Angående tjurfäktning

Kamrater har kritiserat mig för att jag aldrig har skrivit om djurrätt och de har uppmanat mig att göra det, för att bevisa att frågan inte är fullkomligt betydelselös. Den är inte fullkomligt betydelselös, men givetvis underordnad kampen för att omkullstörta borgarsamhället, vilket allting är underordnat. Därför har jag haft fullt upp med att skriva om detta istället, men nu har jag tagit mig tid att uttala mig om i varje fall en specifik djurrättsfråga (eftersom tidskriftens läsare har begärt detta) och jag har valt att fokusera på frågan om tjurfäktning (ett spanskt fenomen, Spanien som har hamnat i blickfånget extra mycket nu efter segern i fotbolls-EM).

Tjurfäktningen är ett ociviliserat och syfteslöst djurplågeri. Ursprungligen är det väl tänkt att vara någon slags kamp mellan en man (matadoren) och en tjur. Villkoren för de bägge parterna är dock givetvis sådana att tjuren omöjligen kan vinna. Matadoren har ett antal kompanjoner som understöd och alla är beväpnade till tänderna. Därefter är tanken att tjuren ska springa fram och tillbaka medan de beväpnade herrarna inne på själva arenan hugger ner tjuren med svärd och spjut.

Tjurfäktningen är ett dödsstraff, en avrättning av tjuren. Tjuren avlivas alltid i samband med tjurfäktningen. Har tjuren själv valt detta? Deltar tjuren på sina egna villkor? Tjuren är där mot sin vilja och människor har valt ut tjurarna. Inom mänskligheten används också dödsstraff och avrättningar, där människor avrättas av andra människor. Dödsstraff är givetvis ett felaktigt agerande även när det förekommer mellan människor, men människornas avrättning är alltid ett resultat av att den som ska avrättas har begått ett allvarligt brott. Tjuren har inte begått något brott alls. Man väljer alltså godtyckligt ut ett offer för avrättningen. Tänk om man skulle företa samma handlande människor emellan. Skulle inte folk reagera mer då? Antagligen, och detta bevisar att anhängarna till tjurfäktning ser noll värde i djurens liv, att de inte ens ser dem som liv eller levande ting, utan som objekt, materia att göra ekonomiska förtjänster på.

Tjurfäktningen är en industri. Det ligger mycket pengar i branschen. Man har stora arenor där tusentals människor betalar inträdesavgift för att beskåda mordskådespelen. Förespråkarna för tjurfäktning vill bevara företeelsen med argumentet att det är en djupt rotad kulturell tradition. Nu är det dock som så att alla typer av traditioner är av ondo och att allt det gamla, reaktionära och bakåtsträvande måste störtas, eftersom mänsklighetens uppgift är att bygga om samhället från grunden och skapa det kommunistiska samhället. Traditioner är ett hinder på vägen och måste därför förintas med all kraft. Vi måste istället tänka nytt och progressivt.

Då borde enligt din logik även traditionen att arbetarklassen den 1 maj varje år går ut på gatorna för att höja rösten mot borgerligheten också vara av ondo? Vilket de flesta socialister nog kan hålla med om att så inte är fallet.

Förklara också gärna för mig hur en så opolitisk tradition som midsommarafton har något som helst att göra med politik och varför den bör avskaffas. Vad är fel i att det svenska folket knyter ann till sina kulturhistoriska rötter? De bruk och seder som har format våran identitet under århundraden och närt den svenska folksjälen. Är inte sådana traditioner värda att ta till vara på? Har väldigt svårt att se att de på något sätt kan hindra den politiska utvecklingen.

I övrigt håller jag med om att tjurfäktning är en väldigt märklig sport. Men det har i mina ögon mer med moral och etik att göra än med politik.

Där har du fel, rödskägg.

Till skillnad från i stort sett allt annat, i synnerhet sport av olika slag, betyder tjurfäktning verkligen något. Det är en kamp på liv och död, uppbyggd som en grekisk tragedi. Det är något som moderna människor behöver uppleva.

Alla borde minst en gång i livet resa till Madrid eller Sevilla och se en tjurfäktning.

Titta på här den här videon: https://www.youtube.com/watch?v=OE-aaJZtTik

Läs Hemingways böcker Och solen har sin gång, Döden på eftermiddagen och Farlig sommar.

Sedan är ni redo att flyga ner till Spanien och titta på det underbara skådespel som tjurfäktningen utgör.

Bra tråd.

Ett ämne, som definitivt väcker något inom mig, är tjurfäktning... Utan tvekan en skandal att det fortfarande utövas men det kommer bli väldigt svårt att få ett stopp för det, det finns spanjorer som håller hårt på traditioner och motståndet för avskaffning bland dess är stort.

Antagligen för, precis som TS också är inne på, att tjurfäktning är en industri som drar in extremt mycket pengar. Det är EU som sponsrar det, och så klart alla vi skattebetalare som betalar...

Artikel:"Tjuräktningen måste stoppas"


Ordet "matador" betyder ju "mördare"... Det säger ju rätt mycket.
Tyvärr ser mycket folk upp till dessa.

Tycker det är så sjukt.

Mvh.

En reflektion: Det är anmärkningsvärt att denne miljöpartist - och många andra svenskar - förfasar sig över tjurfäktning i Spanien samtidigt som de tycker att det är helt okej att det dödas över 30 000 ofödda barn i Sverige varje år.

Är inte det lite bakvänt?

Tjurarna föds upp för att strida, de är avlade för det. Hade det inte varit för tjurfäktningen hade de inte funnits. Ingen föder upp dessa för skojs skull. Ferdinand existerar inte i verkligheten.

Gammal artikel från 2010. Carl Schlyter är inte ens med i MP längre utan har grundat ett nytt parti som heter Vändpunkt.

Snack om att bojkotta Spanienresor pga tjurfäktning och att agera politiskt för att få fram ett förbud har funnits så länge jag kan minnas. Alla svenskar (med få undantag) tycker det är barbariskt och grymt, men lik förbannat fortsätter vi åka på solresor.

Spanien har en särställning i Europa pga sin våldsamma historia. Under långa perioder har landet varit muslimskt och i och med närheten till Nordafrika finns en stark kulturpåverkan därifrån. Man har varit stormakt, alla känner till conquistadorernas plundring och masslakt i Sydamerika. Spanska inkvisitionen är känd för sin grymhet. De har haft blodiga inbördeskrig och General Franco styrde som diktator fram till sin död, då kung Juan Carlos 1975 började omvandlingen av landet till en demokrati och man fick fria val 1976.

Numera är Spanien EU-medlem och många vill lämna sin barbariska historia bakom sig för att ställa sig närmare övriga Europa. Konservativa krafter som tyckte livet under Franco och militärdiktaturen var bättre finns förstås, bland andra.

Hur ser det då ut idag? Luskat lite och Spaniens provinser har självbestämmande i frågan. Tjurfäktning är extremt kontroversiell i Spanien och är inte alls älskad av alla. År 1991 var Kanarieöarna den första spanska regionen som förbjöd tjurfäktning så trycket från turisterna kan ha gjort sitt till. Katalonien (som nämns i artikeln) följde efter under 2012. I 2016 vred den spanska regeringen Katalonas förbud, men flera städer i regionen, inklusive Barcelona, ​​har förklarat sig "tjurfäktningsstäder."

Det har verkligen gått storpolitik i frågan. Det är främst äldre högerkonservativa som vurmar för traditionen. Staten driver en tjurfäktarskola.

Unga spanjorer är vad jag kunnat få fram emot tjurfäktning till 93% (IPSOS) så tjurfäktandet lär självdö med tiden. Man kan värna om sitt land och sin kultur på andra vis än genom grymhet mot djur.

Att det handlar om annat än att värna en tradition förstår man när tjurarna döps till namn som Feminist och Nigerian.

Som djurvän är jag givetvis emot att de ska plågas ihjäl för nöjes skull och ännu värre är det när man ska plocka politiska poänger genom deras lidande. Att djuren fötts upp för ändamålet gör det inte bättre, inte heller har abortfrågan med saken att göra.

Ja, Kanarieöarna förbjöd tjurfäktning. Men man tillåter fortfarande tuppfäktning, som är väldigt populärt där. Så det tyckte turisterna tydligen inte var djurplågeri ...

Åter till tjurfäktningen:

Hemingway skriver följande i Döden på eftermiddagen:

"Liksom vid all konsttillägnelse ökar behållningen i och med kännedom om konsten, men man vet redan första gången man går på en tjurfäktning, förutsatt att man går dit med öppet sinne och bara känner vad man verkligen känner och inte det man tror att man bör känna, om man kommer intressera sig för tjurfäktning eller inte. Det kan hända att man inte blir ett dugg intresserad vare sig corridan är bra eller dålig, och alla förklaringar kommer då att vara meningslösa vid sidan av den uppenbara moraliska förkastligheten hos tjurfäktning, precis som folk kan vägra att dricka vin som de kanske tycker om därför att de inte tror att det är rätt att göra det.

Jämförelsen med vindrickande är inte så långsökt som det kan tyckas. Vinet är ett av de mest civiliserade tingen i världen och ett av de naturliga ting i världen som har bragts till högsta fulländning, och det erbjuder större möjligheter till njutning och uppskattning än någonsin något annat rent njutningsmedel som kan köpas frö pengar. Man kan studera viner och fortsätta utbildningen av sin gom med stor njutning under hela sin livstid, i det gommen blir allt mer kultiverad och kapabel att värdera och man själv utvinner en ständigt stegrad njutning och uppskattning av vinet, även om njurarna blir sämre, stortån börjar göra ont och fingerlederna stelnar ända tills man, just när man älskar det som allra högst blir helt förbjuden att dricka det."

"En person med växande insikt och förmåga att njuta kan få ut oändlig glädje av vinet, ungefär såsom den glädje en människa har av tjurfäktning kan växa så att den blir en av hans största mindre passioner, liksom en person som dricker, jag menar inte smakar eller läppjar, utan verkligen dricker vin för första gången, även om han inte bryr sig om eller inte är i stånd att känna smaken, kan veta, om han tycker om effekten eller inte och om den är bra för honom eller inte."

Så läs Hemingway, flyg ner till Spanien (förslagsvis Madrid eller Sevilla) - när det blir möjligt - och titta på tjurfäktning med ett öppet sinne. Därefter kan du avgöra om du gillar det eller inte.

Hemingway. Det är en författare som skrivit det där, det är skönlitteratur från 1932. Det är inte sanning. Ernst Hemingway är känd för att hylla ett förlegat machoideal inte många ställer upp på längre, men det kan för all del vara intressant läsning ur ett litteraturhistoriskt perspektiv.

Nöjesdödande av djur var helt ok på den tiden. Och jag behöver inte se tjurfäktning för att tycka det är fel.

Tråkigt om tuppfäktningen. Sannolikt har inte många klart för sig vad det är eller att det ens existerar.

Den dag de ändrar reglerna så det är 50/50 vem som vinner så skall jag se det som en kamp på liv och död, nu är det mest en plågsam ritualiserad form av avlivning där utgången är given. Det är en kvarleva från Romartiden och dess blodiga spel på arenor runt om i riket.

Sen finns det mindre blodiga former också. Tjurrusningen i Pamplona är den mest kända, men det finns också t ex en form där man knyter en rosett mellan hornen på en tjur och den som lyckas plocka den vinner.

Håller med om att tjurens chanser försämrats de senaste decennierna, med slipade horn och annat otyg. Det tar bort en del av nerven. Men tjurfäktning är fortfarande ett vackert och meningsfullt skådespel som är värt att bevara.

Former där tjuren inte dör inför publikens ögon är bara meningslösa. Det blir ett innehållslöst jippo. Men man ska komma ihåg att om tjuren inte dödas på arenan kommer den att avlivas efteråt ändå. Man kan inte "återanvända" en tjur som en gång varit med. Tjuren "minns" vad som hänt.

Då kan man lika gärna ordna studiebesök till ett slakteri, om det är blod man vill se.
Tvärtom var återanvändandet poängen med dessa mindre blodiga former. Det var överklassen som hade råd att föda upp och avliva tjurar i dessa storskaliga spektakel.