Angående tjurfäktning

Ett överslätande drag hos tjurfäktning är att tjuren faktiskt kan slå tillbaka, det är en kamp mellan tjur och tjurfäktare. Det händer att tjuren vinner, matadorer har faktiskt blivit dödade av tjurar. Om man jämför med jakt - vad har älgen för chans att skjuta jägaren?
Men i princip håller jag med om att tjurfäktning är barbariskt. Man får väl fundera på hur mycket plats kulturella traditioner får ta i dagens samhälle, har man nu förbjudit rävjakt i Storbritannien så kanske det är dags att avskaffa Spaniens tjurfäktning. Och norrmännens sälklubbande.

Helt och hållet för att bevara traditioner och kulturell särart med undantag, när det orsakar lidande. Det får man välja bort.

Tjurfäktning finns även på sina håll i södra Frankrike och Mexico. Detta bör man ej glömma.

I övrigt så håller jag med till 100%

Jag tycker att det är lika skit vilket som

Tjurfäktning, rävjakt och sälklubbande sker framför omvärldens ögon. Det som händer i slakthusen är det väldigt få som ser. Därför så skilda reaktioner. Köttindustrin är hundra gånger värre än ovanstående fenomen.

Vad händer med tjurar som inte får sitt utlopp för sin kamp- och stridsinstinkt?

Alternativet till tjurfäktning är att låta tjurarna kämpa mot varandra. Det blir också en blodig historia.

Jag kan hålla med dig i att det inte rättfärdigar en plågsam död. Däremot fick mer info kring fenomenet tjurfäktning mig att se den företeelsen som mycket mindre problematisk än många svenska mjölk- och köttgårdar. Jag insåg att mina prioriteringar skiftade en hel del. Det betyder inte att vi behöver acceptera tjurfäktning som företeelse men taget i stort måste vi nog ändå värdera det som bättre för djuren än de flesta köttbitarna som ligger i vår lokala matbutik tyvärr.

Spaniens vänsterregering vågar inte förbjuda tjurfäktning, men precis som vänsterpolitiker i andra länder där man allt för att undergräva och förstöra den nationella kulturen. Sålunda har tjurfäktning som enda kulturevenemang uteslutits från det "kulturpass" på 400 euro som alla ungdomar får. Och i staden Gijon har den socialistiska borgmästaren deklarerat att tjurfäktningsarenan inte längre får användas för det den byggdes för utan bara för konserter.

Ordföranden för det spanska tjurfäktningsförbundet har helt korrekt jämfört borgmästaren med talibaner, något som förstås fått de vänsterblivna att gå i spinn.


https://theconversation.com/coronavi...in-2022-174361

Tjurfäktningen har, trots lögnaktiga påståenden om motsatsen, ett stort och brett stöd hos det spanska folket. Tjurfäktningar lockar fortfarande fler än 10 000 åskådare. Men när man lyssnar på högljudd, vänsterblivna ungdomar utan förståelse för ett lands kultur och kulturarv, kan man få intrycket att det finns en massiv opposition mot detta fantastiska skådespel. Så är det alltså inte. Tjurfäktningen kommer att finnas kvar i många år till.

Så här skriver Kenneth Tynan i Bull Fever:

"By profession, I am a dramatic critic; by conviction, a believer in the abolition of capital punishment; by birth, English. The reader may find it odd that a lover of the mimic deaths of stage tragedy, an enemy of judicial killing, and a native of country which has immemorially detested those bloodsports which involve personal hazard should have succumed to bull fever, joined the afición, become a friend and apologist of the Spanish bullfight. And indeed it is odd. Or so i thought for many weeks after I saw my firtst corrida in 1950. But now the bullfight seems to me a logical extension of all the impulses my temperament holds - love of grace and valour, of poise and pride; and beyond these, the capacity to be exhilirated by mastery of technique. No public spectacle in the world is more technical, offers less to the untaught observer, than a bullfight.

C.M. Bowra defines the task of the epic hero as 'the pursuit of honour through risk'. The clearest modern capsulation of that pursuit is in bullfighting: for though honour ir riskily pursued by pilots and mountaineers, their sphere of action is remote from most of us. The bullfighter brings the pursuit down to earth and reduces it to a pattern. The connexion with tragedy, as more novelists seem almost obscenely aware, is even closer.

Mitt ena barns lärare var tjurfäktare mellan varven. Vid något event tog han ledigt och ner och skulle plåga djur.
Tjuren fick dock tag på honom och spetsade hans ben rejält.
När han efter konvalescensen var tillbaka i klassrummet så visade han upp ärret varpå mitt barn sa .. Bra gjort av tjuren - det skulle du ha..
Barnet åkte ut ur klassrummet och läraren vägrade ha barnet på lektion igen.

summa summarum - De är inte bara djurplågare utan dåliga förlorare också.

Nej, det är verkligen inte alternativet.
Hur tror du svenska bönder gör?