Konstigt anställningsavtal

Har precis fått jobb på ett telefonsäljarfima, företagets namn håller jag anonymt tills vidare. Det var när jag gick igenom avtalet som jag hittade en luddig mening som bekymrade mig. Det konstiga ordet är i fetstil.

"Pelle förbinder sig att varken personligen eller genom någon annan under anställningen eller därefter ha affärsmässiga kontakter med någon person eller bolag som under de sista tolv månaderna före anställningens upphörande har varit kund eller leverantör till, eller som aktivt bearbetats av Anonymt-företag.

Med Anonymt-företag likställs ovan annat företag i den koncern som Anonymt-företag ingår i.

Vid brott mot denna klausul kan X bli skyldig att betala ett vite på 100 000 kr till Anonymt-företag. Anonymt-företag äger härutöver alltid rätt att kräva ersättning för brott mot klausulen med det högre belopp mot vilket den faktiska skadan svarar."

Kan det verkligen vara på det där viset? Tänk om min entreprenörsanda plötsligt vaknar till och jag vill göra business med någon av de företag som det här callcentret har affärsmässiga relationer med, kan de då kräva mig på den här klausulen? Det känns väldigt orimligt och fullständigt galet.

Möjligheten finns att jag har tolkat det fel, kanske kan någon med juridiskt kunnande hjälpa mig att reda ut de här.

Pelle och Anonymt-företag är påhittade namn.

Vänliga hälsningar.
Menvafan

Om ett kontrakt hindrar dig att fritt arbeta som du vill efter anställningens upphörande så skall du få lön under hela tiden som du är belagd med detta hinder.

En liknande fråga har varit uppe förut, och detta var vad folk kom fram till då, men någon får gärna nämna det igenom om det gäller även här.

Tack, det lugnar, jag har faktiskt några idéer som jag vill genomföra i framtiden och det känns väldigt fel att skriva under ett avtal som kan påverka min framtid. Det är mest en fråga om principer, det känns helt fel att skriva under ett sådant här avtal som är strukturerat på ett sådant sätt som ger oseriösa eller orimliga vibbar. Det här avtalet hade passat bättre i USA där folk stämmer varandra till höger och vänster.

Jag hoppas någon kan belysa frågan närmare.

Konkurrensklausuler i anställningsavtal är i praktiken att jämställa med yrkesförbud. Det har varit på tal om att reglera frågan i LAS tidigare (under 90-talet) men då stupat på motstånd från arbetsgivarsidan. Tanken var att lagregleringen som föreslogs införas i LAS skulle ta sikte på personer i anställningsförhållanden, medan avtalslagens stadganden är tillämpliga på konkurrensklausuler som ingås av andra än anställda i olika rättsförhållanden.

Frågan är därför huruvida avtal med bindande verkan kan begränsa all övrig näringsverksamhet, dvs även den som inte berör arbetsgivaren. Om ett sådant avtal vore möjligt skulle ett brott mot anställningsavtalets konkurrensbegräsning innebära ett brott mot anställningsavtalet och saklig grund för uppsägning skulle föreligga.

Om ett avtalet ej kan anses vara bindande då det går utöver vad som skulle vara skäligt (till den del som näringsverksamheten ej påverkar arbetsgivaren). Om konkurrensklausulen skulle anses vara oskälig kan saklig grund naturligtvis ej föreligga om arbetstagaren skulle bryta mot den del av konkurrensklausulen som medför oskäligheten. Avtalslagens reglering gäller även anställningsavtal och det är möjligt att jämka eller lämna hela eller delar av anställningsavtal utan avseende, men bedömningen måste i princip ske i varje enskilt fall.

Det arbetsrättsliga läget idag är utan tvekan otillfredställande.

Om jag förstår dig rätt så beskriver du en situtation när arbetstagaren har ett jobb vid sidan av sin ordinarie anställning. Men frågan var vad som gäller efter avslutad anställning. Som tidigare nämnts så kan en fd arbetsgivare inte hindra någon att försörja sig. Om en fd arbetsgivare anser att personen måste hållas i karantän så står han för lön ev förmåner (bil) och avtalsenliga löneförhöjningar under tiden.

Här handlar det snarare om att den anställde inte får ta kunder från firman i fråga eller göra avtal med leverantörer genom kontakter han har fått via sin anställning. I alla fall så tolkar jag det så.

Han får inte upprätta några affärsmässiga avtal med kunder han har haft genom den första firman förrän ett år efter avslutad anställning.

Har för mig att det finns ett relevant fall: företagshemligheter!

Efter avslutad anställning hos A får man inte avslöja A:s företagshemligheter.
Till exempel hemlighållna recept (Coca Cola...), hemlighållna tekniska data/prestanda, mm.

Dock kan aldrig rena olagligheter utgöra företagshemligheter. T.ex. om A.s verksamhet går ut på fiffel och båg av något slag.

Men, jag kan ha fel. Kolla!

Du får ej bedriva konkurrerande verksamhet medan du jobbar på detta företag, om du gör detta kan det anses som saklig grund för avskedan.
Läs AD 1999 nr 144.

Endast då anställningen har upphört är du fri att konkurrera. Dock så står det i klausulen att du inte får ha affärsmässig kontakt med deras klientell och därav kan de kräva dig på 100 000 kr om du bryter mot detta. Klausulen får dock inte sträcka sig längre än vad som anses skälig (38 § AvtL)

Ungefär så borde klausulen tolkas även enligt mig. Endast rent missbruk av information och kontakter som förmedlas genom tjänsten på Anonymt företag leder till ersättningsskyldiget om 100 000. Allt annat är orimligt (men jag är ju inte HD).

I övrigt är det väl anmärkningsvärt att det är fråga om så höga summor. Vi pratar samma poportioner som drabbar företag som bryter mot t.ex. konkurrenslagen fast här drabbas privatperson.

En sak till: Är inte ordet vite använt på fel sätt i avtalet, vilket därmed skulle tappa sin slagkraft en aning?

En konkurrensklausul i ett anställningsavtal innebär att en anställd förbjuds att efter anställningens upphörande konkurrera med den tidigare arbetsgivaren. De begränsningar som finns för uppställande av konkurrensklausuler i anställningsavtal framgår i huvudsak av avtalslagen. Enligt avtalslagen är en konkurrensklausul bindande för den som gjort utfästelsen endast i den utsträckning utfästelsen kan anses skälig.

Gränserna för vad som skall anses utgöra en skälig konkurrensklausul har ytterst kommit att präglas av ett kollektivavtal från 1969, som slöts mellan å ena sidan SAF (numera Svenskt Näringsliv), och på den andra sidan SIF, SALF (numera Ledarna) och CF. Arbetsdomstolen har därefter i dom klargjort att som utgångspunkt för skälighetsbedömning skall uppgörelsen mellan SAF och SIF gälla.

I huvuddrag innebär uppgörelsen att konkurrensklausuler endast skall förekomma hos sådana arbetsgivare som är beroende av självständig produkt- eller metodutveckling. Arbetsgivaren skall vidare genom utvecklingsarbete av angivet slag skaffa sig tillverkningshemligheter eller därmed jämförbart företagsspecifikt kunnande. Informationen kan vara av både teknisk och kommersiell natur.

Konkurrensklausulen bör dessutom endast gälla arbetstagare som under sin anställning kommer i kontakt med informationen och som genom sin utbildning eller erfarenhet har möjlighet att göra bruk av den. Konkurrensförbudet skall i tid inte sträcka sig längre än den beräknade livslängden för informationen och i normalfallet inte överstiga två år.

Under årens gång har dock en annan ordning fått fäste på arbetsmarknaden. En praxis har utvecklats i en annan riktning, vilket trådskaparen uppenbart fått erinra. Som vanligt ställs arbetstagaren inför ett faktum. Han tvingas snart sagt acceptera fullständigt huvudlösa villkor för att erhålla anställning. Frågan är huruvida konkurrensklausuler i anställningsavtal med de villkor trådskaparen beskriver har juridisk bäring. Svaret är att rättsläget numera är oklart. Även praxis är nämligen en rättskälla.

Det jag var orolig över var själva formuleringen. Jag tolkade det som att man inte fick ha några affärsmässiga relationer (handel och dyl) med NÅGON av de företag eller privatpersoner som Anonymt-företag har behandlat under ett år innan anställningens upphörande. Vilket då innefattar ungefär hela Sveriges befolkning eftersom det rings runt rätt friskt, företaget samarbetar även med de flesta stora företag i Sverige. Det är med största sannolikhet min paranoia och juridiska okunnande som har gjort att jag uppmärksammade den här formuleringar, men better safe then sorry som man brukar säga i amerikat.

PS: Arbetsgivarande hade redan skrivit under avtalet så jag strök bara "eller därefter" lite snyggt och skrev på. Jag tänker lämna in avtalet utan en min och med största sannolikhet lägger de inte ens märke till det med tanke på den omsättning av personal de har på det där stället.

Var det här ett stort misstag eller är det lugna gatan?

Tack igen för era svar!

Vänliga hälsningar
Menvafan

Tänkte gräva upp den här gamla tråden för att ställa en likartad fråga.

Jag vill säga upp mig från mitt jobb och istället börja jobba på ett annat företag i samma bransch.

I anställningsavtalet står följande:

"Arbetstagaren har inte rätt att bedriva konkurrerande verksamhet eller på annat sätt engagera sig i verksamhet som kan påverka arbetstagaren menligt i anställningen, såvida inte företaget givit sitt godkännande härtill. Arbetstagaren ska ta tillvara på och främja arbetsgivarens intressen samt iakttaga sekretess under och efter sin tid som anställd på *****."

Vad innebär detta i praktiken? Och vad menas med sekretessdelen, vad får jag säga och vad får jag inte säga? Får jag aldrig i resten av mitt liv berätta om saker jag tyckte var dåliga på mitt gamla arbete? Känns ju rätt sjukt i så fall.
Kan tillägga att det handlar inte om några företagshemligheter såsom recept eller liknande. Utan mer att det fifflades en massa för kunderna. Får jag säga det till folk eller faller det under sekretess?