2008-07-06, 12:38
#1
http://sv.wikipedia.org/wiki/Meritokrati
http://sv.wikipedia.org/wiki/Byr%C3%A5krati
Funderar ofta på hur det går till i dagens Sverige i fråga om studier, yrkesliv och karriär. Jag skulle nog vilja påstå att vi har en sorts mix i landet, mellan meritokrati och byråkrati. Alltså; Man ska i första hand få jobb på sina meriter, meriter som i stor utsträckning ska bestå av relevant erfarenhet för just det arbete man söker. Samtidigt finns ett byråkratiskt system som är mycket noga med att klargöra vilka meriter som är önskvärda.
Se till exempel på de föreslagna reglerna för framtida lärarlegitimation som J Björklund (fp) vill se införas. Är det då verkligen rätt, att denna legitimation ska "förtjänas" endast av dem som väljer att studera vid högskolan i tre alt. fem år för att få en examen? Läraregenskaper som ämnesspecifik kunskap, social förmåga, lyhördhet och retorisk skicklighet; Är det något som dagens lärarutbildning erbjuder?
Tror ni, som jag, att många människor i vårt land aldrig kommer till sin rätt, på grund av mixen mellan meritokrati och (ibland extrem) byråkrati? Byråkrati enligt Wikipedia:
Ett tecken på byråkrati är närvaron av alldeles för många blanketter, antingen av papper eller på en webbplats, och att alla man försöker vända sig till hävdar att problemet skall lösas av någon annan. Ett annat tecken på byråkrati kan vara till exempel när anställda på ett företag stelbent hänvisar till ett internt regelverk snarare än behandlar sina kunder på ett sådant sätt att företaget inte riskerar dåligt rykte.
Kanske finns ett bättre ord som beskriver vad jag menar, dvs. extremt smala regler för att få undervisa som behörig lärare som i slutändan liknar det som beskrivs ovan.
Andra exempel är det som ofta nämns; "Med en högskoleutbildning bevisar du din förmåga att..." snarare än "du får mycket värdeful kunskap för ditt framtida yrkesliv". Emellanåt verkar det som om examen i sig är viktigare än personens relevanta meriter, alltså kunskap, intresse och engagemang för det arbete han eller hon ska utföra.
Är det ultimat att mixa dessa två synsätt? Finns det inte stora risker att människor i Sverige inte kommer till sin rätt i ett sådant system? De obehöriga lärare jag haft har t ex många gånger varit bättre på att undervisa än de behöriga. Det säger något om situationen.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Byr%C3%A5krati
Funderar ofta på hur det går till i dagens Sverige i fråga om studier, yrkesliv och karriär. Jag skulle nog vilja påstå att vi har en sorts mix i landet, mellan meritokrati och byråkrati. Alltså; Man ska i första hand få jobb på sina meriter, meriter som i stor utsträckning ska bestå av relevant erfarenhet för just det arbete man söker. Samtidigt finns ett byråkratiskt system som är mycket noga med att klargöra vilka meriter som är önskvärda.
Se till exempel på de föreslagna reglerna för framtida lärarlegitimation som J Björklund (fp) vill se införas. Är det då verkligen rätt, att denna legitimation ska "förtjänas" endast av dem som väljer att studera vid högskolan i tre alt. fem år för att få en examen? Läraregenskaper som ämnesspecifik kunskap, social förmåga, lyhördhet och retorisk skicklighet; Är det något som dagens lärarutbildning erbjuder?
Tror ni, som jag, att många människor i vårt land aldrig kommer till sin rätt, på grund av mixen mellan meritokrati och (ibland extrem) byråkrati? Byråkrati enligt Wikipedia:
Ett tecken på byråkrati är närvaron av alldeles för många blanketter, antingen av papper eller på en webbplats, och att alla man försöker vända sig till hävdar att problemet skall lösas av någon annan. Ett annat tecken på byråkrati kan vara till exempel när anställda på ett företag stelbent hänvisar till ett internt regelverk snarare än behandlar sina kunder på ett sådant sätt att företaget inte riskerar dåligt rykte.
Kanske finns ett bättre ord som beskriver vad jag menar, dvs. extremt smala regler för att få undervisa som behörig lärare som i slutändan liknar det som beskrivs ovan.
Andra exempel är det som ofta nämns; "Med en högskoleutbildning bevisar du din förmåga att..." snarare än "du får mycket värdeful kunskap för ditt framtida yrkesliv". Emellanåt verkar det som om examen i sig är viktigare än personens relevanta meriter, alltså kunskap, intresse och engagemang för det arbete han eller hon ska utföra.
Är det ultimat att mixa dessa två synsätt? Finns det inte stora risker att människor i Sverige inte kommer till sin rätt i ett sådant system? De obehöriga lärare jag haft har t ex många gånger varit bättre på att undervisa än de behöriga. Det säger något om situationen.
