Aleister Crowleys betydelse för modern ockultism?

I denna tråden tänkte jag att vi kan sväva ut i diskussioner kring Aleister Crowley; denna märkliga person, som verkade revoltera mot allt och alla och även till slut mot sig själv. Den egentligan huvudfrågeställningen i tråden som jag vill belysa är vilken betydelse Crowleys livsverk har haft för den moderna ockultismen som helhet, samt - som en följdfråga - om hans upphöjda status i vissa ockulta kretsar verkligen är välförtjänt.

Det finns de som menar att det mest betydelsefulla som Crowley lyckades åstadkomma under sina levnadsår var hans Thoth-tarot, vilket jag är böjd att hålla med om. Som alltid när det gäller Crowleys verk, så är hans tarotlek kontroversiell; både när det gäller själva symboliken i korten samt inte minst det flitigt debatterade utbytet mellan trumfkorten Stjärnan och Kejsaren. Detta utbyte är till stor del en följd av Crowleys personliga teorier om attributerna som hänger samman med de båda korten, i enlighet med deras referenser till respektive stigar på Livets Träd. Flera moderna ockultister - bland andra Gareth Knight - förespråkar öppet denna avvikelse från traditionell, medeltida tarot, och legitimerar den således.

Att Crowley var både intellektuellt och esoteriskt begåvad kan nog fastställas bortom allt rimligt tvivel. Tyvärr verkar det dock som att hans begåvning aldrig fick tillfälle att skina igenom fullt ut pga hans promiskuösa och experimentella livsstil. Det sägs ju att gränserna mellan galenskap och genialitet är tunna, och personligen tror jag att Crowley var ett förstklassigt exempel på detta.

Mitt tidigaste läsvärda minne jag har hållt fast vid vad det gäller Crowley är mottot "Do what thou wilt shall be the whole of the law", jag läste det i tonåren och fick väl en egen förutfattad mening av vad det betydde. Men ändock så har det varit som ett rättesnöre genom livet.
I övrigt så tycker man lite synd om Aleister som ändade sina dagar i psykotisk dekadens blandat med ett djup beroende av narkotika.
Hans spekulationer och yogiska kontakter som behandlade ämnet "nothingness" finner jag som ute på gränsen av det mesta, det är något som fascinerar mig oerhört. Alan Watts är också inne på nothingness eller Zenbuddismen som han försöker förklara.

There cannot be something without nothing

De numera klassiska och välkända mottona som Aleister Crowley myntade - i första hand det du nämner, men också uttrycken "Love is the Law, Love under Will" samt "Every Man and Every Woman is a Star" - är vad man nästan kan kalla esoteriska 5-1'or - om de tolkas på rätt vis vill säga.

Många har säkert tolkat "Do What Thou Wilt" rent bokstavligt, vilket givetvis är en felaktig tolkning. Vad Crowley syftade på med uttrycket är inte att folk ska kunna göra precis det de känner för och rättfärdiga sina handlingar utifrån mottot, utan snarare bejaka och frambringa sin inre vilja. I ockulta termer hänger viljan ihop med betydelsen av själva begreppet "magi" - dvs att "genom vilja skapa förändringar i det undermedvetna". Tanken är att dessa undermedvetna förändringar leder till förändringar även på det fysiska planet.

Vad gäller teorierna kring "ingentingheten" och dess skapande betydelse så är detta välkänt inom inte bara österländsk, utan även västerländsk esoterism. I Kabbalan finner vi att denna "ingentinghet" enkelt formulerat är en abstraktion av själva existensen, och att den är uppdelad i olika lager eller slöjor; Ain (ingentingheten), Ain Soph (oändligheten), samt Ain Soph Aur (det oändliga ljuset).

Jag har stor respekt för Crowley som ockultist, och jag uppskattar många av hans böcker och hans tarot-lek också. Dock tycker jag att han kanske gick lite väl långt i att magiskt förgudliga sig själv. Hans Thelema system var ju framförallt avsett för honom själv. Aiwass var ju Crowleys eget högre jag.
En sann Thelemit borde snarare skapa ett eget system snarare än att modellera sig efter Crowley.

Sedan får man se Crowleys dekadenta persona som ganska typisk för den sen-viktorianska tiden, jämför med andra dekdenter som ryssen Valerij Brjusov (som också praktiserade ockultism) och det finns onekligen vissa likheter, t.o.m. Rudolf Steiner föll i fällan för att utnyttja kvinnliga efterföljare.

Detta är ju något som har diskuterats i det oändliga, och jag är definitivt böjd att hålla med dig. Crowley var utan tvekan en person som gillade att stå i centrum, och som njöt av den uppmärksamhet hans tvivelaktiga förehavanden drog till sig - både vad gäller i och utanför det magiska arbetet.


Ett starkt tecken på att Thelema-systemet kanske inte enbart var avsett för honom själv är ju tvivelslutan att det fortfarande lever kvar, och att människor väljer att vägledas av "Liber al" och andra viktiga Thelemitiska skrifter. Vad gäller utvecklingen/skapandet av unika system, så finns det helt klart exempel på att detta har förekommit under årens lopp. Esoteriska sällskap som t.ex Ecclesiastica Gnostic Catholica och Order of Thelemic Knights hämtar inspiration till sina system både från Thelema-traditionen och från gnostisk katolicism. Nu bör det dock kanske tilläggas att E.G.C förvisso utgår från O.T.O-stommen, men likväl måste denna avknoppning ändå betraktas som hyfsat unik.


Sant är att excenterismen låg rätt i tiden så att säga. Dock så har jag ändå en stark känsla av att den livsstil han åtnjöt sig missgynnade honom mer än den gynnade honom i slutändan.

Jag har själv ganska svårt att förhålla mig till en del av hans tankebanor, medan annat är väldigt träffande och definitivt värt att ta till sig. För en komplett novis i ämnet så är troligtvis Crowleys läror något som bör undvikas att ges i kast med, men med mer kött på benen så upptäcker man efterhand små diamanter och ljusglimtar i hans verk.

Ett citat från Crowley är: "bättre att vara dåligt omskriven än inte vara omskriven alls" vilket mycket liknar Oscar Wildes dito:
"Det finns bara en sak som är värre än att folk pratar om en och det är att de inte gör det".



Fast Crowley även om han var unik så var han ju starkt påverkad av tysk ockultism, O.T.O. var en ju en tysk magisk orden skapad av Karl Kellner, om än delvis påverkat av amerikanen Pascal Beverly Randolph och hans "Brotherhood of Eulis" som uppkom ur "the Brotherhood of Luxor".

Sedan är det ju i själva verket inte så mycket reell gnosticism i Crowleys system, utan snarare en rekonstruktion uppblandat med sex-magi mm. Nag Hammadi skrifterna som i dag räknas som huvudbiblioteket av gnostiska texter upptäcktes först 1945. Crowley och de andra baserade nog mycket av sina kunskaper bl.a. på teosofen G.R.S. Meads efterforskningar.


Jag tänker med detta oundvikligen på en Monty Python sketch med två domare som i förbigående säger: "We like dressing up, yes".
Crowley kritiserade Josephin Peladan för att vara "poseur fumiste", ja, det är lite att kasta sten i glashus.
men det är sant att Crowleys poserande (Ascendenten i Lejonet, Solen i Vågen) skymmer hans betydelse som ockultist.


Crowley är väl framförallt en gränsöverskridande inspiratör skulle jag vilja säga, men novisengör klokare att studera Franz Bardons system, Walter Ernest Butlers S.O.L., Aurum Solis' system eller Golden Dawns/B.O.T.A.:s system för att bygga sitt magiska tempel på en solid grund.

P.F. Case (grundaren av B.O.T.A.) gav en träffande liknelse hur en magiker skall vara, dvs: som en glasruta som släpper i genom de högre krafterna, snarare än en magiker som tror att krafterna uppstår och kommer ur dennes eget ego. Dessa ego-problem är ofta upprinnelsen till de interna strider som uppstått i Golden Dawn, Aurum Solis och andra sällskap.