Replik på uppsats om påvens ofelbarhet

Ok. Mycket läsvärd artikel. Jag är nog ganska ortodox i min teologi..

En märkbar skillnad är synen på traditionen som levande i meningen att den utvecklas (västkyrkan), eller som evig och när den är levande är det för att kyrkan ligger nära källorna (östkyrkan). Jag vet inte ifall t.ex. Tubbo skulle hålla med i den analysen, men jag tycker att han brukar hålla fram att den Helige Ande fortfarande är verksam i Kyrkan, i meningen att sanningen kontinuerligt uppenbaras. Så kan 1000 år av kanonisk utveckling, där kunskap läggs till kunskap, efter splittringen ha fört västkyrkan från östkyrkan. Att östkyrkan skulle ha varit oföränderlig är väl visserligen kanske inte helt sant. Däremot har man en ambition att röra sig tillbaka till ursprunget hela tiden och rensar snarare bort allt som man inte känner igen hos fäderna. Frågan är vad som är bäst. Som vanligt är det väl en kombination. Man får ju fråga sig varför dogmutvecklingen tog slut efter det sista ekumeniska konciliet om man tillhör östkyrkan, och hur det kan komma sig att senare uttalanden strider mot tidigare (vilket man åtminstone kan tolka uppsatsen som) i västkyrkan.

Det är en korrekt analys..

Därför kan jag utan tvekan stödja de dogmer som formulerats även i vår tid.. exempelvis dogmen om den obefläckade avlelsen..

Själv vill jag framhålla att den teologiska diskussionen måste hållas levande.. nära den Levande.. Jesus Kristus.. vår Herre..

Ett sökande att förstå vår tros mysterium..

Framförallt är det ikonoklasmen som övertygat mig om västkyrkans styrka..

Där östkyrkan svek sitt tidigare ideal.. stod västkyrkan fast.. och bevarade östkyrkans teologi.. det jästa brödet till trots..