Silence of the lambs eller Seven?

Seven,

en bra film. Men det är ändå någonting hos mig som skaver med den.
Kanske är hans brott alldeles för perfekt, för mycket "Hollywood" i det. Filmen känns samtidigt klumpig i sitt berättande och utförande, och med färglösa klichéer, som t ex den trötte polisen som med en lika trött ursäkt för att inte leva sitt liv, eller den kaxige snyggingen som kommer in med ett mjukt och varmt äktenskap, och som då tinar upp den trötte polisen en aning. "Jag vill inte känna - men du får mig att känna". För banalt.

På det stora hela tycker jag inte att storyn håller eller känns invecklad på ett tillfredsställande vis.


När Lammen Tystnar känns inte alls så. Eftersom den inte inkräktar på Lecters och Sterlings relation och inte faller i den fällan, utan håller det på en sublim nivå lika glimrande i sin frånvaro som i sin närvaro (varför uppföljaren fullkomligen suger). Brottet är också hejdlöst spännande att följa och den klassiska scenen med dörrsignalen. För att inte tala om slutscenen. Aj. Vad Chilton fick genomlida "under middagen" lever vidare på ett skrämmande sätt. Osett är det bästa i detta fall.

I NLT, när CS tittar på mikrofilm angående Lecters brott, så står det i ett citat:

New Horrors in "Cannibal Trial"

The Doctor of Death Cooked His Victims for Gourmet Meals Then Served Them to His Friends, Michael Ronboz of City Council Among Those at Dinner Table


Lecter är så sjukt otäck.

Jag gillar Jodie Foster i Silence Of The Lambs
mycket mer än vad jag gillar Brad Pitt i Se7en
så jag säger Silence Of The Lambs.