Skym ej sikten för kapten

Apropå militära gradbeteckningar, visst är det väl så att det bara är "kapten" som regelmässigt brukar omtalas i obestämd form? "Han fick en uppsträckning av sergeant/fänrik/löjtnant/major/överste/general" låter lite halvkonstigt. Kan detta bero på att man undviker den stavelseupprepning som blir fallet just i den bestämda formen kaptenen?

Syster i meningen sjuksköterska refereras gärna i obestämd form. Ett besök
hos distriktssköterskan i bestämd form kan ge anledning till följande fråga:

— Kan syster lova att det inte gör ont?

Jämför

— Kan doktorn lova att det inte gör ont?

När vi använder mamma, pappa, far och mor i obestämd form som referens till
den bestämda personen så är väl mamma ellips för »min mamma«.

— Jag skall fråga mamma. (analogt med kapten och rektor)

Jämför

— Jag skall fråga fanjunkarn. (analogt med brorsan)

Jag tror, att man använder obestämd form, när man tilltalar en officer i tjänsten, "God morgon, kapten!", "God morgon major!", God morgon, överste!" och så vidare. Om man däremot träffar kaptenen/majoren/översten i privata, civila sammanhang, använder man bestämd form vid tilltal:
"God mprgon, kaptenen!", "God morgon majoren!", God morgon, översten!" alternativt kapten Lundström , major Björklund, överste Wennerström.
Det är svårt att ha någon riktig känsla för vad, som är rätt, eftersom denna typ av tilltal numera är ovanlig.
MVH
Petter Eremiten

Jag har en fundering. Är det inte så, att man använder obestämd form, när man tilltalar en officer i tjänsten? .exempel: "Godmorgon kapten!", God morgon major!", God morgon överste!".
När man däremot tilltalar en officer i privata civila sammanhang använder man bestämd form: "God morgon, kaptenen!", Godmorgon majoren!", "Godmorgon översten!". Alternativt använder man titel+namn: "Godmorgon kapten Nemo!", Goidmorgon major Morgonkröök!", "Godmorgon överste Wennerström!".
Det är litet svårt att veta vad som är rätt, eftersom denna typ av tilltal är mycket ovanlig numera.
MVH
Petter Eremiten

Snart ser vi inte Försvaret för alla militärer i bestämd och obestämd form.
Självaste ÖB tilltalades i dag i Almedalen obestämd form: Syrén.

På engelska har vi hört följande till ackompanjemang av ukulele:

Who takes care of the caretaker's daughter
While the caretaker's busy taking care?

Med bestämd form på militären kan det på svenska bli:

Vem fan tar hand om fanjunkarns dotter
mens fanjunkarn själv gått ut och junka fan?

Äsch, lite trams tål väl ett språkforum!?

Tyvärr har fanjunkarn i dessa de yttersta av dagar gått och blivit löjtnant, så här junkas inte längre någon fan alls här l landet.

Det ligger nog något i det, även om jag tvivlar lite på "Godmorgon, kaptenen" ens i civila sammanhang, men det är som du säger svårt att ha någon känsla för. Hur som helst rör sig detta om tilltal och besvarar inte min fråga om varför endast kaptener omtalas i obestämd form. (Om det var den du försökte svara på.)

Det stämmer ju att "syster" är en av de titlar som kan omtalas i obestämd form ("Jag ska fråga syster"). Men tänk på att det inte råder någon konsekvent korrelation mellan tilltal och omtal. I motsats till "syster" tilltalas väl "rektor" alltid i bestämd form ("Godmorgon, rektorn"), men kan som konstaterat stå i obestämd form vid omtal ("Det här får tas upp med rektor").

Vad gäller valet mellan "rektor" och "rektorn" vid omtal har man svårt att tänka sig att rektorns kolleger på kansliet skulle kunna fråga varandra "Är rektor inne?" Den sortens omtal är nog förbehållet rektorn som mer eller mindre anonym myndighetsutövare. "Syster" är däremot alltid "syster".

Jag tror för min del att vad gäller omtalen "syster" och "kapten" så rör det sig om en delvis annan betydelse än omtalet "rektor". I de första fallen är omtalet i och för sig knutet till ett ämbete, men också till en faktisk bestämd ämbetsutövare som är känd för den som står för omtalet, i fallet "rektor" endast till ämbetet.

Är det inte så att det finns två olika "kapten". Dvs ett som är i obestämd form som används i ex.v "Godmorgon kapten!" analogt med "Godmorgon Major" och ett som är mer talspråkligt och kanske borde skrivas "kapten'". Den senare formen används i fraser som (gärna med pilsnerfilmsdialekt) "Fick en utskällning av kapten'" där kapten kan bytas mot det likaledes talspråkliga "major'n" och är alltså en synkopering av de bestämda formerna "kaptenen" respektive "majoren".

Dessutom kan som framgått tidigare i tråden "Kapten" användas som (formellt riktig) bestämd form precis som rektor, VD osv men då är vi på en helt annan stilnivå och då är det inte en den militära graden som avses utan befälhavaren på ex.v ett fartyg.

Samtidigt kan stavelseupprepning ske vid exempelvis: "Jag fick en tillsägelse av kaptenen Sundström".

Det du skriver stämmer nog för skolrektorer. Men i universitetsvärlden förehåller det sig lite annorlunda. Om det är så att vi har ett tydligare minne av titelns latinska ursprung, eller om det är så att det för oss är självklart att det bara finns en riktig rektor vet jag inte, men både "Godmorgon, rektor" och "Är rektor inne" skulle nog vara förstahandsalternativ i akademin.

Åtminstone för mig är det en tydlig skillnad mellan "Godmorgon, rektor" (du den ende i ditt slag) och "Godmorgon, rektorn" (du en i högen av rektorer).

Jag tror att du har helt rätt. "Kapten" på ett fartyg kan vara en anonym myndighetsperson ("Får jag tala med kapten") och skiljer sig på så sätt från en icke sjökapten. Undrar ändå om det inte är kapten' som spökar där också, men det går ju inte att veta.

Naturligtvis går det att sätta en kapten i bestämd form, och det är väl ännu vanligare när kaptenen omtalas utan namn ("Jag fick en tillsägelse av kaptenen").

Att det skulle bero på ordets latinska ursprung kan väl avskrivas med tanke på alla professorer, doktorer och lektorer (som jag antar att även du böjer i bestämd form?). Jag har mer erfarenhet av universitetsvärlden än av grund- och gymnasieskolan men har nog aldrig haft anledning att hälsa på någon rektor med titel. Talar jag om en sådan säger jag dock "rektorn". Men jag har lika lite som du gjort någon undersökning av vad som är vanligast.

Man kan ju för övrigt reflektera över varför det finns än mer exklusiva titlar som sätts i bestämd form ("statsministern").

Detta är faktiskt inte ett självklart giltigt argument. Just och enbart universitetsrektorer har ju i sen tid - ofta också längre än det var rent formellt berättigat - karakteriserats med ett rent latinskt adjektiv, som kraftigt har förstärkt den latinska karaktären av ordet "rektor", så till den grad att också dess stavning latiniserats. Fortfarande under min studenttid var det fullkomligt otänkbart att i ett akademiskt festtals inledning apostrofera en närvarande rektor för Uppsala universitet med något annat än "Magnifice Rector!", komplett med vokativ och hela köret. (Som när man skulle inleda ett tal på Allmänna Sångens vårbal på Sista April på sjuttiotalet: "Herr landshövding! Herr ärkebiskop! Magnifice rektor! Sångarbröder och sångarsystrar! Mina damer och herrar!")

Det har nog jag aldrig gjort. Min nuvarande rektor omtalar jag antingen vid förnamn eller som "rektor". För de tidigare gällde i princip samma sak, dock föll det sig mer naturligt att som uppsalastudent omtala somliga rektorer än andra med förnamn. Så var t ex den blide och fryntlige Martin H:son Holmdahl självklart "Martin" när han inte var "rektor", medan efterträdaren, den väsentligt mer imposante och självmedvetne Stig Strömholm, i samma läge var "Strömholm". Och Holmdahls företrädare Torgny Segerstedt omtalade min trängsta bekantskapskrets med ett smeknamn som var helt internt för vår egen krets, och som han själv säkerligen inte kände till.