Inte gråtrunkade, men sorgerunkade ett tag efter min senaste flickvän gjorde slut. Alla mina tankar var ett enda sammelsurium av förälskelse, kåthet och bedrövelse och jag gjorde allt för att förnimma de vackraste stunderna med henne. Det var en väldigt speciellt känsla som påminde om den då man skiljs från en vän - i det hemska blir man samtidigt påmind om allt det fina.
I orgasmögonblicket tänkte jag alltid på ett särskilt tillfälle då vi hade helt underbar sex, då jag minns att jag i stunden tänkte att "livet är underbart, det finns kärlek och det jag känner ju nu är värt alla plågor i världen". Jag var så himla kär. Långsamt runkandes kom jag med en lång suck, och låg kvar i sängen länge och skrattade och grät omvartannat. Har det hänt en gång kan det hända igen - i retroperspektiv är hon en häxa, men det spelar ingen roll, jag njöt lika mycket då för det.