tillfälliga favoritord. Ord som vi använder ofta, i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Det kan vara slangord, fackuttryck eller något helt annat. Ofta är det något som vi har hört någon annan säga och sedan själva lagt oss till med. Många gånger blir vi akut medvetna om de här orden, det är då vi kommer på oss själva och förklarar för vår omgivning att "Gaaaah! Jag måste sluta säga supernajs!". Men vi har också andra ord som vi gärna använder och som vi inte alltid lägger märket till."


Källa: Henrik Fexeus


Det måste naturligtvis ske diskret och gradvis. Det finns också fler tips om hur man ska gå till väga för att få någon att lyssna på vad du har att säga. Finns intresse så kan jag skriva ner dessa också.


Jag ursäktar för eventuella felstavningar. Tack för kaffet.

Viktig, men inte så viktig som du tror. Det finns hundra saker som är viktigare än att jobba på rösten. Bli trygg i talsituationen så kommer rösten hänga med. Är du en så ovan talare att du blir osäker och tappar rösten p g a det, är det HELT andra saker du ska fokusera på.

Börja lite lätt här:
http://www.retorik.se/

Sedan är givetvis inte rösten det viktigaste, Kommer man ihåg Winston Churchill för hans sammetsljuva stämma?

Ta volontärjobb där du måste leverera massiva viktiga informationsbitar till flertalet människor tydligt och snabbt. Då kommer du snabbt att märka vilka grepp som fungerar för att trollbinda en åhörarskara.

Om du vill träna upp talapparaten så tycker jag att du ska göra som Quintilianus, den kanske största retorikern i vår historia.
Han jobbade mycket med just tekniken, då det på den tiden fanns en del rön som talade om att skapandet av innehåll var medfött. Hans knep var därför att:

• Talade med kiselstenar i munnen (men det går lika bra med en vinkork mellan framtänderna)
• Tala i motvind och få din publik att höra dig trots vindens motarbete
• Ställ dig vid havet en blåsig dag och överrösta vågorna. Lysande tillfälle att träna tal, och inte skrik!

Min far hade rätt ful dialekt samt stammade, men med talpedagog och träning så blev han lokalt känd som en god radiopratare. So, keep upp the work!

Tipset är annars att öva på att ha något vettigt att säga. Det kvittar om det låter bra när man snackar om man inte har något att tillföra. Fast det är klart, man har ju lyssnat på riktiga stolpskott. Det värsta är personer som pratar dålig svenska. Vill bara säga åt dem att ta det på engelska istället.

Korrekt svenska är nog det absolut viktigaste. Hänger själv upp mig på folk som inte bemästrar språket när de ska tala inför andra.

Håller för övrigt med StyleWars ang. Mr. Winston C. Kan man framföra det man vill framföra på ett bra sätt spelar det inte så stor roll hur det låter. Hitler är ju ett annat kul exempel på en person där talpedagoger nog hade rynkat på näsan. "Du skriker för mkt etc..."

Som alltid rekommenderas boken: Praktisk retorik, av Göran Hägg.
Den finns nu i pocket för en mycket överkomlig penning.

Om man vill studera effekten av rösten, så lyssna på Sommar i P1 med Leif
Silbersky, där han försvarar att man har fångna vilda djur på cirkus. Ungefär
så här lät det, men bara ungefär:

Djurskötaren ersätter med råge den sociala flocken av elefanthonor, och
cirkusvagnen med robusta galler för fönstret får elefanten att känna sig säker
för lejon. Det ringer ständigt elefanter från Burma och frågar om de kan få jobb
på Cirkus Scott. Detta trots att mobilräkningarna blir höga och täckningen är
dålig i djungelen. Särskilt lockas cirkuselefanter, precis som ministrar och
riksdagsmän, av de goda pensionsvillkoren.

På övningsstadiet bör man alltså välja ett svårt ämne och vända mörkgrått
till vitt, bara som en övning. Ädeldialekt brukar göra ett gott jobb i sig.

Hitlers tal var ju inte heller speciellt välskrivna alla gånger, enligt vad jag hört. Han bröt många av retorikens normer, men han kunde leverera en sån otrolig kraft och inlevelse att han vägde upp det med råge.

Jag måste säga att jag gillar att lyssna på Hitlers tal, även om jag är högst medveten om innehållet och syftet och trots att min tyska inte är på topp.

OBS! Få inga pk-ryck i skallen nu, gott folk.