Om min framtid som jurist och för er som funderar på juristprogrammet

Vilket annat riksprov mäter den allmäna begåvning mer än högskoleprovet?

Tänkte man kanske skulle balansera...
Känner flera som är synnerligen nöjda med sitt val av jusritbanan; intressanta, hyggligt till riktigt bra betalda arbeten där man ofta faktiskt gör en skillnad. Flera av dessa trivdes inget vidare med utbildningen och gick ut med sämre betyg än TS men hittad ändå sin plats.
En ganska sann klyscha är att juristutbildningne bara är till för att få ett jobb så att man kan lära sig juridik.
Att det är helt sinnessjukt att sitt apå de stora byråerna är inte direkt någon nyhet, men juridiken är så jävla mycket mer än så...

Ha ha, oroa dig inte, vi skatteflyktiga ekonomer undrar ibland om vi inte skulle blivit jurister, och göra lite skillnad, istället för att trycka ut ännu en rapport.

Kan säga att som färsk läkare är det precis samma dilemma. En urkass lön, världens stressigaste jobb och precis den känslan av att inte kunna ett skit - som TS beskriver så målande. Utbildningen lär en lite grann om ALLT, men egentligen inget riktigt bra. Men som flera nämnt så tror jag det kommer med tiden. För oss är det ju 7 år till efter examen innan vi är "färdiga" läkare, och vid det laget tror jag man känner sig ganska bra på just det man håller på med.

Vet inte hur det är som tandläkare, men jag kan tänka mig att man är långt ifrån självgående precis när man kommer ut. Visst, många av de enklare behandlingarna, ja. Men jag tror de flesta får lära sig dra ut visdomständer, fixa tandställning m.m. med tiden. Jag tycker m a o att du bör tänka efter både en och fyra gånger innan du ger dig på 5 års tandläkarplugg och ändå känner som du gör nu när du väl är klar.

Intressant läsning. Låter som du är ambitiös, ställer höga krav på dig själv (vilket är en god start). Trots detta är du desillusionerad och besviken på vad ditt arbete givit dig. Du är dessutom något så ovanligt som en jurist med ett samvete. Hoppas du behåller den sistnämnda egenskapen, om inte annat för som långsiktigt för din mentala hälsa och självkänsla.

Jag har själv vissa delar med juridiken jag som praktiserande jurist skulle jag ha svårt för. Exempelvis att arbeta för arbeta med att ”få loss” uppenbart skyldigt kriminella. Jodå, jag är väl bekant med att alla har rätt till ett försvar, men det är inte liktydigt till att jag vill ge dem det och ens spendera tid med dessa invidider, men allt är å andra sidan inte brottmål. De problem du beskriver med lönen, låter delvis som politiskt strukturellt sådant, dvs. ett bisarrt skattesystem lokalt här i Sverige. Lägg därtill att många jurister i allmänhet och äldre jurister (läs byråägare) i synnerhet ser sig som guds motsvarighet till begreppet ”förhandling”. Då förstår du varför du inte får någon topp lön per automatik, inget ges gratis när det kan fås billigare helt enkelt.

Jag har själv en hel del erfarenheter av affärsjurister, har åhört andras dito. Jag känner idag företagare, (dessutom yrkesskickliga och seriösa sådana) som medvetet inte på några villkor tar uppdrag åt just jurister. Detta för att det helt enkelt minsta lilla sak skall förhandlas, att Pacta sunt servanda tycks vara som bortblåst, i synnerhet när jobbet är klart och det tidigare överenskomna priset då skall prutas. Jodå, jag har träffat några med både samvete och moral också, men skulle säga att de tyvärr är ovanliga. Fyfan vilka skitstövlar jag träffat genom åren, när jag tänker efter.

Mitt råd hur som helst.
Inrikta dig mot något område där du blir speciallist. Juridik är ett vitt begrepp med många inriktningar. Att bli bra inom ett visst område kommer dels ge dig erfarenhet snabbare, samt ge dig möjlighet att skaffa kunskap inom ditt specialområde. Väljer du att vara kvar i Sverige, välj då dina kollegor hellre än den fina byrån på fina gatan. Det kommer du må bättre av rent privat och rent mentalt.

Jag har själv funderingar på att läsa juridik (men än de enstaka små specialkurser jag redan gått), inte beroende på att jag har för avsikt att praktisera som jurist, utan helt enkelt för att det underlättar i yrkeslivet och i att göra affärer utan att behöva anlita någon. Dessutom att denne någon då är en som till varje pris har som mål att tjäna maximalt pengar på mig och då jag då också vet att jag är själv, får jag någon hängiven uppdraget.

Frågan är bara om man kan göra en skillnad för sig själv om man stannar i Sverige och tvingas slava åt ett system man inte har ett dugg förtroende för. Visst låter jag bitter, men det är helt enkelt så jag känner; stora politiska förändringar kan ta decennier och därför verkar det mycket mer gynnsamt, både för ens personliga ekonomi och politiska åsikter, att välja ett yrke med stora möjligheter att ta sig från Sverige så snabbt som möjligt.

Vad jag förstått rent generellt sett har ekonomer betydligt större chanser att arbeta utomlands om man jämför med jurister, men vem vet, kanske de största byråerna har filialer som kan erbjuda ett bättre klimat utomlands?

Visst har ekonomer större möjligheter att jobba utomlands men, beroende på inriktning, så tror jag knappast att det skulle vara något problem att komma iväg även för en jurist. Framförallt affärs- och skattejurister vet jag många som jobbar med rådgivning i andra länder än där de är utbildade. Att driva fall i domstol är naturligtvis mer komplicerat då det krävs lokal kvalificering.

Så de du känner arbetar som rådgivare åt företag, eller är med andra ord bolagsjurister? Det är förstås en möjlighet att komma utomlands om man gått juristprogrammet, men enligt vad jag hört ska bolagsjurister i de allra flesta fall först ha arbetat på byråer för att tillgodogöra sig kunskap o.s.v., vilket kanske betyder att man har möjlighet att arbeta utomlands först vid 40 års åldern eller liknande.

Att komma utomlands tidigare är förstås mer lockande, om än kanske omöjligt.

Jag känner (eller känner till) jurister som jobbar med avtalsfrågor och liknande på industriföretag i länder där de inte är utbildade, dock är det på så pass stora företag, GE i det här fallet, att det inte handlar om en eller två bolagsjurister utan en hel uppsättning, vilket nog gör att alla inte behöver tonvis med erfarenhet redan vid anställningstillfället.

Den andra möjligheten, som jag beroende på mitt arbete ser oftare, är att jobba med skatterådgivning åt privatpersoner och företag på någon av firmorna som ägnar sig åt sådant, ofta är det inte en renodlad advokatbyrå/juristfirma utan har ett lite bredare spektrum.

En sökning på Monster gav 14 träffar i Europa på sökordet law där annonsören kräver mindre än ett års erfarenhet.

http://jobb.monster.se/Search.aspx?o...pg=1&ye=1&vw=b

Det låter knepigt. Men jag tror att alla yrken är likadana, man är väldigt osäker i början och efter x år känner man sig som en kung och kan mycket. Jag är data civilingenjör, och man känner oxå att man vill utveckla programmen jättebra och noga. Men det hinns inte, man släpper en produkt utan att fin-fin-fin slipa det sista. Jag tror att även tandläkarna har press på (vem har inte det?) och de vill finslipa tanden, men det hinns inte. De måste ta nästa kund. Mao, jag tror du kommer uppleva samma sak inom alla yrken, du kommer inte ifrån. Men det låter som du tappar sugen för juridiken.

Prova plugga till tandläkare 1 år, och se sen hur du känner tycker jag. Det är inte illa att ha det i CVet om du vill gå tillbaka till juridiken. Prova.

Tycker den här tråden var väldigt intressant! ingen annan som upplevt något liknande?