Välkommen till Verkligheten!

Välkommen till Verkligheten!



DU sitter säkert alldeles ensam bakom andra sidan skärmen och trycker och scrollar dig vidare på saker som ANDRA har gjort. Saker som du jämnt gör och inte ibland tänker på varför du överhuvudtaget gör dem, antagligen bara för att (som det brukar låta) ALLA ANDRA GÖR JU DET! Det är här du faller offer för samhället, precis som alla dina nära o kära, som inte heller har åstadkommit någonting i sina liv. Vaknar, äter, bajsar, duschar och borstar tänderna och fixar till looken och så beger du dig ut på dagens äventyr, som du absolut inte har planerat eller ens tänkt på vad du får utav! DU är en stjärna i din egen värld! men har du någonsin tänkt på vad du har åstadkommit? vem är du? NOBODY???!!! JA, precis. Du har inte åstadkommit någonting i ditt liv och kommer förmodligen inte att göra det heller. Det som lurar dig var dag för dag är HOPPET som säger att "det kommer ordna sig!" ! Men tror du verkligen att det kommer göra det??? Om ditt liv vore en oljemålning som var vackrast vid din födsel så måste du ju förstå att den bara blir mörkare, dunklare och fulare, ju mer tiden går, och inte heller ökar sannolikheten till att du ska lyckas åstadkomma någonting i ditt liv! Så ta och fundera på om du verkligen är det du drömde om som liten, om du ens gjorde det! Är du inte det?, försök göra något åt det eller fortsätt vara offret som de som byggt upp samhället vill att vi alla ska vara! sanningen är så himla vacker.






no·bod·y (nbd, -bd, -b-d)
pron.
No person; not anyone: Nobody told you to go.
n. pl. no·bod·ies
A person of no importance


or influence.

Vad har du gjort av ditt liv som är så speciellt då? Eller passar texten bra in på dig själv?

Den passar in perfekt på mig och väldigt många individer. Antingen erkänner man det för sig själv eller så gömmer man sig bakom lögnens dimma som de flesta gör. Jag har ingen aning om vart jag vill komma med detta eller exakt vad jag menar jag vill bara få de sagt. Jag hoppas på reaktioner, oavsett vilka.

Orka åstadkomma något. Orka bry sig. Om 100 år är man död ändå.

Det du är ute efter att diskutera om är nog: livslögner. Alla har vi dem, en del har många en del har få. De som inte har några är de som har funnit lyckan.

Åh nej, verkligheten kommer
Hjälp, jag måste genast åstadkomma någonting, eller brinna för evigt av dina ord!
Seriöst, vem tror du att du är?
Det är DU som inte insett sanningen.
Du är fast i din egen lilla bubbla där alla måste åstadkomma någonting, alla måste vara "någon", för att äga en rätt till en existens i denna värld.
Det här kanske kommer som en NEWSFLASH, men samhället är inte byggt så!
Har du någonsin tänkt i perspektiv utanför framgång??
Någon gång funderat på världen ur en oegoistisk synpunkt??
VAKNA!

Och TS talar för alla, va? Ja jävlar...

Är inne på det spåret jag med. Jag orkar inte kämpa för att åstadkomma något speciellt. Jag är bara glad om jag får leva ett långt liv där jag har fått mått bra.

Har ofta tänkt i dom banorna själv faktiskt. Att jag vill göra nåt värdefullt under livets gång, något som förändra världen. Att bidra med ens liv på något sätt. Kanske att folk ser upp till en och tar efter och förbättrar ens ideér. Vad spelar det för roll igentligen om jag dör nu eller när jag är 90 år om jag ej åstadkommit något under livets gång?

Tyvärr blir det ofta att man trots allt struntar i att göra någoting. Tror det är rätt så vanligt att folk ser ner på alla andra som inte åstadkommer någonting och verkar vara lyckliga i sin egen lilla värld trots att de själva inte heller gör någoting.

Varför gör vi ej något då?
Antagligen rädsla, lathet, inkompetens eller helt enkelt för lite tro på sig själv.

Att bryta mönstret är nog svårare än de flesta tror

Eller som buddhisterna säger, alla människor på jorden är döda om 150 år. Det betyder att för 150år sedan levde ingen människa som finns idag. Vi lever här, och nu. Så enkelt är det. Dom upptäckter/uppfinningar åstadkomster som vi tror gjordes för länge sen, är bara i våra sinnen. Att höra lärarinnan berätta hur hjulet kom till, är som att skapa hjulet. Lärarinnan säger det "här och nu", jag hör det "här och nu". Det finns bara här och nu, för var och en av oss, oavsett var och när vi lever. Om det känns jobbigt att tänka på, tänk på allt som inte blivit gjort ännu, alla flygande bilar och lasersvärd som väntar på att bli uppfunna, alla planeter som väntar på att bli upptäckta,
alla idéer som inte blivit tänkta.

Någon har kastat in dig mitt i en såpopera utan början utan slut,
du har alla möjligheter framför dig.
Från det att du föddes, hade du potential till att bli vem som helst.
Allteftersom livet gått har du gjort dina val, hittat din väg.
Tycker du om jordgubbar eller blåbär, brunetter eller blondiner,
hus eller villa? Det är din förtjänst, du har skapat ditt sinne.
Ditt sinne har skapat din värld. Tycker du inte om den,
ändra på ditt sinne.
Vill du hellre tycka om brunetter än blondiner,
vill du hellre leva ett positivt liv fyllt med lycka?
Gör det då.
Sluta se på glaset som halvtomt, se det som halvfullt,
du har inte druckit upp hälften av allt det goda,
du har hälften kvar av allt det goda redo att drickas upp.
Karma.

Jag håller men West-en.
En bok man kan rekomendera till TS är Tao te ching, den lär dej att allt inte kretsar kring individer eller människan för den delen. Om man försöker göra så mycket man kan rusar man mot sin död, varför kan man inte bara leva? En vädligt nyttig bok. Den kanske är lite svår att definiera men den har ändrat min syn på livet.

Men frågan är om existens utan värde bör räknas som liv.

Och vad är det du syftar på att värde skulle vara i den här frågan då? Mycket pengar, lycka, respekt, eller kärlek?