klarar inte av att handla kläder

jag har fobi till mobiltelefoner är väl bara acceptera antar jag,

eller träna bort rädslan gradvis

Ja, jag får också panik i just klädbutiker. Visst är det kul att ha på sig snygga kläder, men att handla dem - yikes.

Kan utan problem gå på McDonalds, Clas Ohlson osv, men när jag är i klädaffärer så får jag ångest. Vet inte varför.

Jag är en stor normal svensk man men jagg ommer knappt i klädern och gör jag det är det tält eller sitter helkonstigt.

Det är helt enkelt en nationalekonomisk fråga, alla vi som har såna här problem har man inte kalkylera som fördyrningar pga att vi behöver skräddare.

H&m har tex inte ens ett skärp som når runt min mage i de flesta fall, och nog är jag lite runt, men inte mer än att jag är stor.
Kineskläder, det är problemet, och då ser man ju ut som en korv, i bästa falll.

Dessutom så fattar jag inte vilken idiot som bestämmer storlekar för kvinnor. Hade jag en kedja skulle jag göra en 38 till en 34 just i min affär. Har man hadlat med en kvinna ser man omedelbart potentialen, med dessa kinakläder

aaaaaaaaaah smärre shock. trodde det var Fascist som skrivit

Hatar att VÄNTA därför hatar jag att prova kläder, fyfan för köer..brukar vara min anleding till extrem äcklig ångest.

gekås <3, dock att handla kläder med morsan var fan det västa jag visste, det blev heltplöttsligt 1000 gånger värre.


så glad att jag flyttat och känns mycket bättre och friare nu när man kan springa omkring naken istället /troll

Framförallt skor och överdelar (ej jackor) går bra att handla på nätet, gör dig bara bekant med måtten så kommer du kunna bedöma om det kommer att passa. Jackor är värre, de måste man nästa prova för att se så de sitter bra över axlarna etc. Det går säkert utmärkt att handla byxor också om man inte är supernoga med passform. En stor fördel med internet är det stora utbudet.

hade exakt likadana problem förut men regelbundna samtal med psykolog + zoloft "botade" mig

Släng i dig en Xanor innan du går till affären

Inte bara lite, känner exakt som du, får otrolig ångest när jag bara tänker på att köpa kläder.
När jag sedan försöker göra ovanstående börjar börjar jag kallsvettas och känner mig smått paranoid, och löser det ofta precis som du genom att ta första bästa plagg som passar.

Jag brukade känna sådär i klädbutiker.

Det handlar nog inte så mycket om social fobi som folk vill tro.
Snarare handlar det om kunskap och självkänsla.

En gång i tiden hade jag rätt dåligt självförtroende, speciellt när det gällde kläder. Jag insåg inte hur fult klädda de flesta andra egentligen var utan trodde bara att "de andra ungdomarna gjorde rätt". Att man helt enkelt var tvungen att kopiera deras stilar.
Besök i klädbutiker var ångestladdade historier, mest för att jag var rädd för det jag inte förstod. Det här med vad som är en bra stil, vad som känns rätt etc.

Sen upptäckte jag internetshopping, designermode och läste in mig på allting. Började återupptäcka högre stilideal som inte är vanligt förekommande bland skolungdomar. Skapade mig en modeidentitet baserad på kunnande, smak, personlighet och inspiration från kultur och en massa annat.
Idag kan jag med en hastig blick avgöra ungefär vad någon har på sig, hur bra kvalitet det är, vad som är vad, skilja mellan olika internationella storlekar i sömnen, veta vad som passar till vad etc etc.
Jag är otroligt säker och dessutom intresserad och har flera års erfarenhet av mode idag men filtrerar allt nytt jag kommer över och försöker att objektivt omvandla det till kunskap och erfarenhet.

Finns idag nästan ingen vars stil jag avundas eller känner mig osäker inför. Ingen klädbutik som stressar mig.
Intresse och kunskap är nyckeln, då kommer självkänslan.
Är medveten om att mina egna kvalitetskrav på kläder kan tyckas orealistiska, har en garderob för ca 300 000 kr, det mesta har jag köpt genom att bo hemma hos mamma och handla upp bidragen jag får.
Glädjen i att shoppa och göra sig själv fin är det enda jag lever för. Det enda som för tillfället gör mig lycklig.
Brukade även tycka om tv-spel och böcker och annat men verklighetens krav har mer och mer ersatt glädjen i ett bra tv-spel med en tung depression istället.
Mitt intresse för kläder kommer nog alltid att bestå däremot.