Islamiskt Israel...

Vad innebär Islam i fråga om Israel?

Ett tankeexperiment.

Jag hoppar in i Imamens gestalt och etablerar mig om islamisk teolog och auktoritet.

Då avvisar jag en kompromissande och modern, "moderat" version av islam. Den leder bara ut i tomma intet.

Häremot reagerar den radikala islamismen med rätta. Men vad ger de för alternativ? En blind, detruktiv, intellektuellt fullkomligt impotent fanatism.

Betrakta misären i Gaza! Betrakta eländet på Västbanken! Betrakta de ständiga militära nederlagen! Betrakta de oyhyggliga inbördeskrigen i Algeriet, Irak och Afghanistan! Utgör allt detta tecken på Allahs välvilja? Jag bara frågar.

Nej här behövs ett tredje alternativ: en rigoröst rättrogen och samtidigt upplyst islamtolkning på högsta tänkbara intellektuella nivå.

Islam erkänner Bokens övriga två religioner. Moses och Jesus var verkliga profeter. De kom med Guds sanning till mänskligheten.

Men om nu denna utsaga verkligen kommer från Den Högste, måste den ha en förnuftig innebörd. Att tillskriva Den Högste ett "fundamentalistiskt", primitivt hokuspokus är att bringa Honom vanära. Gud är sannerligen större än så, Alla'hu akhbar.

Den Högste måste ha en avsikt med Han sagt. Ett ärende till människorna. Vilket är detta? Det måste man försöka förstå.

Jag tycker ärligt talat inte alls det är särskilt svårt.

Om nu judendom och kristendom är autentiskt profetgrundade religioner, då måste de ha väsentlig sanningshalt.

Respektive profeters efterföljare, judar och kristna, måste antas ha förstått och korrekt utveckla sina egna profeter för att på så sätt tillägna sig delvis gällande sanning. Därför att gör de inte det, ja, då sviker de ju sina egna profeter, och det finns från islamisk synpunkt ingen anledning att beskydda och bevara dem.

Men nu finns det faktiskt det, för det är påbjudet, och det har man att rätta sig efter. Härav förstår vi att den realt i dag existerande judendomen och kristendomen från just strikt islamisk synpunkt måste tillerkännas väsentlig sanningshalt.

Låt oss nu gå vidare.

Om jag vore Imamen, skulle jag återupprätta Kalifatet. Detta Kalifat är palestiniernas hemland.

Jag skulle vidare erkänna att de auktoritativa rabbinernas tolkning av judendomen är i huvudsak gudomligt sanningsenlig.

Jag skulle sedan uppmana de Rättrogna att lämna Palestina, inklusive Västbanken.

Därefter skulle jag tilldela judarna detta område, och låta dem disponera landet självständigt. Detta land blir då just en sådan skyddad enklav som Den Högste påbjudit.

Sedan skulle jag utveckla handel, allmänt utbyte och inte minst militärt samarbete med judarna, till stort gagn för hela islam. Med den samhällsekonomiska vinst som härmed genereras för islam anses dhimmi erlagd.

Slutligen skulle jag uppmana judarna att i rättvisans namn erkänna mig för vad jag så uppenbart är: deras egen Messias!

Det skulle vara min islamistiska tolkning.

Säg, vore inte detta scenario värt att överväga för alla seriösa och uppriktigt troende muslimer?

Jag bara ställer frågan.

Nackdelen med din idé, Kraxpelax, är att muslimerna betraktar Jerusalem som helig då de anser att Muhammed steg upp till himlen just från Jerusalem. Dessutom stod Jerusalem tidigare under arabiskt styre. Det finns alltså tre aspekter till palestiniernas förstockade tillstånd: religösa skäl, tanken på en potentiell hämnd och logistiska problem. Palestinierna är i stort oönskade av sina arabiska grannar - så var föreslår du att de bör ta vägen?

Islams erkännande av de kristna och judarna betyder inte att man erkänner dessa religioners grundläggande tankar. Dvs för kristendomen: Jesus var messias/gud/guds son, återuppståndelsen, treenigheten, etc; och för judendomen: judarna är guds (enda) utvalda folk.

Så islams tankar om bokens övriga två folk handlar mer om att (i teorin) visa någon form av respekt för människor som tror på en enda, monoteistisk, gud, inte om att deras religioner i övrigt bär på sanningen.

Nej, men det BORDE göra just det. Som jag nyss försökte förklara.

Det är fullkomligt omöjligt att förena islams monoteistiska gudssyn med tanken på Jesus som guds son. På samma sätt som det är omöjligt för en kristen att anlägga muslimernas syn på Jesus, dvs som en profet men icke på något vis gudomlig. De båda religionerna kan icke jämkas eller syntetiseras (för då vore de inte egentligen skilda religioner). Så vad du menar med att muslimer "borde" upptaga de kristna trossatserna förstår jag inte. Att göra så vore ju att de facto avskaffa islam. (Inte för att jag skulle gråta många skvättar om så skedde.)

Det står i Bibeln att Jesus var en profet så så omöjligt är det kanske inte. Sedan finns det människor som kallar sig kristna men som enbart tror att Jesus är en profet.

Unitarian Christians believe in the teachings of Jesus of Nazareth, as found in the New Testament and other early Christian writings, and hold him up as an exemplar. Adhering to strict monotheism, they maintain that Jesus was a great man and a prophet of God, perhaps even a supernatural being, but not God himself. Unitarians believe in the moral authority, but not necessarily the divinity, of Jesus. They do not pray to Jesus.
Unitarians sum up their faith as "the religion of Jesus, not a religion about Jesus.
http://en.wikipedia.org/wiki/Unitarianism

Sant är att du kan kalla dig kristen utan att faktiskt tro på det, som för de absolut flesta kristna är centralt i kristendomen: Jesus som guds son och mänsklighetens frälsare, treenigheten, Jesus som uppfyller Messiasprofetian, jungfrufödseln, Jesu mirakel, återuppståndelsen, transubstationen, etc. Men de kristna, som tror på detta, skulle knappast kalla dig kristen.

Unitaristerna (sv?) anser sig ju inte själva vara en del av "kristenheten" tillsammans med ortodoxa, katoliker eller de (allra flesta) protestantiska samfunden. Men visst om de vill se sig som kristna så ser jag inget problem i det. Emellertid kan man väl knappast se dem som representativa för kristendomen?

Däremot så är även deras religion omöjlig att kombinera med islam. Det går vad gäller den monoteistiska gudsuppfattningen, som ligger närmare den muslimska, judiska och sikhiska, än övriga kristna inriktningar. Men du kan inte samtidigt följa Jesu lära och exempel som du följer Muhammeds dito. Vad säger Jesus att den troende ska göra då någon slår honom? Vad säger Muhammed? Du kan inte både vända andra kinden till och slå tillbaka. Bara ett exempel. Ett annat är predestinationen: för unitaristerna är människans fria vilja av stor vikt, för muslimerna sker allt efter guds vilja.