2008-06-03, 01:46
  #1
Medlem
Dadans avatar
Ofta blir det snack i trådarna huruvida katolikerna dyrkar Maria och så vidare, ja ni vet?

Nu citerar jag ett kapitel ur boken -Katolska kyrkan i fickformat- med hopp om att ni bättre ska förstå ”synen” på Maria inom Katolska kyrkan

ciatat
Maria och Helgonen
Förutom påvedömet (Petrusämbetet eller enhetsämbetet) och frågor kring sexualitet och fertilitet tycks helgonkulten hos många icke-katolska kristna fortfarande utgöra ett hot mot den rätta förståelsen av evangeliet. Detta katolska ”specialiteter” anses av många vara ett hinder på vägen till det kristnas enhet i en och samma tro inom en och samma kyrka. På sistone har dock allt fler reformatoriska kristna nalkats den katolska Maria-vördnaden som liksom kyrkans kärlek till helgonen inte är något påhitt utan går tillbaka till fornkyrkan. Det är anmärkningsvärt att flera reformatoriska teologer har skrivit framstående böcker om Maria.

Det första man vill säga om Maria är att hon är Jesu Kristi moder och att hennes gestalt, hennes tro och hennes väg har klar biblisk förankring. Det är då inte så lätt att förstå, att man tar emot Nya Testamentet med ena handen och avvisar Maria med andra. Guds Ord och Maria hör ihop.
När man talar Maria får man inte glömma, att hon inte är ett helgon av egen kraft. Hennes ställning är baserad på Guds nåd och kallelse och inget annat. Hon är benådad av Gud, och med hänsyn till sin uppgift att vara Jesu Kristi moder är hon den fullständige och fullkomligt benådade. I hennes liv har Guds eget Ord och fullkomliga Avbild tagit sin boning och blivit människa. Gud ville i Maria bereda ett värdigt tempel åt sig själv.
När vi på detta sätt talar om Maria får vi omedelbart komma ihåg att varje människa härbärgerar Gud i sitt liv, och att i den meningen varje människa är benådad.

Det finns emellertid en liten skillnad mellan Maria och alla andra människor, bland dem de största helgon: I motsats till andra har Maria helt och hållet låtigt sig impregneras av Guds helande närvaro. Hon har i motsats till alla andra helt integrerat sin frihet i total beredskap, lydnad och helighet inför Gud. Hos alla andra finns alltid en sista rest av motstånd, revolt och svek mot Gud och skapelsen kvar (det vi kallar synd). På det viset är Maria en modell eller snarare ett ideal för varje troende människa.
Maria är ett helgon, det vill säga helt hel (och inte bara halvdan och splittrad som vi), därför att hon är helt troende. Hon är förebilden i tron: ”Salig hon som trodde” (Luk 1:45). Trodde vad då? Jo, att Guds löften skulle gå i uppfyllelse, att Guds makt var större än hennes egen begränsande förmåga. Hon anförtrodde sig helt utan motstånd åt Guds vilja. Detta ”utan motstånd” innebär inte att hon inte fick kämpa i sitt inre precis som andra människor. Men hon litade mitt i sitt lidande och sina stora smärtor på att Gud är Gud, det vill säga att Gud kommer att genomföra sina planer tvärsigenom världens lidande och motstånd.

När vi tolkar Marias ställning och uppdrag i Guds plan kan någon få uppfattningen att Maria fick allting gratis. Hon var ju den helt oförtjänt och oförskyllt benådade (medan vi vanliga andliga pilgrimer inte är lika privilegierade) Ingenting kunde vara mera felaktigt. Att Maria helt impregnerades av Gud innebär inte att hon absorberades av Gud. Hon förblev människa mitt i sitt gudomliggörande, hon förblev människa med allt vad det innebär av lidande, inre konflikter, ångest och besvikelse, vanmakt inför ondskan i världen och till sist en ensam död. Kyrkan bekänner att Maria upptogs med kropp och själ till himlen. Detta är inom ramen för den kristna tron inte alls något märkvärdigt eller uppseendeväckande (den kristna tron som sådan och som helhet däremot är uppseendeväckande och omstörtande, men inte Marias upptagning i himlen i och för sig). Vi tror att vi alla ”som dör i Kristus” också skall uppstå med Kristus och iklädda oss en härlighets kropp, och det är exakt detta som vi bekänner om Maria. Det vi säger och sjunger om henne sjunger vi om vår egen framtid.

Helgonen är våra vänner, och Maria är det främsta bland dem. Helgon liksom illustrerar Guds rikedom och mångfald och dessutom hjälper de oss genom sina förböner inför Gud, något vi pilgrimer på jorden så nödvändigt behöver. slut citat

Ska tillägga att han som skrivigt detta är jesuitpater samt professor i medicinsk etik.

Nu är det fritt fram att använda den fria viljan...
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in