Flummig teori. -in vino veritas-

Betänk att tiden inte existerar, det är bara något vi använder som måttstock.

Det vi anser vara tid, är istället rum som flyter fram i universum i alla riktningar. Vi står med ryggen mot framtiden(rummet) istället för tvärtom.

Altså tänk att du åker bergodalbana med ryggen mot färdriktningen där färdriktningen är framtiden och att det du ser framför dig är svunnen tid.

Hur avgör du om det är du som åker framåt eller omvärden som åker bakåt?

Klockan är snart tre och min karaff med Château Noaillac börjar sina ikapp med mitt förstånd, så snälla var barmhärtiga med kritiken. . .

Kunskapskanalen sände ett program om tid i förrgår. Där sade nipponesen som agerade programledare att ingen fysikalisk teori kunde fastslå att tiden måste gå framåt - den skulle lika gärna kunna färdas i motsatt riktning.

O andra sidan är frågan helt irrelevant. Att uppskatta tidsflödets riktning är en omöjlighet för dem som är belägna i den. Därför saknar termerna "framåt" och "bakåt" mening i sammanhanget. Vi kan säga att framtiden är vad tiden färdas mot och dåtiden den kvarlämna som tidens färd generar. Jag ser inte att någon meningsfull skillnad i själva tidsprocessen skulle uppstå ifall "framtid" och "dåtid" bytte plats.

I och med att betraktaren ändå skulle vara kvar i nuet skulle hennes perspektiv inte skifta alls, alltså skulle verkligheten bestå.

Det har mening på det planet att ifrågasätta vad vi egentligen vet och upplever med våra sinnen. Bara därför att det är (troligvis) omöjligt att resa i tiden betyder inte att det är meningslöst att filosofera om det.

Människor, och alla medvetna levande varelser,
är ju i grunden tidsresenärer.
Kunskap lärs ut till våra unga,
unga blir gamla och lär ut till sina unga.
Individer lever och blir äldre,
tiden förstör deras kroppar.
Om hundra år är alla människor som lever idag döda,
men det finns nya människor istället för dom som levde tidigare.
Samhället och kulturen är vårt sociala arv,
precis som vårat DNA är vår arvsmassa.
Som om vi lägger den i en låda och gräver ner den i jorden,
väntandes på att nästkommande generation ska gräva upp den.
Vi färdas mot framtiden hela tiden,
som om det vore mänsklighetens uppdrag.


Sen kan man säga det om klockor,
oavsett hur vetenskapligt exakta dom må verka:
En klocka kan bara mätas med en annan klocka.
Man jämför var visaren stod förut,
det man mäter är förändring i rörelse, inte tid.

Du sätter mina tankar i ord. Jag har resonerat på detta sätt i snart två år men ingen verkar förstå när jag förklarar.

Jag stör mig på att folk har en skev uppfattning om att tiden är ett ting i sig som man rör sig igenom.

Jag stör mig på att folk tror klockor mäta rörelse och inte tid. Det har inte slagit er in att den tillåtna rörelsen inte kan existera utan tid?

Det jag försöker säga är att tid inte är ett ting i sig självt, det är bara en måttenhet. Om jag säger att någonting är 20 meter långt så sätter jag det i kontrast till längden 1 meter. På samma sätt är tid en kontrast mellan rörelser.

Om jag sätter något kontrast till en pekarna på en klocka kan jag mäta tid i timmar. Om jag sätter något i kontrast till jordens rotation kring solen kan jag mäta det i dagar osv. Men jag kan alldrig ta ett ensamt ting och säga att det har tid som en egenskap eller en del i sig självt.

Universum är i ett konstant stadium av förändring och genom att jämföra förändringen hos olika ting kan jag uppmäta tid. Det är ju knappast så att det existerar något ting som ligger bortom det nuvarande ögonblicket.

Jag hade en gång en cykel, kan du påstå att den existerar nu? Jag kommer kanske få cancer, kan du säga att jag har cancer nu på grund av det? Nuet är det enda som faktiskt existerar i praktiken. Tid är alltså en måttenhet vi använder för att organisera vår vardag.

Att säga att rörelse inte kan uppstå utan tid är som att säga att ett rep inte kan finnas utan meter eller att vatten inte kan existera utan liter.

Faktiskt så kan det vara så. I det rum som vi kallar tomrum eller vakuum existerar faktiskt händelser. Ytterst små artiklar skapas genom att låna energi från framtiden fär att genast träffa på sin antimateria och förgöras.

Jag är väldigt nyfiken på hur man kan låna energi från ett ögonblick som ännu ej existerar.

Det hela förklaras i kvantelektrodynamikens fysik, vilken jag inte anser mig äga tillräcklig kunskap att förklara på ett lätt sätt. Men SVT sände en populärvetenskaplig serie, Atom i 6 delar där fick en lite inblick i hur det fungerar. ¨

Finns på http://www.swetv.org/