Det är panik! Prata med mig!

Ja normalt sett så kan man drabbas av ångest när det händer någonting jobbigt, någon närstående är döende eller man har fått sparken från jobbet och oroar sig för ekonomin.

En del människor tar sådant med en klackspark, i synnerhet då exemplet med jobbet, att någon dör ger nog de flesta människor lite oro.

Men vissa människor har ångest till synes utan anledning, känslan kan vara densamma som om någonting hemskt just hänt eller kommer att hända, bara det att ingenting finns att oroa sig för. Man känner alltså en stark oro eller fruktan även fast man borde kunna chilla och se en film eller nåt.

Det kan också röra sig om en generellt existentiell ångest som tagit sig enorma proportioner, pga att hjärnan kopplar fel. Känslan blir då överdriven. Typ så menade jag.

Det kan ofta vara en känsla av att man ständigt måste vara på väg någonstans, en gnagande känsla över att inte ha total kontroll.

Man oroar sig ju för olika saker. Jag hade ingen ångest inför prov i skolan tex, medans klasskamraterna var jättenervösa. Jag var däremot rädd för att gå vilse i skolkorridorerna, någonting som nog ingen annan i skolan kände fruktan inför då de hade lokalsinne men inte jag.

Ångest som är svår att förklara varför den uppstått är svårt att ge en bild av för någon som sällan upplever ångest.

Som ångestbenägen får man ofta frågan, men vad är det du oroar dig för? Och när man tänker efter så borde det i 9 fall av 10 vara lugna puckar, man borde känna sig lugn, men känslan av skräck finns där ändå.

Skaffa DREAMBOX!!!

Jag lånar en kusins lägenhet och han har det...

Fatta skitet har 150+ PORR KANALERRRRRRRRRRRR!!!

Det tar 10 min att klicka igenom dem.

Jag har försökt allt i läkemedelsväg men inget biter. Vad gör jag. Pallar verkligen inte mer just nu... Hela livet är en håla och jag kommer inte ut.
Snälla, måste ha någon att snacka med som inte sitter som prao på psykakut, allt flippar och inget dödar ångesten, är helt död

Är ingen psykolog, men vill gärna försöka hjälpa dig. Hur ser ditt sociala liv ut? Kanske är det för lite "fart och fläkt" i ditt liv.

Mvh

Mitt sociala liv är kanon. Jag har enormt många intressen, för mycket pengar, enligt min psykolog är jag kickberoende...
under tre dygn (då denna tråd skapades ungefär) så stoppade jag i mig 3 förpackning flunitrazepam, 1 förpackning xanor depot samt sista kvällen försökte jag nodda mig till sömns med hjälpt av 500mg tramadol.

Men tro mig. Jag har allt, verkligen allt. Det jag vill ha är ett vanligt liv och normal sömn. Läkarna står maktlösa...

I vilket fall som helst så ska jag äta en förpackning stilnoct nu och se om det blir någe bättre

Mitt korta råd jag kan ge dig, är som så många andra redan gett, träna.
Det kan räcka med att ta promenader. Tvinga dig ut på promenader, hur tråkigt det än låter. Det rensar huvudet, man börjar uppskatta miljön runt omkring när man går, och man känner sig... fri på något sätt.
Att träna eller ta långa promenader frigör ett ämne i hjärnan (hjälp mig med namnet, ni som kan) som är magiskt.

Annars är det livsfarligt att vara en kickmänniska. Jag är själv en person som söker kickar hela tiden, och får jag inte mina kickar får jag ångest efter ett tag, simple as that.
En kväll utan alkohol, amfetamin, E, eller tramadol är en lååång och jävligt tradig kväll. Som ikväll till exempel.

Men som sagt, gå ut och gå eller träna regelbundet - det ger magiska resultat.

Jag blir så jävla tokig på det här. Inte verkar någon sjukvård hjälpa mig heller.

Att träna frigör ett ämne i hjärnan (hjälp mig med namnet, ni som kan) som är magiskt.