Snetripp 101 [Cubensis]

Ålder: 20+
Vikt: 70
Kön: Man
Substans: Psilocibe Cubensis, gräs

Hade haft en jobbig dag i skolan och var sur på i princip alla i min omgivning. Jag var trött på malande föreläsningar om oviktig nonsens, och när jag kom hem rullade jag upp lite av mitt otroligt fina Jack Herrer och funderade på vardagens idiotier i alla dess former. Sedan somnade jag i soffan framför TVn.

När jag vaknade kände jag mig utvilad och det var bra inför kvällens planerade aktiviter: i mitt rum låg en påse potent svamp, och det hade varit min avsikt under dagen att ta en riktig tripp och för en stund försvinna från den här skruvade verkligheten. Därför snålade jag inte när det var dags att käka shrooms, avsaknad av våg och en brinnande längtan efter något fantastiskt gjorde att jag tog mer än jag borde ha gjort. Jag uppskattar att dosen hamnade kring 5-6 gram av en batch som hade gjort mig, en erfaren trippare, rätt påverkad på doser kring 2 gram.

När jag intagit det jag skulle satte jag mig framför datorn och letade efter saker att fördriva tiden med på världens bästa ställe när det gäller att fördriva tid; the Internets. Snart var jag uppslukad i någon sida för meningslöst vetande och lärde mig en mängd saker som jag aldrig kommer få bruk för. Under tiden pratade jag med en kompis på MSN, han visste vad jag gjorde och han letade fram några schysta helikoptervideos som jag fascinerades utav medan jag kände den bekanta värmen i kroppen tillta, och efter en kort stund mynna ut i ett leende som spred sig till hela mitt ansikte. Jag hade väntat på det här.

I färd med att rulla en till joppe beslutade jag att datorn, i all dess avancerade teknologiska glans, helt enkelt var för jobbig att syssla med just då. Jag satte mig i soffan och satte på en schyst låt, och medan jag meckade gräset från gudabenådade Kanada började saker röra på sig. Cirka en timme efter intag är euforin på topp, och jag orkar knappt rulla klart min spliff för jag vill bara luta mig bakåt, stänga ögonen och njuta av tingens förträfflighet.

När jag legat där en stund och kontemplerat började svampen kicka in på riktigt. Plötsligt såg jag rummet rakt genom ögonlocken, och det var belagt med silver. För varje hjärtslag slogs dimensionerna ihop och två nya tog en gammals plats. Fortfarande var allt fullkomligt underbart, men vinden vänder så fort. Saker började framträda på väggarna; efter en dubbelkoll konstaterarade jag att det var det tyska nazistpartiets flagga, och hakkorset som jag annars bara skulle avfärdat som dumheter tycktes nu kusligt hotfullt. Tillsammans med bockhuvudet såg jag en symbolik som jag inte kunde förstå, och jag reste mig upp för att bryta mönstret en stund. Min joint hade jag rullat klart och det var en stor jävel, med mycket gräs och lite tobak. Jag satte på mig solglasögonen och gav mig ut i nattens mörker, ensam i skogen med mitt eget huvud.

Promenaden till mitt favoritställe var kort och jag satte mig på stenen med den uthuggna kanten. Min tändare funkade inte så jag fick använda tändstickor ur en John Silver-ask som jag brukar ha med mig i nödfall. När jag rökt upp största delen av ciggen började allt spinna ur kontroll. En mindloop skickade en obekväm rysning längs min ryggrad och jag började bli rädd. Plötsligt eskalerade min rädsla till fullödig panik, då jag såg en halvt genomskinlig gammeldags tjuv i randiga kläder och ögonbindel som Zorro cirkulera runt mig med ett anklagande finger i luften. Han proklamerade agiterande mina brister och synder för alla och envar som ville höra, vilket i detta fall innebar träden. Man kan tycka att träd är harmlösa nog, men just då var jag alldeles övertygad om motsatsen. Jag smög iväg tillbaka till mitt hus och hoppades att alla monster skulle stanna utanför dörren.

Väl inne blev saken knappast bättre och jag började bli utmattad. Mitt rum var inte längre ett rum utan en stad i vilken jag inte hörde hemma, och vardagliga ting i stil med högtalare var inte längre på min sida. Jag kände mig nödd att ringa en annan person och få bekräftat att saker verkligen fortsatte sin gång, att världen inte kommit till ett slut ikväll. Under en timme höll han mig någotsånär lugn trots mina schizofrena utbrott, och det ska han ha cred för. Till slut lugnade jag mig så pass mycket att jag tordes ligga i sängen. Jag ville bara somna och glömma den här onda kvällen men svampen hade mig i ett fast grepp ett bra tag till. När jag till sist somnade kände jag min hjärna slappna av del för del och jag var säker på att mina dagar var räknade, men det brydde mig inte nämnvärt för det helvete jag var i var värre än vad döden någonsin kunde innebära.

Dagen efter vaknade jag och var lite stukad en tid framöver. Dåliga saker kan hända med hallucinogener, men, som man säger, shit happens when you party naked.

låter najz kanske blir svamp i helgen :P

Myckat bra och välskriven rapport. Det verkade ändå ha varit en ganska lindrig sneis du fick med tanke på dosen du petade i dig. Hur mådde du dagen efter?

Instämmer! Skulle dock ha velat läsa en lite längre version.

4/5

Inte särskilt bra. Mådde inte bra under en lång tid framöver. Detta var inte en lindrig snetripp utan en riktigt jobbig en, jag hade kunnat utveckla mer men jag läste att folk ville ha kortare rapporter. Jag ser nu att posten är full med grammatikfel men jag var rätt packad när jag skrev den och det gick inte att editera, av någon anledning. Ni får ursäkta.

Lät inte som en snetripp du måst utveckla mer om skälva(stavning)
sneandet. annars välskriven.

Välskriven och intressant. Dock kunde du beskrivit ruset lite mer ingående men jag vet hur svårt det är att greppa både tid och tankar efter en svamptripp.

Måste bara lägga till en fråga: Är du jude?

4/5

Nope, jag är inte jude eller religiös alls, och det är därför situationen var så bizarr. I vanliga fall låter jag mig inte påverkas av såna symboler i någon märkbar mening, men ändå var de ett återkommande inslag i trippen.

Och om det var lite korthugget skrivet så var det mest för att jag trodde folk ville ha det, men nästa blir längre och bättre.

Edit: Vilket jag tydligen redan förklarat ovan.

TS beskriver en rejäl snedtripp, "ett helvete värre än döden", och du tycker att det verkar "najz"?

Hehe, jag hade nog med sneat ur i tron om att jag innerst innte är vad jag hatar mest av allt, nazist, vilket i sin tur skulle kunna förklara mitt destruktiva betéende och anledningen till varför jag hatar mig själv... Varför tar jag droger egentligen? *Krypa ihop i fosterställning och repeat*

I själva verket gillar jag mig själv... Brukar bara få för mig sånt när det börjar gå snett.

I övrigt ser jag mycket gärna en längre rapport ifrån dig, då det var ett trevligt stycke att läsa. Om än lite kort. Du skriver enligt mig bra, eller i varje fall använder du korrekt svenska med välstrukturerade meningar, vilket numera är allt för ovanligt. Hoppas att det blir en bättre tripp näste gång med.

Om du kallar det där för riktig "snetripp" så kommer du bli mäkta förvånad den gången du inser att du fått i dig lite för mycket av det goda och märker att gudinnan inte kommer visa någon nåd. Sanna mina ord.

I övrigt säger jag väl att den var välskriven men saknade kött på benen.
Bättre lycka nästa gång.
2/5 får du av mig.

Jag lovar, jag vet. Jag har varit fuckt up länge efter denna tripp, och bland annat försökt ta livet av mig. Och angående kött på benen har jag redan förklarat varför den är så korthuggen, snart ska jag skriva en längre version och ni kommer förmodligen gilla den, för tro mig, jag KAN skriva.