Jag har försökt använda Ubuntu ett antal gånger men aldrig fått till det särskilt bra. För det första är allt så förbannat svårt. Första gången jag testade det fick jag inte rätt upplösning på skärmen, man var tvungen att installera nya drivrutiner till grafikkortet. Tyvärr innebar detta att skriva kod i något terminalfönster. Ridå.
Efter jul köpte jag mig en htpc som jag hade tänkt mig att använda ihop med Ubuntu och XBMC eftersom jag läst att man om man körde Nvidia-grafik kunde utnyttja hårdvaruacceleration av H264. Jag valde ett GT220. Även här fick här fick jag ångra mig bittert. Här kommer min berättelse om varför Linux suger:
Först och främst var man ju tvungen att installera nya drivrutiner, vilket jag efter en stunds googlande till slut lyckades med. Men sen kunde jag inte välja vilken upplösning jag ville ha i XBMC, det visade sig att jag behövde göra en egen xorg.conf och lägga till en rad modelines i textformat i DOS-miljö. När jag hade gjort det och startat om blev det ingen skillnad, det visade sig att Ubuntu av någon anledning gjorde en ny blank xorg.conf hela tiden trots att jag satte den som skrivskyddad. Gah!
Dessutom fick jag inget ljud via HDMI trots dom nya drivrutinerna. Lösningen för att få ljud via HDMI i Linux:
http://wiki.xbmc.org/?title=HOW-TO_s...20%2C_or_GT240
Ungefär mitt i alla de förbannade stegen som nämns i ovanstående länk gav jag upp. Jag installerade Windows 7, laddade ner de senaste drivrutinerna från Nvidia och startade XBMC. Allt fungerade perfekt. Jag kommer dra mig för att köra Linux igen, man blir galen på allt krångel.
Det kan hända att jag kommer pröva igen om något år eller två, men i dagsläget är Linux för svårt för mig. Jag anser mig vara klart över medelkunnig när det gäller Windows, men med Linux famlar jag i blindo.