Citat:
Ursprungligen postat av
hetfield
Jag kom och tänka på det här inlägget när jag satt och tittade på "The Heirs" tidigare idag, även om du sa det ovan lite skämtsamt så tycker jag det ligger något i det. Stundtals känns koreanska serier (i alla fall de 3-4 jag sett) rätt så B, men jag gillar det... eller snarare jag har börjat gilla det. Det känns lite hemtrevligt sådär.
Har den senaste tiden sett "Boys Over Flowers" samt "City Hunter". Den förstnämnda är nog inget jag skulle rekommendera, känns ungefär som en sommarlovsmorgon-serie. Den andra kan nog rekommenderas för den som vill ha en lättsam serie med inslag av action och romantik. Men bör dock ha i åtanke att koreansk film och koreanska serier inte har så väldigt mycket gemensamt. Du har sett båda två InternationalWOT?
Tycker det har blivit märkbart lägre aktivitet i den här tråden. Någon som vet var alprazolam tagit vägen?
Wow, det var sannerligen ett tag sedan man postade i tråden. Har lurkat här lite då och då men inte funnit tiden att faktiskt skriva ner särskilt mycket då jag faktiskt huvudsakligen tittat på K-drama och Anime på senare tid med en och annan koreansk eller japansk film insprängd däremellan!
Även jag har sett City hunter och började titta på Boys over flowers innan jag droppade sistnämnda (som för övrigt är baserat på en manga/anime från början) Båda två är inte serier som jag nödvändigtvis skulle kalla "bra" K-draman. Men för att titta på K drama måste man förmodligen anpassa sig ganska rejält till de förutsättningar som mediet presenterar. Deras shower lägger verkligen inte fokus på logik, originalitet eller för den delen djupa karaktärsskildringar. Jag har förmodligen sett uppemot 30 stycken dramor under åren och jag har fortfarande många gånger svårt för dem, särskilt pga. att deras produktion många gånger löper parallellt med sändningen vilket resulterar i hastigt hopkrafsad handling under senare delar, och ibland rena fula produktionsfel. Jag har exempelvis sett micboomen i toppen av skärmen på minst en serie, ett tämligen oacceptabelt misstag, även ljussättning osv är primitivt då ALLA dramor mer eller mindre alltid endast använder en allmänljussättning som lyser upp allt, vilket är det som gör att det hela alltid ser en smula B ut. Detta pga. att det är relativt enkelt och går snabbt att ställa upp och justera till.
Det är intressant att du tycks snöat in dig på Lee Min-ho, då han är med i samtliga serier du nämner, han är fantastiskt typecastad numera som den rike gentlemannen med arrogant personlighet och allmänna gary stu egenskaper (det sistnämnda går som en röd tråd genom nästintill samtliga huvudkaraktärer inom kdrama, det är helt enkelt så de stilistiska klyshorna fungerar där). Jag personligen är inget större fan av honom. City hunter är förmodligen det "bästa" han gjort och inte heller den uppskattar jag alltför mycket, The Heirs å andra är nog bland det sämsta jag sett inom K-dra,a och jag höll på att svimma pga. överbelastning av idiotinivåerna i den serien när man exempelvis försökte sälja till tittare att det exempelvis är ett kärleksbevis att spionera på din kvinna genom övervakningskameror som du kopplat till din sovrumstv. Eller för den delen det för K-dramor karaktäriska balladbroodandet som jag gillar att kalla det, där man låter huvudpersonen gå runt i sin omgivning och se lite småplågad ut i några minuter, akopanjerat av taskiga och generiska koreanska kärleksballader. Än idag skulle jag förmodligen inte kunna redogöra för vad den serien faktiskt handlade om ens med en kniv mot strupen.
Det räcker med att du ser ett par serier för att du ska börja känna igen de flesta troper och karaktärsarketyper man använder sig av i showerna, såväl som den piedesalställning "first love" begreppet har inom genren.
Jag rekommenderar kort shower som IRIS (håll dig borta från 2an för guds skull dock), Athena:godess of war, the greatest love, The fugitive: plan B, Reply 1997, Two Weeks, Shining inheritance (för utbildning i Candid Girl fenomenet), Secret (ifall du uppskattar shining inheritance), Giant.
För närvarande tittar jag på 2 serier, Doctor Stranger och You're all surrounded. Doctor stranger är det första försöket jag faktiskt ger den i korea oerhört populära sjukhusgenren. Det sänds ständigt i vart fall en show vars setting är ett sjukhus. Serien ifråga är inte särledes strömlinjeformad utan är ett clusterfuck av olika genrer och det är en massa konstiga mysterium och konspirationer som man inte får reda på något av som tittare mer än att de finns. Själva doktorsverksamheten har i showen ungefär samma förhållande med verkligheten som astronomi och astrologi har med varandra. Dvs, det ena är fullständigt påhittat och det andra är vetenskapligt etablerat, det enda de har gemensamt är sina snarlika namn. You're all surrounded har en fantastisk cast där de tre huvudsakliga huvudrollsinnehavarna alla har bevisat sig i tidiga dramor jag sett (alla är med i någon av serierna jag rekommenderade lite kort) och handlingen är mer strömlinjeformad. Det är en helt ok polisserie.
Båda dessa serierna anser jag är relativt sevärda. Doctor stranger misstänker jag dock är en vågdelare och ifall du beslutar för att ge den en chans bör du nog försöka se i vart fall 6 avsnitt eller något. You're all surrounded kan du bilda dig en uppfattning om direkt dock.
Jag kan skriva separat om de shower jag rekommenderade tidigare per förfrågan. Men då jag känner att detta inlägget börjar bli lite väl långt och kanske inte lika utstuderat inom många delar som jag hade velat så väljer jag nog att avsluta det här. Jag känner att jag försökt täcka in lite väl stora delar av K-drama sfären inom alltför lite utrymme.
