Kan man bli frisk från depressioner?

Låt inte problemen gnaga i bakgrunden, lyft vikten från dem och tänk på hur mycket de egentligen inte alls betyder i slutändan.
Själv har jag som alla andra några små skitproblem, men jag noterar dem och lägger dem på hyllan. Jag förtränger alltså ingenting eller förnekar det, jag tar itu med tankarna och sen får det vara bra.

Jag tror det kommer gå bra för dig, man blir som man ställer in sig så om du verkligen vill bli glad igen och se ljuset så kommer du hitta det.

Ju mer du noterar positiva saker i livet, desto snabbare kommer det gå! Och sen kommer du nå en punkt där du ser tillbaka och undrar hur faaaan du kunde sitta fast i "det mörka hålet" så länge utan att ta dig ur.
Men då har du förmågan att se ljus i mörkret, något som du antagligen inte hade haft utan att veta hur illa man kan må. Och det kommer du ha med dig även om det alltid kommer vara små svackor.

Det bästa tipset jag kan ge är att inte gå på depressionsfällan igen. Fall inte ner i det mörka hålet och tänk positivt!

Men om du har jobb och flickvän kan du väl inte vara så jävla deprimerad? Eller?
Hur yttrar sig din depression?

Om man har mått dåligt länge så kan det bli så att "må dåligt" blir en slags trygghet.
Man är så van vid känslan så skulle man helt plötsligt må bra så känner man inte igen sig själv.
Man får ta det lite lugnt och faktiskt tillåta sig att må bra när man nu gör det. Och sedan blir man mer och mer bekväm i det.
Kanske låter flummigt men det kan vara så.

inget är förevigt.. kan bara verka så. du kan gå nästan hur långt i skiten som möjligt, men kommer du tillräckligt långt ner så kommer du tvivla på om det verkligen är livet det är fel på... eller om det är du som är felet. svaret får du söka.

Jag har har varit frisk från depression i ca två år nu!

Det började när jag var 16, idag är jag 28. Mådde skit, slet mig igenom gymnasiet. Skolkade mycket. Hade också kontakt med en psykolog. Fick utskrivet Remeron o Sobril. Efter gymnasiet fick jag jobb på en industri där jag avancerade till maskinställare, gruppchef och utbildare för ny personal. Det gick ett par år o så småningom kom depressionen igen... Periodvis var jag sjukskriven i månader. Hamnade också i ett narkotikamissbruk, men lyckades bli avgiftad, utan att någon märkte nått. Men depressionen satt kvar.

En massa mediciner prövades o till slut fick jag ECT-behandling, o det hjälpte! Jag har fått ca 35 ECT-behandlingar i tre perioder, o det var ca 2 år sen sist. Nu äter jag iof. Efexor 225 mg, Haldol 4 mg, Mirtazapin 15 mg (Remeron), Iktorivil 4 mg o Theralen 40-120 mg. Men jag håller på att trappa ner Mirtazapinen. Förr har jag mått skit när jag tvärt har slutat med den. Gick för några veckor sedan på 30 mg, o snart ska jag sänka till 7,5 mg. Efexorn får jag nog behålla ett tag till, Haldolen blir jag väldigt orolig om jag inte tar den, men det beror inte på depressionen. Iktorivilen tar jag mot min ångest, o den måste man trappa ner mycket långsamt om det ska gå smärtfritt. Theralenen är för att kunna sova.

Detta är min uppfattning:

Man kan bli "frisk" från depression men inte helt frisk från en diagnos.

Jag har också mått dåligt hela mitt liv, redan innan jag hade en anledning, eller det var väl lite stört innan, men innan det blev ett rent helvete mådde jag också dåligt, jag har alltid känt att jag inte duger och inte är lika mycket värd som andra, jag har alltid varit deprimerad, haft ont i kroppen och varit otroligt trött eller speedad.

Det tog lång tid innan det blev något gjort, inte förrens jag hade varit på behandlingshem fick jag komma till neuropsyk, där upptäckte man att jag antagligen lider av ad/hd eller asperger, men just nu lutar det åt asperger, min riktiga utredning startar snart. På vårdcentralen upptäckte dom i höstas att min värk som jag fått smärtstillande emot i mer än 10 år antagligen är reumatiskt eller fibromyalgi. Jävligt skönt att få förklaringar men också ganska deprimerande.

Men det jag ville komma till är att jag känt mig annorlunda och avvikande hela mitt liv och nu har jag på nåt sätt fått en förklaring, bara det gör att jag mår bättre.

Du är ju fan inte frisk, du är ett levande apotek. Utan medicinerna skulle du varit ett jävla nervvrak, precis som oss alla andra.

Jag har inte läst hela tråden men jag skulle vilja svara JA på din fråga om man kan bli frisk från depressioner.

Min pappa brukade alltid säga att sådana problem kan man själv tänka sig bort ifrån och det är också min egen erfarenhet.

Det finns alltid en anledning till depression, liksom ångest, och det är där kärnan till problemet finns. Ibland kan det vara svårt att förstå varför man känner ångest eller blir deprimerad och det är då man får problem. Det är någonting som finns i det undermedvetna som påverkar en utan att man riktigt själv förstår det. Men om man bara kan hitta anledningen så kan man lösa upp knuten med eget tänkande genom att analysera och bearbeta problemställningarna.

När jag var yngre kände jag ofta ångest inför olika situationer som jag nu inte längre besväras av. Jag har också haft depressioner som jag har lyckats ta mig ur genom eget tänkande.

Det finns något som heter ”positivt tänkande” och det är inte bara en klyscha som saknar egentlig innebörd utan det är ett sätt att tänka som är metodiskt utarbetat och som faktiskt har hjälpt mig och många andra till ett bättre liv. En del människor tänker positivt på ett medfött sätt, men inte alla. Det är dock en teknik som man kan lära sig och träna sig själv att tänka positivt.

Det kan vara svårt, mycket svårt, i början men efterhand som man lär sig blir det allt lättare och sen blir man van vid det. Skillnaden mellan en positiv och negativ tänkare är skillnaden mellan vinnare och förlorare.

Negativt tänkande är jobbigt och drar oerhört mycket energi som tröttar ut en utan att det är nödvändigt. Tricket är att försöka förtränga alla negativa tankar och inte ödsla tid och krafter på dem och tvinga bort sådana tankar från hjärnan. Om man har ett problem som tynger en och som man inte kan göra något åt så är det bäst att man bara kan acceptera det så fort som möjligt och sluta gräma sig över det.

Det brukar sägas att det finns inget ont som inte för något gott med sig, och det är lika sant som det sagt. Det negativa brukar överväga i sådana fall och det positiva brukar inte vara så mycket. Det som brukar vara svårt är att hitta det positiva i något och ibland kan man inte alls se det, men det finns där. När man väl har hittat något positivt så gäller det att förstora upp det och ägna sina tankar åt det samtidigt som man förtränger det negativa.

Jag vet inte om du blir mycket mer klokare på det lilla som jag nu har sagt. Det var en kompis till mig som lärde mig tekniken och han fick hjälpa mig i början då jag inte kunde hitta något positivt alls i mina problem. Han sa att jag var den mest negativa människan som han hade träffat därför att jag låste mig fast vid de negativa tankarna.

Men nu, tio år senare, har jag tränat upp mitt positiva tänkande och kan hantera problem mycket lättare.

För att personifiera positivt tänkande vill jag ta den amerikanske fd presidenten Jimmy Carter som exempel, som alltid hade ett brett leende på sina läppar och som inte gick att påverka med dåliga nyheter.

Om du har svårt för att greppa konceptet i början, som jag hade, så behöver du kanske en handledare som kan vägleda dig innan du har förstått tekniken.

Lycka till!

Det finns de som faktiskt har blivit det, helt och hållet.

Mina Törnblom är ett känt exempel. Som för övrigt skrivit en bok som heter "Självkänsla - NU".

Absolut kan du bli frisk från en depression. Har själv haft en djup/måttlig depression på ca 2 år och ja den är borta, dock försvann verkligen inte alla problem med den. Låter som du lider av en lättare depression om du fixar jobb, familj etc. Hade du en rejäl skulle du knappt orka ta dig ur sängen. Medicin kan vara bra men tror att om du skulle engagera sig fullt ut i en KBT terapi skulle det kunna ge mer...