Är sexuella avvikelser överrepresenterade bland kända författare??

Är det bara jag som får lebb-vibbar när jag läser om selma lagerlöf?

Ganska många stora namn där, plus Tove Jansson och Jonas Gardell som antagligen är mest kända i sina hemländer... Och dessa är som sagt bara de jag på rak arm kommer på, det finns säkert en massa fler! Hur som helst tycker jag mig få intrycket av att homosexualitet och andra sexuella avvikelser är överrepresenterade bland författare... Varför är det egentligen så?? Man kan spekulera om att sexuellt avvikande personer gärna skriver av sig eftersom de annars inte kan ta upp sin sexualitet och bli accepterade, men av författarna på denna lista är det väl bara Willam S. Burroughs, de Sade och Jonas Gardell som var kända för att skriva om sina läggningar, resten skrev ju mest om andra saker även om man förstås kan spekulera i att t.ex. Jules Vernes och Lewis Carrolls oskyldiga berättelser om nära manlig vänskap respektive småflickor kan ha upplevts som sexuella för dem själva...

EDIT: Ändrade William S. Burroughs till "bisexuell", han hade ju faktiskt fru (som han sen iofs råkade skjuta i fyllan) och barn

På rak arm kommer jag på dessa:

T. E. Lawrence ("of Arabia") - homosexuell, masochist
H. C. Andersen - homosexuell
Jules Verne - homosexuell
Patricia Highsmith - bisexuell
Tove Jansson - homosexuell
Jonas Gardell - homosexuell
William S. Burroughs - bisexuell
Lewis Carroll - pedofil
Markis de Sade - sadist

Ganska många stora namn där, plus Tove Jansson och Jonas Gardell som antagligen är mest kända i sina hemländer... Och dessa är som sagt bara de jag på rak arm kommer på, det finns säkert en massa fler! Hur som helst tycker jag mig få intrycket av att homosexualitet och andra sexuella avvikelser är överrepresenterade bland författare... Varför är det egentligen så?? Man kan spekulera om att sexuellt avvikande personer gärna skriver av sig eftersom de annars inte kan ta upp sin sexualitet och bli accepterade, men av författarna på denna lista är det väl bara Willam S. Burroughs, de Sade och Jonas Gardell som var kända för att skriva om sina läggningar, resten skrev ju mest om andra saker även om man förstås kan spekulera i att t.ex. Jules Vernes och Lewis Carrolls oskyldiga berättelser om nära manlig vänskap respektive småflickor kan ha upplevts som sexuella för dem själva...

EDIT: Ändrade William S. Burroughs till "bisexuell", han hade ju faktiskt fru (som han sen iofs råkade skjuta i fyllan) och barn

Utanförskap är väl ofta en drivkraft i författarskap, och avvikande sexualitet är en vanlig form av utanförskap.

Min teori: Självklart krävs det en intelligens och oftast också kreativitet över genomsnittet för att vara bi-homo-eller trans, man behöver ju bara se sig omkring. Man måste ju ha reflekterat över sin egen sexualitet och till slut gjort ett modigt val.
Hur många byfånar, white-trash, utvecklingsstörda mm är HBT?
Den grå massan följer bara strömmen och skulle aldrig komma på något så omvälvande som att slå sig ihop med någon av samma kön. De tänker inte.