Finns det alltid ETT rätt?

Hm, ovanligt med ett rakt och ärligt svar, det skall du ha cred för.

Jag tänkte lite på det här men så glömde jag bort saken. Hur som helst. Problemen som uppkommer med kunskapsrelativismen är ganska komplexa, men en sak kan man ju fundera på:

Om det varken är sant eller falskt att A är identiskt med sig själv så har inga bokstäver och inga ord någon fast mening, eller hur? Inklusive ordet kunskapsrelativism, eller om du så vill "Allt vad Maxwell Edison säger är varken sant eller falskt". D v s den teori som du förespråkar är varken sann eller falsk.

Men - om det vore nog med detta vore ju allt gott och väl, du vore vederlagd, eller hur? Men så lätt är det inte, för även detta mitt påstående kan du hävda innefattas av kunskapsrelativism [ förenklat ]. Alltså: "Allt vad Maxwell Edison säger är varken sant eller falskt" är varken sant ( eller falskt ) o s v, o s vv....vilket leder till oändlig regression.

Det blir liksom oavgjort men ad infinitum. Ser du problemet? Det går inte att diskutera! Det blir bara ett harvande.

Om vi däremot tror att det finns en enda sak som vi kan veta då undviker vi detta problem och det blir inget meningslöst harvande, d v s det blir ingen oändlig regression. Andra "problem" ( skulle kanske vissa påstå, men dom kan jag försvara )uppkommer dock...

Jag tror faktiskt tillsammans med Leibniz att A = A. En matematiker ( logiker )
kan kanske bevisa att det är nödvändigt att A = A. Därför finns det goda skäl att tro att A = A. Och finns det goda skäl att tro att A = A ( samt om vi ad hoc godtar kunskapsdefinitionen att kunskap = true belief with an account ) och det är sant att A = A då kan jag kanske påstå att jag vet att A = A.

Även logik kan inkluderas i mitt påstående. Eller är logik något universellt? något som inte kan rubbas?

Enligt mitt tycke måste den inkluderas i en konsekvent kunskapsrelativsm; inget är sant, rätt, riktigt, allt är subjektivt; allt är lite som det känns; vi kan inte veta något med säkerhet...problemet är bara att jag inte kan förstå hur man på ett meningsfullt sätt skall presentera en sådan teori, ty teorin måste ju själv vara i rörelse, d v s sann i dag falsk i morgon, eller varken sann eller falsk.

Hur skulle du presentera den? Kan du acceptera: "Det känns som om allt varken är sant eller falskt, rätt eller orätt, bra eller dåligt"

Min åsikt (hehe) är den att ett utfall aldrig helt kan säkerhetsställas utifrån en förutsägelse. Framtiden är oviss, och ETT rätt existerar inte i nutiden, däremot kan ETT rätt utfall ske, men det är helt omöjligt att förutsäga detta med säkerhet.
Utan åsikter skulle det vara tämligen svårt att få en tillräckligt bred variation, och därmed leda till en utveckling.
Ett samhälle måste lära och bygga på erfarenhet, även negativ sådan, det är omöjligt att få en utopi på en dag då det helt enkelt inte går att förutse vad som kommer att vara perfekt.

Vi skulle behöva ett mått på hur bra ett samhälle är. Låt p beteckna en godtycklig person i samhället S. χ(p) är p:s människovärde (ett tal mellan 0 och 1) och ψ(p) är p:s upplevda lycka (även det ett tal mellan 0 och 1). Det perfekta samhället skulle vi kunna definiera som det samhälle som maximerar funktionen f(S)=
∑ χ(p)ψ(p) : p∈S
Men det finns vissa kriterier på χ(p) och ψ(p) som försvårar det:

∑ψ(p) = k, där k är en konstant. Detta skulle vi kunna se som ett slags mått på vilka resurser samhället har. Mycket resurser innebär mer lycka att fördela.

Men när det gäller χ(p) så finns det inget enkelt kriterium - man får göra en ansats på hur χ(p) beror av ψ(p) (dvs en ideologi). En kommunist skulle ansätta
att χ(p)=1, och sen skulle han eftersträva att ψ(p) är konstant, alltså ψ(p)=k/|S|. vilket förenklar f(S) till
f(S)=k. Kommunism är med detta synsätt den mest triviala ideologin.
Till saken hör att det förmodligen inte går att mäta människovärde på något adekvat sätt, så huruvida ett samhälle är perfekt eller ej beror på vilken ideologi man väljer att applicera på χ(p).

Hur mäter man lycka då?

Bra att du tog upp det där med känsla. Det verkar som det skapas två sidor, där ena är tro, och andra sidan är upplevelse. Man skulle kunna dra en liknelse med evolutionen: Upplevelse är som den är nu, där man testar sig fram, och tro skulle vara att man försöker klura ut vilket det bästa alternativet är.
Frågan är vilken av sidorna som är mest användbara, det är bara att testa (eller gissa).
Angående formuleringen så tycker jag att den håller, men det känns mest som ett semantiskt problem.