Frågan är vad man menar med att "pajja" foten. Som nämnt är ledbanden med och får ofta bristningar. De kan också gå av. Hur som helst så har man om man stukat foten ökat sin chans att stuka den igen.
Ledbandens funktion är att stabilisera över en led. Man kan tänka på dem som tuggummi. De är rätt sega, har alltså lite elastisitet. Men om du drar ut det långt kommer det inte att dra sig tillbaka som ett gummiband. Det blir rätt "slappt".
Den smärtan som känns kan vara att ledbanden inte gick helt av utan bara hänger kvar i en liten flik eller har fått en större spricka. Då får man bara vänta tills det läker ihop. Att stabilisera foten med elastisk binda under tiden är bra.
Det
STÖRSTA arbetet kommer i
rehab-fasen. I och med att ovan nämnda ledband inte kan utföra sin funktion kommer leden vara "ostabil" vilket öppnar för att du lätt stukar dig igen. Hur skall du då få stabilitet? Ju här kommer musklerna in. Genom att t.ex
balansträna så att du får ett snabbt "svar" i musklerna och proproreceptionen ökar. Det innebär att musklerna vet vilket läge de befinner sig i och med träning lär man sig belasta rätt vilket innbär stabilitet. Detta är något som måste göras under större delen av ditt "aktiva" liv. Risken finns att du annars blir en som stuckar foten hela tiden. Som en vän som jag hade, hon stukade sin ena fot 2 ggr om året ett bra tag, tills hon tog tag i träningen.
Hoppas det var svar på frågan