Då sorg inte är ensamhet?

Finns det något fall då sorg inte är grundat i ensamhet?

Ja, sorg kan bero på en misslyckad prestation och en massa annat.

Ja det finns det väl. Att ens favoritlag förlorar en final tex.

Sen är väl frågan vad du menar med ensamhet... Föräldrar som förlorar sitt barn är ju inte ensamma, de har varandra, men om man vrider på orden lite skulle man kanske kunna hävda att de är ensamma från sitt barn. Fast jag tycker inte att ensamhet och saknad är samma sak.

"Almost all of our sorrows spring out of our relations with other people."
- Arthur Schopenhauer

"Hell is other people."
- Jean-Paul Sartre

Nä, precis.
Och saknad och sorg är inte heller samma sak
Saknad är till sorg som kär är till kärlek.
Sorgen är "djupare".
Man kan sakna en penna, eller en släkting.
Men man sörjer bara dom man älskat.
Man kan känna sorg för dom man saknar också.

I andra kulturer har man andra känslor.
I en kultur är sorg ihopblandat med vrede.
Så när dom säger sitt ord för sorg,
då vet man inte om man ska få en smäll på käften eller en skvätt tårar på axeln.
Så nog kan sorg vara utan ensamhet alltid

Jo, men ensamhet handlar ju just om saknaden av en upplevelse med en människa. De känner sig ju ensamma just för att de inte har sitt barn. Utan saknad finns ju inte ensamhet.


Jo, det stämmer. Men det är ju just för att du intefår vara med om när de vinner du känner olycka = ensamhet/saknad. Hur ska man kunna sakna något om det inte är så att man inte tycker om att vara själv i just den situationen? Då kommer ju saknaden ur ensamheten, inte tvärtom. Alltså är det ensamheten som är själva grunden.


Ja, då känner du ju sorg för att du inte infinner dig i den situationen där du har lyckats.


Som sagt innan så saknar du ju saker just för att du inte har dem. Har du inte något så är du ensam. Det man "egentligen" menar är ju frånvarandet, men varför skulle man vilja ha något om det inte är så att frånvarandet av det är jobbigt? Självklart så blir det ju så att man blir lycklig när man väl har det, men det tar ju inte bort faktumet att man är olycklig när man inte har det. Olycka eller lycka

Om inte ensamheten i sig föder sorg, så måste det ju vara avsaknaden av något som gör det. Om något av det nu gör det. Men det är en annan diskussion eftersom det subjektiva är oändligt.

I fallet där ens fotbollslag inte vinner, så är det ju just avsaknaden av vinsten som gör en ledsen eftersom vinsten hade gjort en lycklig. Men det är ju inget skäl till att bli nere.. Nej, vettefan vad som har hänt nu, måste röra på mig.

Ja alltså, det är AVSAKNADEN som är the shit liksom. Så topic bör ändras till: "Då sorg inte är avsaknad?" Fast jag vet inte om det här är det jag vill heller, måste dra till tandläkarn

Diskutera vidare.

Khepera, konstigt att varken Schopenhauer eller Sartre sade att nästan all lycka härrör ifrån relationer med andra människor. Flickvänner, vänner, barn etc

Varifrån Schoppi eller Sartre hämtade sin lycka skall jag inte drista mig att gissa om.

Sorg, eller ångest som är en riktigare benämning, är en grundkänsla och den är universell för alla kulturer, däremot är det inte säkert att sorgen visar sig i beteendet på samma sätt i alla kulturer (behavioristerna hade fel, det är känslor som är universella inte beteende). Det är i och för sig mycket möjligt att andra kulturers ord kan ha olika innebörd (fast då är ordet egentligen felöversatt) men det betyder inte att känslorna är annorlunda.

Jag tror snarare att både saknad och ensamhet kan ge upphov till ångest. Saknad och ensamhet är alltså någonting som kan trigga igång grundkänslan ångest inom oss. Sen skiljer sig detta naturligtvis mellan olika individer, vissa kan reagera med att utveckla antisociala attityder och personlighetsstörningar av ensamhet, istället för att bli ledsna.

För att förtydliga vad jag menade genom att använda Sten Levanders definition av en affekt:

"En affekt är en råkänsla i kombination med tankar kring råkänslan och kroppsliga reaktioner."

I det här fallet skulle alltså ångest vara råkänslan, saknad eller ensamhet är tankar kring råkänslan och gråten den kroppsliga reaktionen.