Hero är bra, en av nyckelfilmerna som fick in mig på asiatisk film tbh, vilket är lite syftet med den av vad jag läst i efterhand, tsm med crounching tiger hidden dragon och house of flying daggers (som jag hade lite svårt för tbh, även om det ändå är en sevärd film). Flowers of War är inget speciellt egentligen men slog ändå an en sträng hos mig vilket gjorde att jag ändå uppskattade den väldigt.
Jag undrar ifall någon känner till någon tidsresarfilm från
fastlandskina? De är ju förbjudna där om jag inte missminner mig men har för mig att det ändå gjorts en del, men som förbjudits där. Men det är ändå möjligt att utgivningsrättigheterna sålts?
----
Fortsatte Miyazakiturnén igår natt med Mt. Tsurugidake från 2009 av regissören Yôichi Sai, en man som uppenbarligen satt sig i sinnet att göra landskapsbaserade filmer utan montagesekvenser...
...För filmen innehåller en rad oehört bländande tagningar av det japanska bergslandskapet. Fullständigt hänförande sådana kan jag tillägga. Men Filmens uppbyggnad gör att inte minst sagt längden blir lidande och 2 h och 20 minuters speltid behandlandes bergsbestigare under 1900 talet känndes lite väl tungt framför allt under småtimmarna.
Handlingen är ganska enkel, militären har en kartdivision som har till uppdrag att kartlägga de Japanska öarna, allting är klappat och klart, utom ett enda berg som man inte vet höjden på, ett berg som betraktas som obestigeligt. Man har lovat folket att åtgärda detta, vilket gjort att det är mycket ära och prestige inblandat för militären som är involverat i ett tungt krig på fastlandet. Det finns andra privata kapitalistiska parter som vill vara först, just för äran och berömmelsen. Detta blir upptakten till ett race om att få komma till toppen.
Det är en jäkla castlista man dragit till med i filmen Tadanobu Asano i huvudrollen, tätt flankerad av Teruyuki Kagawa. Kōji Yakusho är även han med på en liten hörna tsm med Aoi Miyazaki. De två sistnämda är tyvärr mer eller mindre endast paranteser i storyn då de förra och deras gemensamma målmedvetenhet att vinna personlig ära såväl som ära för militären och stärkandet av nationskänslan är det som filmen i mångt och mycket bygger på. Vid sidan om har vi de japanska männes respekt för varandra och varandras framgångar. Vid sidan har vi även en del funderingar kring om framgången i samhället bör respektera de gamla, religösa arven i landet (i det här fallet berget)
Summan av kardemumma blir en helt ok story, om än lite väl långsam emellanåt till följd av till slut nästan omotiverat utstuderade landskapstagningar, en lite bittersöt upplevelse då fotot är fantastiskt men i slutändan inte driver historien framåt alls.
3 av 5 blir betyget då storyn, när den väl ges tillfälle är alldeles utmärkt (om än inte precis ideologiskt nydanande) skildrandes bergsklättrarnas hårda liv på ett iaf relativt naturtroget sätt.
