Det nojigaste du har gjort

Brukar aldrig nojja! Ska berätta varför

Det hände för några år sen, alltså precis när jag började röka på.
Vi var ca 6-7 personer, och gick runt i ett förortsområde och letade efter en avskild plats att röka på.
Till slut kom vi in på en skolgård, och då det redan var kväll och lite mörkt så var stället helt tomt.
Vi hittade en liten portingång som skymdes av ett tjockt buskage och några träd, det fanns ett par bänkar o en lykta, perfekt!
Så vi satte oss där och började röka på. (Cannabisoskuld no more!)

Alla var helt borta(jag), några satt o flummade(jag), andra dansade(jag) och någon satt bara tyst.
Så anyways, det gick väl an 10-15 minuter tills jag såg 2 silhuetter närma sig mot oss. Viskade tyst till de andra att det är några som kommer - Alla knep igen snabbt som fan. Det blev sjukt misstänksamt tyst..

Det visade sig vara 2 poliser som patrulerade(?)!
(Vad fan gjorde de där? - Ingen aning)

Hög som jag var, så höll jag en bud i näven hela tiden utan att märka det, alla andra stod som efterblivna och glodde ner i marken (för att inte visa ögonen )

Fick adrenalinrush, kändes som en hink med kallt vatten över en!
Började nästan pissa på mig, de andra sket nog på sig!
På något vänster blev jag HELT klar i skallen på 1s. Var som om jag aldrig rökt på öht.
Här följer konversationen ord för ord (som jag kommer ihåg den):

Polis1: Hallå ungdomar!
Ungdomarna:tja;hej;hallå!
Polis2: Vad har ni för er så här dags då?
Jag: Njae, vi sitter väl här o röker på, heheh! (med sarkasmhumor i rösten)
Polis1: Hahah, är det sant!
Polis2: Kan vi vara med eller?!
Jag: Heheh, klart ni kan!
Polis1: Hahah, bra det!
*De tittade på oss lite*
Polis2: Hitta inte på några dumheter nu!
Och vände tillbaka!!

*PHEW*
Snacka om lättnad!
Var nog den mest förvirrade samtidigt gladaste personen i hela världen det mötet!

Ända sen dess har jag alltid blivit lugn och sansad varje gång något händer ist. för nojjan. Blir så automatiskt.

Blir lätt nojjig på cb därför jag aldrig röker ute, eller på dagtid bara chillar på kvällarna då det är perfekt, men gång gång då jag var hos en vän och rökte på tok för mycket rent, satt och sög i mig allt som pipan hade att erbjuda, har nog aldrig rökt så mycket i mitt liv men det var hyffsat bra och jag är en sådan som inte känner ruset direkt utan det kommer smygandes så jag hinner suga i mig bra mycket mer än vad jag tål under en kort tid så...

Vi var ute i rökte för att sen gå in till han då, först hade vi rökt två spliffar som var generöst packade, sedan rent i pipa jävligt mycket.. Så börjar vi gå mot hans hem igen några meter bort, och jag börjar verkligen känna att jag fuckar ur snart då allt blir mer och mer snurrigt och varje sekund glömmer jag varfan jag är och vad jag gjort, iallfall sen går vi in och jag ligger och bara hör hjärtat slår och mår allmänt kasst för att börja bege mig hemåt, då nojjar jag något så sjukt mycket så det inte är sant, värt att tänka på är att jag skulle gå hela vägen hem genom en förort som kryllar av snutar och civvare och jag är så jävla väck att jag inte kan gå, jag verkligen hackar fram och är redo att falla ihop när som helst för det enda jag hör är mitt hjärta så högt att trumhinnorna ska spräckas känns det som, andas sjukt tungt med...

Så börjar alla nojjor om snuten komma såklart och jag får ännu mer panik och börjar tänka om de kommer be mig spotta för att se om jag har rökt osv, så jag börjar suga i mig vatten från massa blad på vägen (det hade regnat och bladen var fulla med vattendroppar) och börjar gå runt med vattnet i munnen, börjar med klä av mig alla "misstänkta" kläder som keps tröja osv, kammar håret bakåt med vatten ur vattenpöl för att se "anständig" ut osv... Fyfan visste knappt vad jag gjorde, och medans jag precis börjar lugna ner mig kommer det ut två negrar från ingenstans i mörker och jag hör "HEJ! xxx"
omfg tänker jag nu är det kört, ser då att det är två tjejjer ur en gammal spec-klass jag gick i, blev genast lättat men var så stekt att jag knappt kunde prata, jag fick fram något i stil med "fuuull sooom faaaan måååste heeeem" och dom bara garvar åt mig och jag går vidare... Men när jag väl kommer hem börjar ruset dala neråt och slår på serier i datorn och sätter mig med ett paket glass och chillar järnet...

EDIT: Vid närmare eftertanke gjorde jag väl inget jättenojjigt, men så nojjig har jag aldrig varit kunde ju fan knappt gå...

Var precis ute och skulle vinka av en polare vid en stor motorväg och tror ni inte
att en pikébuss ska åka förbi just då när jag står och hojtar som en bäver i klimakteriet! Blev snabba steg hem efter det...

Jaa-a du. Jag har väl nästan fått en panikattack på CB. Mindre roligt. hade inte rökt på ett längre tag. Men så fick jag för mig att tjacka en femma. Sagt o gjort så satt jag hemma med mitt nyinköpta hash. Tänkte att detta är väl en bra kväll att röka.

Så jag meckade en holk och gick till fönstret. Problemet var att jag trodde det var standard mer eller mindre. Vilket det inte var. Så jag brassade på för mkt, fick min obligatoriska hjärtklappning som jag alltid får. Men denna gång var det mer intensivare än någonsin. Försökte slappa av men hjärtat slog bara snabbare och hårdare. Började vrida mig i stolen och svetta.

Skall påpeka att jag haft en panikattack tidigare då jag trodde att mitt hjärta skulle stanna, detta var under nyktra förhållanden dock.

Så där sitter jag och tror att nu jävlar är det kanske kört, men insåg att det bara är CB'n som jävlas. Dock fortsatte hjärtat att slå som fan och jag fick den sjuka iden att porr var det enda som kunde hjälpa. Få mig att slappna av osv.

Inte så logisk då hjärtat inte brukar slå mindre då man är upphetsad.

Men hursomhelst drog jag på lite porr, fram med snabeln och tvångsrunkade, där satt jag i kanske 1h och runkade med panik. Ibland var det skönt, men sen kom jag på att jag har panik. Då var det inte lika skönt. Men det gick givetvis över efter ett tag.

Rökte även dagarna efter det, dock mkt mindre, fick lite hjärtklappning men det försvann lika fort.

Vi var 3 pers som var på väg hem från stan ca 04.00 natten till en måndag (stadigt stenade), vi hade vart och munchat på donken och har precis kommit ut genom entrén då en bil glider fram och stannar precis framför oss 3, konstigt tänker jag. Dörren till baksätet öppnas och där sitter en ~35-årig Svensson med två mobiltelefoner i handen, den ena är av samma modell som min polare som hade torskat några dagar innan (denna polare hade även fixat åt oss denna kväll). Mannen som öppnade dörren kollar upp på oss och säger "Tjena killar, hur är läget?". Jag får panik av 3 anledningar:

1. Man ser ju på långa vägar att han är civilare
2. Han har min polares mobil i handen
3. Vi har 20g på oss

Vi svarar "Det är bra, hur är det själv?", varpå han klämmer ur sig "Vet ni vad? Det är skitbra med mig!" ... lät precis som att han var en fett nöjd gris som precis satt dit 3 oskyldiga killar.

Utan att säga ett ord vänder jag och mina två polare oss om och går mot en taxi som står 15 meter därifrån. Jag tänker något i stil med "shit, hur jävla dumma är vi inte... ska vi fly från en polis genom att GÅ?!". Halvvägs framme till taxin kollar jag bakåt och ser hur snubben i bilen rest sig och rättar till jackan, jag bara väntar på att han ska ropa på oss och be oss stanna. Men det gör han inte. Vi sätter oss i taxin och åker hem, jag kom väl hem och somnade vid 5 på morgonen eller så, klockan 07.00 ringer väckarklockan, jag går upp och åker till jobbet. Satt och skakade nästan ett dygn efter denna händelse.

Så detta:
så jag börjar suga i mig vatten från massa blad på vägen (det hade regnat och bladen var fulla med vattendroppar) och börjar gå runt med vattnet i munnen, börjar med klä av mig alla "misstänkta" kläder som keps tröja osv, kammar håret bakåt med vatten ur vattenpöl för att se "anständig" ut osv...
Är inte nojjigt menar du? hahahah :P

När jag gick hem från en polare efter att ha rökt så var jag as trött och seg och så visste jag att jag gick som ett sär eftersom det inte fanns mycket plats i hans rum och jag ville sitta nära tvn när vi spela tvspel. Iaf, så kommer jag fram till ett gäng på kanske 6-7 blattar, jag vet vilka dom flesta var och dom är inga bråkstakar eller så. Men jag va så nojjig så jag kollade inte på dom så jag visste inte att dom va schyssta. Det nojjiga med situationen är att dom står och viskar till varann innan jag är brevid dem, sen när jag går förbi så är alla tvärtysta och stirrar på mig så säger en av dom "ey du vet inte vad klockan är?" Jag blir tvärställd och vet inte vad jag ska göra, jag tycker frågan insinuerar "kom hit och visa din mobil så jag kan se ifall den är värd att sno och slå ner dig". Jag tar upp min mobil, tar av mobilskalet och kastar det på marken framför dom och springer iväg.

Dom måste haft en cepig bild av mig efteråt iaf :P

Det var en varm höstkväll i oktober som jag och två polare bestämde oss för att ha en liten smoke out på vår gamla lågstadieskolas tak, var dock bara jag som gått där tidigare av oss tre... Vi kan för övrigt kalla dem Simon och Anders för skojs skull.

Jag har för mig att klockan var runt tio när vi klättrade upp på skoltaket och förberedde oss för en trevlig kväll. Vi hade rökt rätt mycket runt det området under hela sensommaren och skoltaket sågs som en spännande plats att blaza på. Vad vi inte riktigt hade tänkt på var att möjligheten fanns att det kanske, eventuellt, skulle finnas folk kvar på skolan vid den här tiden. Väl uppe på taket ser vi två bilar köra iväg från skolan, sedan tänker vi inte mer på det...

Första bongkoppen tänds, de medtagna munchies aka. hungries konsumeras (x antal chipspåsar och en 1,5 l Coca-cola var) under tiden, och mer bong bubblas. Skulle uppskatta att vi fått i oss ungefär en 3-4 feta hits innan denna enormt obehagliga händelse inträffar; vi sitter alltså uppe på taket och chillar när vi till vår fasa ser en snutbil svänga in på området runt skolan. Jag och Simon inser snabbt allvaret och jag studsar upp från taket och spiller samtidigt ut min cola. Ber Anders ta hand om bongen samtidigt som jag samlar ihop den pipa som han tagit med sig, men som vi inte rökt särskilt mycket ur. Stenade som vi är springer vi i samlad trupp, korkat nog mot stället där vi gick upp på och ser att snutarna är på väg upp på taket. Vi inser att vi aldrig skulle ta oss ned samma väg som vi kom upp på och vänder och sätter fart mot andra sidan taket. Simon och jag stannade av någon konstig anledning upp vid mitten av själva skoltaket (som utan tvekan var den högsta punkten från taket ner till marken) och min rödögde vän tittar på mig och frågar; "Ska vi hoppa?" jag känner, liksom min vän, adrenalinet och bängheten rusa runt i kroppen och har seriösa tankar på att faktiskt hoppa, omedveten om att vi förmodligen med största sannolikhet skulle bryta vädligt många ben i våra kroppar. Ha i åtanke att vår polare Andrers inte tror oss angående snutarna och tar det rätt chill. Vi springer mot slutet av skolan där det är en aning lägre ned till marken och kastar oss handlöst från taket till marken, fortfarande hållandes i var sin Cola. Sedan springer jag och Simon snabbt från området medan Anders förståeligt hamnar på efterkälken eftersom han fortfarande inte verkar tro oss, antagligen därför han själv inte sett snutbilen med sina egna ögon.

Ett tag senare när vi tror att det lugnat ner sig vänder vi oss om och ser att Anders inte syns till. Simon ringer honom och frågar vart han är och en jävligt stenat/nojjigt samtal äger rum. Jag föreslår att vi ska röra oss mot andra sidan av samhället, men det slutar med att vi tar en genväg över en blöt åker. Där möter vi Anders på andra sidan... Han säger att han fortfarande inte tror oss och vi ber honom bara kolla bakom sig. Just det, ungefär femtio meter bakom oss har snutbilen smygit upp på en gängväg och jakten och paniken utbryter återigen. Anders tappar i detta ögonblick sina skor och avviker än en gång när jag och Simon springer för allt vad vi är värda. Vi springer långt och länge innan vi hinner hem till Simon, kliver in genom dörren (som vi glömmer att stänga!) och sedan ner till nedervåningen. På med lite Gamecube och de traditionella ostbollarna åker fram, dock utan något att dricka.
Där sitter alltså två jävligt stenade, svettiga och framförallt nojjiga stoners och försöker spela ett tv-spel medans pulsen är så högt uppe i varv att vi båda tror att hjärtat ska hoppa ut närsomhelst. Nu hör jag dessutom fotsteg och röster ovan och jag är vid detta tillfälle heeelt säker på att snutarna följt efter oss och vet vart vi bor, och börjar nu nojja ännu mer. "Torka av svetten i pannan" säger jag till Simon varpå vi båda gör detta. Jag försöker äta en ostboll men det är för torrt. Jag ber om något att dricka, men Simon är för rädd att gå upp och fixa något. Vi försöker ringa Anders men inser att vi inte har någon täckning... Jag vet inte hur länge vi satt där nere och försökte spela Gamecube men vi samlar mod och går upp, dricker lite saft och ringer Anders. Det visar sig att han sitter utan skor, med en bong i handen, fortfarande jävligt bäng utanför en kyrklig lokal. Jag går och möter upp honom och sedan sätter vi fart mot mig. Hehe, kan tilläggas att Simon fortfarande var för nojjig för att följa med ut. Jag och Anders laddar bongen med ett par hits till och sedan går vi hem till respektive boplatser.

Sammanfattningsvis - jag har aldrig någonsin varit så rädd och nojjig i hela mitt liv med cb inblandat. Jag är fortfarande förvånad över att vi tog oss ned från taket helskinnade med tanke på hur jävla sänkta vi var. Välj era blazarplatser med försiktighet grabbar!

SJUKT! haha

Wow! Detta var det nojigaste jag hört på mycket länge!

Är det inte meningen att man ska beskriva de första gångerna då man var som mest nojjig och lättskrämd. Jag tycker iaf att det är lite småkul att komma ihåg de gånger man var nybörjare och hade sitt första stenade samtal med farbror blå.

Min första och värsta nojja var när jag bodde en månad hos släktingar i spanien. Min låtsaskusinskusin ska gifta sig och brölloppet är dagen innan jag ska åka hem. Bröllopsfesten är skittråkig så jag och min kusin går ut för att dela en spliff. Hon försvinner tillbaka in efter en stund för att prata med sin mamma och jag står ensam kvar med spliffen.
Efter ca 2min ser jag någon komma gåendes mot mig och jag gömmer ciggen i handen och tänker inte mer på det. När personen är tillräckligt nära ser jag att det är en spansk snut.
Han börjar prata lite på spanska, främmande språk är svåra att förstå om man bara har läst dem i 2 år och ännu svårare blir det om man är stukad, då kommer jag ihåg jointen i min hand.
Kunde inte uppfatta nånting så jag skriker " No comprende" och springer in på festen. Gömmer mig på en toalett fram till 03.00 innan jag vågar titta ut.
Lite läskigt att gå genom passkontrollen dagen efter även om snuten inte sett mitt leg.

Vet inte riktigt om man ska säga att det här var bara en sneing eller största nojan men anyway here goes.

Första gången i amsterdam, suttit i en bil senaste 2dagarna. Varit en enorm alkohol konsumption i danmark/tyskland och sömnen har ju inte direkt varit prioriterad.

Vi anländer tidigt på morgonen runt klockan 9-10. Parkerar bilen och börjar genast leta hotel. Efter en 15minuter hittar vi ett hotel dok kan vi inte checka in direkt utan vi ställer våra väskor där och beger oss ut på stan. Min polare som varit där innan säger att han vet vilken shop vi ska gå till och efter en stunds gång sitter vi på en coffeshop vid namn popeye.

Vi beställer in nåt grönt av okänd sort och vi blandar till en ganska fin joint. Jag tar ett par bloss men försöker verkligen ta det lugnt med rökat då jag vet att det antagligen är det mest potenta jag någonsin rökt.

Sitter i shopen och blir ordentligt hög i början kändes allting bra men efter en stund börjar jag må illa. Huvudet snurrar runt på högvarv. Istället för att bara inse att det är riktigt potent och ja vad ska man säga, acceptera det? Så börjar jag genast noja ut ordentligt. Ju mer jag tänker på det ju mer illa mår jag och ju mer dåliga tankar flyter runt i skalen.

Säger till mina polare att vi måste gå ut, jag måste ha frisk luft och röra på mig. Sagt och gjort vi lämnar shopen och går runt en stund och tillslut hittar vi en parkbänk vid en av kannalerna. Promenaden eller luften hjälper inte alls utan nu mår jag ännu sämre. Allting stör mig, allt folk, mina polare och att ens föra en konversation. Helst av allt vill jag bara lägga mig ner nånstans och försvinna.

Tankebannorna banar nu iväg nåt enormt. Ifrån att ha måt illa så tänker jag nu saker som att jag antagligen kommer dö och att den här nojan kommer sitta i för alltid. Även kroppen börjar kännas konstig. Benen känns helt bortdomnade allt är extremt tungt (som det ska va iofs).

Efter mycket om och men och dödsångest i timmar så kan vi änkligen bege oss till hotelet och checka in. På vägen dit känner jag mig som en krympling. Mit högra ben släppar efter nåt enormt och det känns som varenda person som går förbi tittar konstigt på en. Väll där så är inte rumet helt klart än utan dom städar det just nu, efter en typ ytterligare 20minuter sittandes i en extremt brant trappa där jag praktistaget satt och kramade väggen så får vi änkligen komma in i rumet. Jag somnar nästan direkt och vaknar upp ett par timmar senare med hög feber och huvudvärk men det var verkligen skitsama min första ordentliga snedtrip/nojning var över.

Summa: Jaa jag var hyffsat ovan vid tidpunkten och det hela är väll lite fjortis. Vet inte om man ska säga att jag nojade eller sneade men var nog en kombination av båda samt sömnbrist/matbrist. Så här efteråt känns det skönt, har aldrig sneat så hårt och man vet med sig att allting kommer trotsallt att bli bra.

Japp, stonecold är vad jag är. blir inte rädd för någonting eller någon, man kan jämföra mig med scarface fast dubbelt så häftig.
Klart jag blivit rädd, Ja men jag kan väll medföra något till den här tråden förutom en syn av en grinig gammal gubbe som skriker på skateboardåkare och katter.

Gick hem från bussen sent på kvällen, Ser att utanför mitt hus står det en bil (polis i mina ögon) så jag kutar in på grannens gräsmatta och lägger mig där, får för mig att det inte var en bra position så jag hukar mig sen smyger med böjda knän och sen rullar mig vidare i gräset till en bättre position. ligger kvar där med hjärtat i 120 och tror att polisen är ute efter mig. bilen åker vidare och jag ligger där som ett fån och garvar.