Ännu ett bevis på feminismens oförmåga gällande problemlösning. Forskare presenterade idag en slutrapport från en utvärdering som granskat regeringens insatser mot hedersrelaterat våld 2003-2007.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=800919
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=800919
Citat:
Konsekvensen av statsfeminismen är alltså att den förtrycker manliga brottsoffer. Så varför talar feminister om jämställdhet?
Regeringsutredning av insatserna mot det hedersrelaterade våldet: manliga offer glöms bort och misstänkta män döms på förhand. Det feministiska tänkandet i insatserna mot hedersvåldet har lett oss fel. Få projekt riktar sig till män eller pojkar, trots att dessa kan vara minst lika hotade. Könsmaktsperspektivet har inte heller förändrat attityder. Många hotade kvinnor med behov av skydd måste därför ha stöd under mycket lång tid, visar en nationell utvärdering av regeringens insatser i den slutrapport till regeringen som presenteras i dag. I det förebyggande arbetet måste vi inse att förövaren kan vara en kvinna, eller en stor del av en familj, skriver Anders Hanberger, docent i statskunskap, Mehdi Ghazinour, med dr i psykiatri, och kulturgeografen fil dr Gunilla Mårald, alla verksamma vid Umeå universitet.
[...]
En förklaring till att insatser för flickor och unga kvinnor har prioriterats kan sökas i regeringens könsmaktsperspektiv och den problemsyn och normstyrning som följer med detta perspektiv. Regeringens programteori, så som vi kunnat utläsa den, har i hög grad utgått från detta perspektiv. Exempelvis har länsstyrelsernas uppdrag varit att fördela medel till lokala projekt som "problematiserar föreställningar om maskulinitet och om mäns över- och kvinnors underordning" (bilaga till ju2005/4117/IM). I regeringsbeslutet för Myndigheten för skolutvecklings uppdrag betonas att hedersrelaterat våld och förtryck är "en del av könsmaktsordningen" och att insatserna ska "förebygga patriarkalt våld" och främja "skolornas jämställdhetsarbete" (Ju2006/3184).
[...]
En förklaring till att insatser för flickor och unga kvinnor har prioriterats kan sökas i regeringens könsmaktsperspektiv och den problemsyn och normstyrning som följer med detta perspektiv. Regeringens programteori, så som vi kunnat utläsa den, har i hög grad utgått från detta perspektiv. Exempelvis har länsstyrelsernas uppdrag varit att fördela medel till lokala projekt som "problematiserar föreställningar om maskulinitet och om mäns över- och kvinnors underordning" (bilaga till ju2005/4117/IM). I regeringsbeslutet för Myndigheten för skolutvecklings uppdrag betonas att hedersrelaterat våld och förtryck är "en del av könsmaktsordningen" och att insatserna ska "förebygga patriarkalt våld" och främja "skolornas jämställdhetsarbete" (Ju2006/3184).
Citat:
Någon som har konkreta förslag på vilka dessa förebyggande insatser skulle kunna vara?
Vår bedömning är att könsmaktsperspektivet förbisett behovet av insatser för förövare och potentiella förövare.
Utvärderingens rekommendationer är därför att:
1. utveckla förebyggande insatser riktade till potentiella förövare och familjer som sanktionerar hedersrelaterat våld.
2. utveckla insatser för förövare och misstänkta förövare.
3. utveckla skyddat boende som insats, framför allt utslussning och uppföljning.
4. satsa på insatser som har en tydlig utgångspunkt i grundläggande mänskliga rättigheter.
[...]
Insatser riktade till förövare och potentiella förövare bör präglas både av respekt för demokrati och mänskliga rättigheter och av respekt för kulturell, religiös och etnisk mångfald med en tydlig markering att våld och hot i hederns namn inte accepteras.
Utan ett sådant synsätt finns en risk för att grupper av invandrare pekas ut som potentiella förövare, vilket kan försvåra integrationen i samhället.
Utvärderingens rekommendationer är därför att:
1. utveckla förebyggande insatser riktade till potentiella förövare och familjer som sanktionerar hedersrelaterat våld.
2. utveckla insatser för förövare och misstänkta förövare.
3. utveckla skyddat boende som insats, framför allt utslussning och uppföljning.
4. satsa på insatser som har en tydlig utgångspunkt i grundläggande mänskliga rättigheter.
[...]
Insatser riktade till förövare och potentiella förövare bör präglas både av respekt för demokrati och mänskliga rättigheter och av respekt för kulturell, religiös och etnisk mångfald med en tydlig markering att våld och hot i hederns namn inte accepteras.
Utan ett sådant synsätt finns en risk för att grupper av invandrare pekas ut som potentiella förövare, vilket kan försvåra integrationen i samhället.